I vissa språk är röstens melodi avgörande för ett ords betydelse. Dessa kallas tonspråk och exempel på dessa språk är mandarin och kantonesiska. Ett fallande /i/ kan i dessa språk skilja sig lika mycket från ett stigande /i/ som /i/ skiljer sig från /a/ i svenska. Över hälften av världens spädbarn växer upp med ett tonspråk som modersmål.

I andra språk, som till exempel engelska och spanska, är tonerna i språket irrelevant för ordens betydelse. Utöver tonspråk och icke-tonspråk finns även tonaccentspråk, där tonläget ibland har relevans för ordens betydelse. Svenska och norska är exempel på sådana språk. Här har rösttonen i de allra flesta fall inte någon avgörande roll för vad ordet betyder, men ibland kan tonen vara avgörande. Några exempel på detta är i svenskan är anden, tomten och stegen.

Tillsammans med tretton andra forskargrupper i tio länder undersöker forskargruppen vid Institutionen för lingvistik vid vilken ålder spädbarn lär sig att särskilja dessa variationer beroende på språkmiljön.