Forskningsprojekt Judiskt mode. Det judiska bidraget till den svenska textil- och modeindustrin 1780–1940
Huvudfrågan i projektet Judiskt mode. Det judiska bidraget till den svenska textil- och modeindustrin 1780–1940 tar sin utgångspunkt i det framträdande inslaget av judiska entreprenörer i den textila industrialiseringen från slutet av 1700-talet fram till andra världskriget.
Syftet med projektet är att kartlägga, undersöka och problematisera betydelsen av detta judiska europeiska kulturarv för svenska förhållanden, som år 1945 i stort sett helt hade utplånats ur ett europeiskt perspektiv. De motstridiga huvuduppfattningarna i forskningen, som projektet ska analysera är 1) om judarnas betydelse ligger enbart i deras jämförelsevis höga representation (dvs. andelen judar) inom textilbranschen, arkitektur och bankväsen respektive 2) om det därtill förelåg ett särskilt slags judisk estetik i termer av design och symboler. Vidare undersöks 3) om och i vilka sammanhang judiska företagare var jämförelsevis mer benägna till innovationsspridning, var mer moderna, använde ny teknik och nya försäljningsmetoder.
Projektbeskrivning
Den konkreta forskningsuppgiften är att relatera de övergripande frågorna till tre judiska migrationsvågor till Sverige varav två under den så kalla moderna antisemitismen efter 1870. Dels (1) migrationen till Stockholm och Norrköping från judereglementet 1782 fram till år 1870; dels (2) den östeuropeiska judiska migrationen från Östeuropa under efterdyningarna av det första världskriget 1918–1924 samt (3) det judiska flyktingmottagande och integreringen av flyktingar från våren 1945 under de sista kaotiska månaderna under och strax efter det andra världskriget. Undersökningen identifierar de immigranter som hörde till modebranschen och studerar i vilken de implementerades i den svenska textila handeln och klädindustrin.
Undersökningarna om Stockholm görs i efterdyningarna av docent Rebecka Lennartssons infrastrukturella VR-projekt Stadens ansikten. Visuell kultur och social struktur i Stockholm 1880–1930, som jag deltar i för närvarande. Projektets kartläggningar, digitalisering och metodutveckling av ateljéfotografier och visitkort samt individlänkning till den demografiska databasen Rotemannen spelar en viktig roll i det här aktuella projektets kommande undersökningar. Det bygger även på material i mina tidigare projekt som belyser annonsering i dagspressen om kläder och mode under 1800-talet samt finansiella nätverk mellan modebranschens aktörer i konkursärenden som vi sammanställt i databasen Tidigmoderna konkurser.
Västjudars begränsade medborgerliga rättigheter från slutet av 1700-talet byggde på tillstånd att handla med begagnade kläder, i undantagsfall som i Brandenburg fick de handla även med nytillverkning. Genom sin rörlighet, sina internationella och finansiella nätverk framträdde de västeuropeiska judarna alltmer som industriella nygrundare och spridare av nya innovationer. Man har även visat att östjudiska grupper i Polen, Ryssland, Österrike-Ungen, Rumänien, Bulgarien Ukraina och Grekland hade stark överrepresentation inom textil, skrädderi och senare konfektion (färdigsydda kläder). I Berlin, Wien och Budapest var de framträdande även inom mode där exempelvis Berlin utvecklades till ett judiskt konfektionscentrum i Europa vid sidan av Paris som var centrum för haute couture. Perioden 1930−1945 var drygt 8 000 judiska företag verksamma i Berlin av vilka knappt 40 procent var verksamma inom textil och konfektion samt detaljhandel-/varuhus. Så gott som samtliga ariserades fram till 1939. Samtidigt flydde vid sekelskiftet hundratusentals östjudar västerut till Paris, England och USA när den så kallade "moderna antisemitismens" utbredning samspelade med de fulla medborgerliga rättigheter som många västjudar erhållit under 1800-talets sista decennier. Europa och Nordamerikas östkust var som ett resultat av allt detta vid början av 1900-talet genomsyrat av judisk textil, konfektion och mode.
Projektets undersökningar av det judiska inslaget inom teko och mode görs i ett brett samspel med den svenska utvecklingen (de judiska församlingarna, särskilt Norrköping och Stockholm) vilka hade sina rötter och nätverk framför allt till de tyskspråkiga områdena.
Litteraturen om förhållandena i Norden tyder på att det judiska textila engagemanget var framträdande under 1800-talet men efterhand förflyttades till andra delar av näringslivet, handeln och finanssektorn. I Västeuropa tycks många däremot gått vidare till konfektionsbranschen som ersatte det traditionella skrädderiet snabbare än i de nordiska länderna. Huvuddelen av boken ska behandla de tyskspråkiga områdena men även de viktigaste östeuropeiska och sydeuropeiska städerna kommer att genomföras.
Projektets huvudtanke är i första hand inspirerad av följande arbeten: Aly, Europa gegen die Juden, 2017; Bedoire, Ett judiskt Europa, 1998 & 2003; Brismark & Lundqvist, ”A Textile Web” SJH 2015:4; Coffin, The politics of women’s work, 1996; Kremer (red.) Broken threads, 2017; Nyberg, Kommersiell kompetens, 1999; Nyberg & Lundqvist (red.) Dolda innovationer, 2013; Shapira, Style & seduction, 2016; Kreutzmüller, Final Sale in Berlin, 2017; de Vries, BW, From pedlars to textile barons, 1989; de Vries, J, The industrious revolution, 2008. Kartläggningarna baseras på ett flertal urkundspublikationer och tryckt statistik, Yad Vashems digitaliserade arkiv m.m.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Klas Nyberg
Professor
