Patient participation and learning in medical consultations about congenital heart defect

Av Theres Bellander och Anna-Malin Karlsson i tidskriften PLoS ONE 2019:

Patient participation and learning in medical consultations about congenital heart defect

Med hjälp av en modell som kategoriserar olika typer av yttranden utifrån deras funktion undersöker vi på vilket sätt patienterna deltar språkligt i samtalen. Vi studerar hur mycket de deltar, vilka typer av samtalsbidrag de deltar med samt i samband med vilka samtalsämnen de deltar. Vi undersöker också vad patienternas deltagande leder till, dvs. hur det påverkar konsultationssamtalets flöde, hur det påverkar läkarens aktivitet samt vad som händer med ämnet som man samtalar om.

Patienterna deltar mest (med flest yttranden) när det diskuteras hur vanligt hjärtfelet är samt när kommande konsultationer och vårdkontakter planeras. Samtidigt är hjärtfelets förekomst det ämne som det totalt sett ägnas kortast tid åt. Minst deltar de när det normala hjärtat beskrivs. Här talar nästan bara läkaren, och det är också ett ämne som ägnas lång tid. Patienterna är alltså mer aktiva vid de ämnen som det talas relativt lite om, och tvärtom. Mest egna initiativ tar de i samband med ämnena behandlingar och livskvalitet.

Nästan hälften av patienternas yttranden är olika sorters svar på vad läkaren sagt. Det kan vara rent kvitterande svar eller mer utvecklande sådana. Kvitteringar är viktiga för att samtalen ska flyta på. De ger läkaren besked om att informationen tagits emot och att hen kan fortsätta. Med den andra typen av svarsyttrande bidrar patienterna att utveckla vad läkaren sagt, genom att föreslå tolkningar eller efterfråga mer information. Medan helt nya frågor och andra egna initiativ från patienterna har en tendens att störa läkarens plan, antingen genom att tråden bryts eller genom att flödet skyndas på för mycket, bidrar de utvecklande svaren till att patienterna och läkarna möts, och tillsammans utvecklar centrala och relevanta teman. Det gör att den logiska ordningen i samtalet behålls, samtidigt som innehållet anpassas till parens behov. De par som är mest aktiva i samtalen har många sådana yttranden. I dessa samtal bidrar alltså de utvecklande svarsyttrandena till att beskrivningen av hjärtfelet, behandlingarna och det fortsatta livet blir djupare och mer relevant för dem. De par som deltar lite gör det nästan bara med kvitterande svarsyttranden – som inte leder till fördjupning eller utveckling. Det gör att läkaren får ett större ansvar för att informationen blir relevant.

Ett viktigt resultat av studien är att patienternas aktivitet varierar mycket, trots att de inblandade läkarna beskriver samtalstypen som högt standardiserad. (Läs mer om det här.) Variationen tyder på att läkarna är lyhörda och släpper in patienterna, utan att tappa tråd och fokus. Den ger också en signal om att patienternas förutsättningar för att delta skiljer sig åt, sannolikt beroende på förkunskaper men också vana vid vårdkontakter och andra typer av kunskapsbyggande samtal. Detta i sig talar för att samtalen behöver vara läkarstyrda och standardiserade, så att alla får den nödvändiga informationen på den korta tid som finns till förfogande.