Forskningsprojekt Lokalt klinkbyggeri: ny information från tidigare fynd
År 2021 beslutade Unesco att uppta den nordiska klinkbyggnadstraditionen till listan över mänsklighetens immateriella kulturarv. Vid första anblick framstår kunskapen om klinkbyggda båtar som omfattande.
Inom arkeologin har framförallt vikingatida skepp och båtar kommit att uppmärksammats medan traditionella bruksbåtar har uppmärksammas i många museala sammanhang, av föreningar och i viss utsträckning även inom forskning. Kunskapen om de farkoster som ligger mellan vikingaskeppen och allmogebåtarna, de medeltida och tidigmoderna klinkbyggda fartygen, är dock förvånansvärt begränsad.
Projektbeskrivning
Forskningsbehov
Det saknas inte arkeologiska fynd av senmedeltida och tidigmoderna klinkbyggda fartyg. Tvärtom är det just delar av sådana skepp och båtar som utgör merparten av skeppsdelarna som förvaras i museimagasin runtom i Norden. På motsvarande sätt finns ett stort antal sedan länge kända vrak som aldrig uppmärksammats eller undersökts. Orsakerna till detta är i stor utsträckning att det har saknats såväl vetenskapliga frågeställningar som metoder för att ta reda på och diskutera fyndens ålder och ursprung.
Dendrokronologi
Under de senaste decennierna har dendrokronologin utvecklats radikalt och erbjuder helt nya möjligheter för datering och proveniensbestämning av arkeologiskt trä. Det innebär en unik möjlighet att kasta nytt ljus över fynd som tagits tillvara i samband med äldre arkeologiska undersökningar, före den ”dendrokronologiska revolutionen” men också sedan tidigare kända skeppvrak som aldrig undersökts ordentligt.
Genom att utföra dendrokronologisk analys samt arkeologiskt fältarbete av utvalda fartygsfynd förväntar vi oss att få ett mer utförligt grundmaterial för att belysa regionala klinkbyggnadstraditioner i Norden.
Aktivering av skeppfynd i magasin
I detta projekt, som vi tror är starten på ett större projekt i framtiden med mer empiriska studier, vill vi analysera fyra fartyg från Kalmar slottsfjärd (Båt I, III, V og XII). Båt XII är ett exempel på ett tidigt kravellbyggt fartyg, och har tagits med för att lyfta fram mångfalden av skandinaviskt båtbygge i tidigmodern tid. De grävdes ut på 1930-talet under ledning av Harald Åkerlund som också rekonstruerade och publicerade fynden (1951). Materialet utgör alltjämt ett viktigt referensmaterial för arkeologer över hela världen men är problematiskt att använda eftersom de saknar vederhäftig datering och proveniensbestämning. Det är därför vi vill ta prover för dendrokronologisk analys från ett urval av fynden.
I samband med Tori Falcks pågående doktorandarbete har vi även valt ut ett båtfynd från Norge. Det här är Sjøvollenskeppet som grävdes ut på 1960-talet. Skeppet är daterat cirka 1280 e.Kr., och har många likheter med några av Kalmarfynden. För Sjøvollen-fartyget arbetar vi med mycket specifika frågor relaterade till konstruktionsfaser och proveniens.
Lodjor vid Dalarö skans
I samband med det större forskningsprojektet Den glömda flottan (Den glömda flottan – Sveriges "blåa" kulturarv 1450-1850) gör vi även dendrokronologiska provtagningar av fem lodjor som som ligger nedsänkt vid Dalarö skans i Stockholms skärgård. Mycket pekar mot att de sänkta vraken mellan Dalarö skans och Aspön är identiska med några slitna och illa medfarna lodjor som nämns i Amiralitetskollegiums korrespondens vintern 1659-1660. Lodjorna hade inga egna namn utan omnämns utifrån det härad som byggt och utrustat dem. För att ta reda på om vraken är identiska med de lodjor som nämns i skriftliga källor krävs ett marinarkeologiskt fältarbete. Tanken är att dokumentera spärranläggningen och de enskilda vraken genom fotogrammetri, vilket förväntas bilda underlag för att fastställa de enskilda fartygens dimensioner och skeppstekniska särdrag. Fältarbetet omfattar provtagning för dendrokronologisk analys av trävirke men även ICP-analys av tegel från kabysserna i respektive vrak. Förhoppningsvis kan resultaten ge svar på var fartygen har byggts och utrustats, men kanske även vilka härader som utrustat dessa lodjor.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Niklas Eriksson
Forskare, universitetslektor
Medlemmar
Tori Falck
Doktorand
