Argumentet enhetlighet i rättstillämpningen förs fram i stort sett alla sammanhang där Högsta domstolen som prejudikatinstans diskuteras eller formeras. Trots att det saknas en tydlig gemensam bild av vad som läggs i själva innebörden av enhetlighet, förefaller det råda konsensus om att enhetlighet i rättstillämpningen är något önskvärt.

Avhandlingen undersöker enhetlighetsargumentet och dess betydelse för Högsta domstolen som prejudikatinstans. En preliminär utgångspunkt är att argumentet kanske inte är så enhetligt som det vid en första anblick framstår. Vad som synes vara samma argument, kan i själva verket dölja nyanser, olika lager eller till och med motsättningar, som kan bringas i ljuset genom att studera enhetlighetsargumentet närmare i de olika sammanhang det förekommer. Genom avhandlingen skrivs prejudikatprocessens utveckling, problemställningar och särdrag fram i ljuset av anspråket om enhetlighet i rättstillämpningen.