Forskningsprojekt Svensk humaniora och internationaliseringens utmaningar
Svensk humaniora utmålas ibland som inte tillräckligt internationaliserad, vilket även antyder att den är nyttofrånvänd och styrd av ideal som inte är i fas med dagens konkurrenssystem inom forskning. Men stämmer verkligen den bilden?
Humaniora ses ibland som en enhetlig grupp ämnen och beskrivs i medial debatt som inte tillräckligt internationaliserade, det vill säga att ämnen som t.ex. filosofi, romanska språk och historia inte arbetar tillräckligt mycket tillsammans med forskare från andra länder och inte publicerar tillräckligt många texter på engelska. Bilden av humaniora antyder också att den är nyttofrånvänd, svåranpassad till naturvetenskapliga normer och styrd av ideal som inte är i fas med rådande konkurrenssystem inom högre utbildning.
I forskningsprojektet "Svensk humaniora och internationaliseringens utmaningar. En kulturanalys av incitament, hinder och lärandeprocesser" analyseras humanioras internationalisering, med ökade krav på både fysisk rörlighet med flytt och arbete vid utländska universitet som en del av karriärstege, samt krav på internationell publicering och forskningssamarbeten i internationella nätverk. Stämmer det att humaniora inte är internationaliserat? Vilka för- och nackdelar finns med internationalisering av humaniora?
Projektbeskrivning
Är ämnesområden som historia, romanska språk och filosofi väldigt lika? Nej, skulle nog många säga och peka på att alla humanistiska kunskapsområdena är olika, både som läroämnen i sig och också hur forskare och lärare arbetar. Ändå utmålas humaniora som enhetlig grupp och beskrivs i medial debatt som inte tillräckligt internationaliserad, vilket även antyder att den är nyttofrånvänd, svåranpassad till naturvetenskapliga normer och styrd av ideal som inte är i fas med rådande konkurrenssystem inom högre utbildning.
I detta forskningsprojekt analyseras humaniora i relation till krav på förändrade arbetssätt inom svensk forskning, som också gäller humaniora. Vi studerar humaniora genom linsen av internationalisering, med ökade krav på både fysisk rörlighet med flytt och arbete vid utländska universitet (till exempel som post-dok, gästlärare eller konferensdeltagare) som en del av karriärstege, samt krav på internationell publicering och forskningssamarbeten i internationella nätverk. Hur kan dessa olika nivåer av internationalisering förstås i form av motiv, hinder och lärandeprocesser för disputerad personal inom humaniora vid svenska universitet idag? Och vilka för- och nackdelar finns med internationalisering av humaniora?
I tre tätt samverkande delprojekt fokuseras specifika grupper av forskare och universitetslärare som har fått sin doktorsexamen i humaniora vid svenska universitet och arbetar vid svenska universitet: 1. Filosofi 2. Romanska språk och 3. Historia inklusive idé- och vetenskapshistoria.
De olika ämnesområdena har (haft) olika traditioner rörande internationella forskningsutbyten, post-doktorala utlandsvistelser, publikationsspråk, internationella forskningssamarbeten och publikationsstrategier. Det vetenskapliga arbetet påverkas också av det forskningsmaterial som skall bearbetas och därmed också den enskilde forskarens inställning och möjlighet till internationell rörlighet eller internationella publikationer, t.ex. studier av historiska svenska urkunder, spansk grammatik eller universell etik i samband med dödshjälp.
Vilka kunskaper och kompetenser erhålls och förmedlas vid internationella vistelser och samarbeten? Hur erkänns och värderas detta på den svenska arbetsplatsen, och har akademisk position, kön, ålder, klass och etnisk bakgrund någon betydelse? Vilka ideal, riktlinjer och stödstrukturer finns inom de olika ämnesområdena och vad räknas som ”internationalisering”? Hur kan internationellt utbyte och förändrade arbetssätt i relation till internationalisering betraktas som en del av det livslånga vuxenlärandet? Vilka är de viktigaste och de svåraste lärdomarna för de enskilda forskarna? Huvudmaterialet består av 45 intervjuer med forskare vid humanistiska fakulteter på de svenska universiteten samt lokala regler och riktlinjer kring internationalisering vid informanternas lärosäten. Vi tillämpar tematisk narrativ analys och utgår från de teoretiska begreppen symboliskt kapital och kunskap.
Genom kultur- och narrativanalys problematiseras inom detta projekt både bilden av humaniora och av internationalisering. Projektet bidrar till att öka förståelsen för varför en del ämnen tar till sig såväl internationella publiceringsstrategier som mobilitet, hur de enskilda individernas praktiker utformas, och hur individerna påverkas av värderingar inom forskargemenskaper samt av universitetens och högskolesystemets struktur.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Helena Pettersson
Medlemmar
Katarzyna Wolanik Boström
