Stockholms universitet

Forskningsprojekt En rationell teori om resursutnyttjande i mänskligt visuellt arbetsminne

Visuellt arbetsminne är en central kognitiv funktion som styr ett stort antal beteenden, från grundläggande perception och motorisk kontroll till komplex problemlösning.

Nattliga ljuseffekter. Foto: coffeeNwaffle från Pixabay.

Enorma framsteg har gjorts på sistone i vår förståelse av begränsningarna och strukturen för visuellt arbetsminne. Nuvarande teorier lider dock fortfarande av två grundläggande brister. Först bygger de alla på antagandet att minneskapaciteten är fast, vilket motsägs av de senaste empiriska fynden som visar att kapaciteten är uppgiftsberoende. För det andra är nuvarande teorier rent beskrivande: de syftar till att ge exakta kvantitativa beskrivningar av arbetsminnesbegränsningar, men ger ingen djupare inblick i de faktorer som formar dessa begränsningar eller frågan om varför kapaciteten är begränsad i första hand.

Detta projekt åtgärdar dessa brister genom att använda en rationell analysmetod för att studera kapacitetsbegränsningar. Nyckeltanken är att eftersom lagring av minne är ”dyrt” för hjärnan, skulle ett rationellt minnessystem anpassa mängden kognitiva resurser det spenderar på lagring till kraven i uppgiften, liknande hur människokroppen anpassar sin hjärtfrekvens och energiförbrukning till kraven på en fysisk uppgift.

Beteendestudier kommer att genomföras för att få bättre inblick i de faktorer som påverkar minneskapaciteten, till exempel uppgiftssvårigheter, belöningar och minnestrohet och varaktighet som krävs av uppgiften. De empiriska resultaten kommer att användas som en grund för den andra delen av projektet, som syftar till att förbättra nuvarande matematiska modeller för visuellt arbetsminne.

Resultaten av detta projekt förväntas ge nya insikter om det visuella arbetsminnets flexibilitet och kan lägga grunden för en allmän och rationell teori om hur det använder sina resurser.

Projektmedlemmar

Projektansvariga

Ronald Van den Berg

Universitetslektor, docent

Psykologiska institutionen
Ronald Van den Berg Foto: Psykologiska institutionen/HD