Bryggor och muddring - Guide för marinor och småbåtshamnar

Grunda vågskyddade områden med mjukbottnar är värdefulla miljöer. När de är välmående fungerar de som barnkammare för många smådjur och fiskar och som ett filter för näringsämnen och hjälper därmed till att minska övergödningen. Därför är det viktigt att anlägga bryggor på ett sätt som inte stör miljöerna och att undvika muddring.

Foto: Gaid Phitthayakornsilp /Mostphotos

Grunda områden är viktiga för havsmiljön

Grunda vågskyddade områden med mjukbottnar är värdefulla miljöer för bottenvegetation såsom ålgräs och kransalger. De fungerar som barnkammare för kustens ekosystem, många fiskar och fåglar växer upp här. Under ytan sker andra viktiga processer – växter med rötter stabiliserar botten och kol lagras in i sedimenten. Vegetationsbottnarna fungerar också som ett filter för näringsämnen och hjälper därmed till att minska övergödningen. Områden med mycket fastsittande växtlighet brukar därför ha mindre grumligt vatten.

Vågskyddade områden som är grundare än 3 meter är extra känsliga för de störningar som båtlivet innebär. Bottnar i sådana miljöer rörs lätt upp när vatten sätts i rörelse av båttrafik och det är främst här vi muddrar för att öka framkomligheten. Undervattensväxter trivs inte om de skuggas av grumligt vatten eller blir begravda av upprört bottensediment från svall, propellerströmmar eller muddringar. Även bryggor bidrar till att skugga vegetationen och kan utgöra ett problem när bryggorna blir många.

Med mycket båtar i ett område tillkommer också negativ miljöpåverkan genom läckage av TBT:er, som finns i gamla båtbottenfärger, och koppar som fortfarande är tillåtet i moderna färger. Dessa ämnen är giftiga för många av de djur som lever i grunda områden. Gifterna i bensin – olefiner, aromater, svavel och bensen – läcker framförallt vid spill och från gamla tvåtaktsmotorer. Om vegetationen under ytan minskar, minskar även mängden fisk och andra arter som är knutna till bottenvegetationen. När vegetationen försvunnit kan det dessutom vara svårt att få tillbaka den.

Samtidigt är det just grunda vågskyddade områden som i hög grad exploateras. Trots att de utgör enbart en fjärdedel av kustens grunda områden, återfinns drygt 60 % av alla bryggor och småbåtshamnar här. Strax över en tredjedel av alla grunda vågskyddade bottnar i Stockholms län bedöms vara så pass exploaterade att livsmiljöerna under ytan kan bli tydligt negativt påverkade av båtlivet. Dessutom bedöms mer än 35 % av de grunda vikarna i länet vara muddrade.
Därför är det viktigt att begränsa antalet nya bryggor och hamnar i områden med känsliga bottenmiljöer, samtidigt som vi minimerar muddring och störning från redan befintlig befintliga bryggor och småbåtshamnar.

Att tänka på vid anläggning av bryggor

Vilken plats du väljer, under vilken tid på året du bygger och hur du bygger bryggan spelar stor roll för att påverkan ska bli så liten som möjligt.

Val av plats är kanske det allra viktigaste att tänka på när man anlägger en ny brygga eller hamn. Välj inte grunda vågskyddade områden (<3 m) med mjukbottnar. Områden med hårdbottnar, större vattendjup och större vattenomsättning är mindre känsliga och mer lämpliga att bygga i för att minimera negativ miljöpåverkan under ytan. Undvik att lägga bryggor i områden där det finns behov av muddring för att komma in med båten.
Välj rätt typ av brygga: Ju högre över botten och vattenytan, desto mindre skuggar bryggan och då minskar de negativa effekterna på bottenvegetationen. Pålade bryggor skuggar mindre än flytbryggor. Vissa flytbryggor innehåller frigolit (polystyren), ibland innefattat i cement. Dessa kan börja falla sönder och läcka plast som så småningom bryts ner till mikroplast i miljön. Dessa orsakar negativa effekter i många akvatiska och marina organismer. Om en brygga måste anläggas i grunda, vågskyddade områden – använd en pålad brygga. På djupare vatten kan man välja en flytbrygga.
Bygg om möjligt bryggan i nord-sydlig riktning för att minska skuggningen under bryggan.
Använd gles bryggtäckning som släpper igenom mycket ljus, till exempel glesa spant eller galler istället för heltäckande plattformar, eller reflektera ned ljus under bryggan.
Förvara flytbryggor på land över vintern eller när de inte används för att minska skuggningseffekten.
Minska effekterna av att anlägga bryggan (buller och grumling) genom att anlägga den då den biologiska aktiviteten är som lägst. I verktyget Lektidsportalen kan man göra en regional bedömning
Om du använt bryggdelar med frigolit, se till att lämna dem på en återvinningsanläggning när de blir gamla.

Undvik att muddra

Muddring kopplat till fritidsbåtsanvändning påverkar ofta de känsliga grunda vågskyddade miljöerna som har höga naturvärden. Muddring görs ofta inför anläggning av brygga eller småbåtshamn, eller för att hålla en vik öppen. De flesta muddringar har negativa effekter på vattenmiljön eftersom bottenförhållanden, strömmar och temperaturer förändras. Särskilt känsliga är bottenvegetationen, men även djur som är fastsittande eller som har svårt att flytta sig från platsen påverkas negativt.

Exempelvis försämras tillväxten av tidiga livsstadier av flera kustfiskarter av sänkt vattentemperatur. Spridning av sediment leder till ökad grumlighet och övertäckning av livsmiljöer. Muddring och dumpning innebär också en risk att farliga ämnen och näringsämnen sprids. Påverkan kan vara mycket lokal eller sträcka ut sig över stora områden. Vid dumpning kan sediment spridas upp till 10 km från dumpningsplatsen. Beroende på plats och tillfälle kan effekterna vara kortvariga eller till och med bli permanenta.

Dumpning av muddrat sediment påverkar havsmiljön på flera olika sätt. Om sedimenten är förorenade innebär dumpningen ytterligare miljörisker. Illustration: Elsa Wikander/Azote

Om du ändå måste muddra

Viktigt att veta är att muddring i de allra flesta fall kräver tillstånd eller anmälan till Länsstyrelsen. Läs Havs- och vattenmyndighetens vägledning om Muddring och hantering av dumpningsmassor. På sidan 11-13 finns rekommendationer om muddring och hantering av muddermassor. Tänk på att:

Undvik om möjligt helt att muddra i eller i inloppet till grunda områden med mjuka bottnar. Muddra generellt sett så lite som möjligt.
Muddra under den säsong då djur och växter påverkas minst, vanligen december och januari. I verktyget Lektidsportalen kan man göra en regional bedömning när en muddring är minst skadlig.
Återvinn muddermassor. Om det inte är möjligt, deponera på land. Det är generellt förbjudet att dumpa muddermassor i sjöar eller hav.
Använd tekniker såsom siltgardiner för att minimera spridningen av sediment.

Påla försiktigt

Undervattensbuller och särskilt de plötsliga höga ljud som uppstår vid pålning kan stressa och allvarligt skada vattenlevande djur. Fiskar och blåmusslor reagerar med stress och fiskar kan få allvarliga skador på inre organ av pålningsljud och drabbas av hörselnedsättning. För att minska den negativa påverkan från bullerstörning vid pålslagning tänk på att:

Påla under den tid då den biologiska aktiviteten är som lägst. I verktyget Lektidsportalen kan man göra en regional bedömning.
Inled pålningen med en svagare intensitet (s.k. ramp-up) för att varna fiskar, sälar och andra djur i området och ge dem möjlighet att fly och undvika allvarliga skador.
Använd gärna dämpningsteknik, till exempel bubbelridåer, för att minska bullret.

Bojar kan skada botten

Fasta förankringsbojar kan skydda undervattensmiljön mot ankringsskador. Men bojstenar och bojkättingar kan också skada bottenvegetationen och erodera bottensedimenten. Tänk därför på att inte placera ut för många bojar i ett område och att hålla längden på bojkättingen så kort som möjligt. Det finns bojkonstruktioner som lyfter eller sträcker bojlina eller kätting ovanför botten. Gamla bojar av frigolit (polysteren) kan börja falla sönder och läcka plast som så småningom bryts ner till mikroplaster. Dessa kan orsaka negativa effekter i många akvatiska och marina organismer. Om du använder frigolitboj, se därför till att byta ut och lämna in den till en återvinningsanläggning när den blir gammal och börjar falla sönder.

Förvara båten på land

Att lyfta upp båtar på land istället för att låta dem ligga vid bryggor när de inte används medför flera fördelar. På så sätt kan marinor och båtklubbar etablera sig i mer vågexponerade miljöer eftersom det enbart krävs en ramp eller brygga för sjösättning. Behovet av att skydda båtskrov från påväxt försvinner, liksom behovet av vågbrytare och långa bryggor. Mindre tid i vattnet betyder mindre slitage på motorer och båtar samt skador från hårt väder, samt minskad stöldrisk.

Erbjud gärna klubbens medlemmar möjlighet att lyfta och förvara båten på land på ett smidigt sätt.