Forskningsprojekt Spatiell modellering av sura sulfatjordar i Mälardalen

När inlandsisen dragit sig tillbaka från södra Sverige i slutet av den senaste istiden stod hela Mälardalen under vatten i det stadie av Östersjöns utveckling som kallas Yoldiahavet. Genom Östersjöns senare stadier, främst i Littorinahavet, samlades finkorniga sediment som bildade sulfidjordar där syretillgången var låg (som den ännu är i vissa områden av Östersjöns botten idag).Sedan isens reträtt har landhöjningen lyft upp större delen av Mälardalen över havsytan, och dessa finkorniga jordar utgör idag till stor del åkermark.

Stora ytor av denna åkermark har utdikats för att förenkla jordbruket. När jorden dräneras sänks grundvattenytan, och det kan leda till syresättning av sulfidjordar. När detta sker reagerar järnsulfidmineralen i jordarna, som omvandlas till sur sulfatjord och släpper ut svavelsyra. pH-värdet i marken sjunker och metaller urlakas och sköljs vidare av grundvattnet. Detta innebär att surstötar och höga halter giftiga metaller förekommer i vattendrag, något som kan bli ett allvarligt miljöproblem.

På grund av miljöriskerna kopplade till sura sulfatjordar är det viktigt att veta var de finns i landskapet. Eftersom det skulle innebära en stor arbetsbörda att kontrollera detta genom rikstäckande fältundersökningar har SGU tagit fram en maskininlärningsbaserad utbredningsmodell som utifrån en begränsad mängd fältdata kan använda olika parametrar av landskapet, såsom topografi och jordartsförekomster, för att räkna ut sannolikheten för förekomsten av sur sulfatjord även utanför ett provtagningsområde. Modellens resultat finns redan publicerade för ett större område längs norrlandskusten.