Det finns ett glapp mellan diskrimineringslagen och dess tillämpning. Denna avhandling syftar till att identifiera de element som kan behövas för en mer effektiv efterlevnad. Detta bygger på en jämförelse av diskrimineringsrättens utveckling, från USA och Kanada till Storbritannien, EU och sedan till Sverige. Varje viktig del av jämställdhetslagstiftningen i Sverige har transplanterats från de andra systemen. Har vi då missat något?

Några nyckelfrågor i sammanhanget är jämlikhet som en grundläggande rättighet, fokus på jämställdhetssilos (kön, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning) snarare än på jämlikhet, frivilligorganisationers påverkansarbete när det gäller lagstiftning och rättsprocesser samt sanktioner/rättsmedel som ett sätt att förändra beteenden. Tillgång till rättslig prövning (access to justice) är ett underliggande tema när det gäller rättspraxis som leder till förändrade normer, liksom andra åtgärder som kan leda till påtryckningar på dem som har makten att förhindra diskriminering. Slutligen - är bristen på ett mobiliserat civilsamhälle den saknade nyckeln?