Forskningsprojekt Folkhemmet: Historien om ett svenskt nyckelord 1900–2020
Folkhemmet är centralt i Sveriges historia. Det är ett ord med flera olika användningar och betydelser som förändrats över tid. I detta projekt undersöks både hur nyckelordet folkhemmet användes under 1900-talet och hur det under de senaste decennierna etablerats som en given tolkningsram för svensk historia.
Folkhemmet används i olika mediala, politiska och akademiska sammanhang på en mångfald olika sätt och förefaller i dag vara populärare än någonsin förr. Det bekräftar en sökning i databaserna. Folkhemmet kopplas i regel till Socialdemokraterna och välfärdsstaten, till tiden innan marknadslösningar och privatiseringar – eller, som en del numera hävdar, innan invandringen – förändrade det svenska samhället. Det kan beteckna välfärdspolitik, samhället i stort eller en period i svensk historia. Och mycket mer.
Nils Edling skriver boken om folkhemmets historia.
Projektbeskrivning
Utgångspunkten för projektet är att politiska nyckelord har två karakteristika: de används i någon omfattning och, framför allt, de är omstridda, föremål för olika tolkningar och kamp om rätten att definiera dem. Båda kriterierna ska vara uppfyllda för att ett ord ska räknas som politiskt nyckelord. Projektets syfte är att analysera hur folkhemmet har förståtts och använts i politik, debatt och forskning sedan sekelskiftet 1900. Studien har dubbelt fokus på brukarhistorien och på den moderna historiografin. Det betyder att den kartlägger och studerar såväl de över tid föränderliga användningarna som de senare processer i offentlig debatt och forskning där folkhemmet etablerats som den givna tolkningsramen för svensk 1900-talshistoria.
Projektets dubbla spår, studiet av det dåtida bruket och den nutida forskningens starka tolkningar, är väsentligt. Det tar nämligen inte för givet att folkhemmet blev det centrala begreppet för Socialdemokraterna bara för att Per Albin Hansson använde det då och då. Det var här tanken på studien slog rot: i förundran och funderingar över diskrepansen mellan folkhemmets frånvaro i svensk politik 1930–1980 och eftervärldens fixering vid folkhemmet.
En hypotes är att folkhemmet politiserades först under åttiotalet då socialdemokratin utmanades av välfärdsstatens kostnadskris, marknadsliberalism och globalisering. Det var först då som folkhemmet blev något mer än den okontroversiella metafor för det välmående svenska samhället i allmänhet som det varit i flera decennier. Först med välfärdsstatens kris och det uppfattade hotet från den europeiska integrationen, senare förstärkta av upplevda hot från migration och multikulturalism, blev folkhemmet det nationella samlingsbegreppet, den självklara beteckningen på det man önskade försvara och utveckla. Det behövde försvaras både mot systemskiftet, yttre hot och nya svartmålningar. Och samtidigt som socialdemokratin förlorade sitt tolkningsföreträde i svensk politik och steriliseringspolitiken uppmärksammades började forskningen intressera sig för själva ordet folkhemmet och utforskade i detalj dess rötter och tidiga historia.
I olika studier började "folkhemmet" även användas som beteckningen på en period i svensk historia; från och med 1980-talet kunde allting som forskarna studerade – idrott, bostäder, biobesök, invandring och så vidare – på ett nytt sätt placeras ”i folkhemmet”. På så vis har forskningen aktivt medverkat till att bygga och möblera folkhemmet och därför får studien ett viktigt historiografiskt inslag.
Boken får fem empiriska kapitel. Det första studerar den spridda – och av den befintliga forskningen drastiskt övervärderade – användningen av folkhemmet före Hanssons tal 1928. I kapitel två står socialdemokratins förståelse av folkhemmet under trettiotalet i fokus och resultaten visar ett svagt genomslag i politiken och ett betydligt starkare i medierna. Det tredje kapitlets analys av folkhemmet under femtiotalet – ofta kallat ”det egentliga folkhemsdecenniet” – bekräftar detta: folkhemmet är inte viktigt i partipolitiken men flitigt använt i medierna som synonym till det välmående svenska samhället i stort. Bokens fjärde kapitel studerar folkhemmets genombrott i politik och forskning under åttiotalet. Det avslutande kapitlet handlar om folkhemmets uppsving under 2010-talet som delvis kan kopplas till Sverigedemokraternas försök att ta över som förvaltare av Per Albin Hanssons arv. Därmed politiseras folkhemmet på ett nytt sätt och visar på något mer grundläggande: samtiden och framtiden är alltid centrala i kampen om historiskt laddade nyckelord.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Nils Edling
Professor
