Vår hypotes är att hjärnans utveckling under tonåren spelar en viktig roll för vår kommunikativa förmåga. För att förstå hur kommunikativ förmåga avspeglas i hjärnans mognad, avbildar vi hjärnans kommunikationscentra under ungdomen.

Med hjärnavbildningsexperiment testar vi hypotesen att svag kommunikativ förmåga beror på att hjärnans utveckling inte följer den normala utvecklingskurvan. För att studera utvecklingen av kommunikativa språkprocesser behövs dock flera olika typer av experiment. Projketet innehåller både (1) neurobiologiska experiment med hjärnavbildning av kommunikativa uppgifter, och (2) beteendeexperiment som mäter den kommunikativa förmågan hos ungdomar i olika åldersgrupper.

Nyligen har medvetenheten om specifika problem med effektiv språkanvändning ökat. Detta kan ha att göra med att ungdomar idag kommunicerar mer via mobiler och därmed får mindre konversationsträning. Logopeder och specialpedagoger vittnar om en grupp individer som har normal språkutveckling vad gäller uttal, stavning, ordkunskap och grammatik, men som har svårigheter att kommunicera effektivt genom att tex använda rätt språk i rätt sammanhang. Inom lingvistiken kallar man de här kunskaperna för pragmatik. I en ny version av den internationellt erkända diagnoshandboken DSM (DSM-5) har man därför lagt till en diagnos för s.k. pragmatic language impairment.

Vår forskning är relevant som basforskning med ett tydligt kliniskt gränssnitt.