Forskningsprojekt Undersökning av hemortsbeteende hos lokalt lekande strömming längs Sveriges ostkust

Hur separeras fiskpopulationer? 

Många djurarter är uppdelade i skilda populationer. Därför är det en viktig frågeställning inom ekologi och evolutionsbiologi att försöka förstå vilka mekanismer som håller isär eller samman populationer av samma art.

Populationsstrukturer hos marina kommersiella fiskbestånd är av stort intresse för fiskeriförvaltningen. Strömmingsbestånden längs den svenska ostkusten är på tillbakagång och frågor har lyfts om huruvida olika delbestånd kan komma att utrotas. 

I denna studie ska strömmingens populationskomplex i Stockholms skärgård studeras, vilket dels beror på att den mosaik av lekaggregationer som fortfarande finns här och dels på grund av strömmingens tillbakagång längs med den svenska östersjökusten, vilket gör att studier av beståndsstruktur och beståndsseparerande mekanismer är mycket angelägna i dagsläget. Projektet kommer undersöka förekomst av lekaggregationer i delar av Stockholms skärgård, dvs både utanför de yttre skären och i själva skärgården.

För att kunna bestämma fiskens härkomst och vandringsmönster krävs naturliga ”märkningsmetoder”. Hemortstrohet för olika lekplatser har visats sig kunna bestämmas genom att undersöka innehållet av olika grundelement i fiskens otoliter (hörselstenar). Otoliter kan med rätta kallas fiskens ”svarta lådor”: Till skillnad från fjäll eller ben är otoliter metaboliskt inerta och innehåller detaljerad information om varje fisks fysiologiska status och dess fysikaliska omgivning från äggstadiet och framåt. I denna undersökning är det kemiska innehållet i otolitens kärna som är av särskilt intresse, då fisken bär med sig en likartad kemisk signal från föräldrarfiskens lekplats eftersom sillens ägg läggs på havsbotten och är orörliga fram till kläckning. Med avancerad PIXE-teknik kan det kemiska innehållet i otolitens kärna ”fingerprintas” och svara på om det föreligger systematiska skillnader mellan olika fiskindividers förekomst vid olika lekaggregationer. För att fastställa konnektiviteten (genflöde) mellan olika lekplatser kontrasteras de otolitkemiska resultaten mot genomisk analys.

Denna fråga är ur vetenskaplig synvinkel extremt intressant, men också avgörande för t ex fiskeriförvaltningens praktiska genomförande. Hur populationsstrukturen upprätthålls - genom fysiska faktorer eller genom fiskens eventuella hemortstrohet - avgör vilket förhållande som kan finnas mellan lekbiomassa och rekrytering, hur nya populationer uppstår samt hur sambanden ser ut mellan uppväxtområde och lekområde, dvs hur fisken migrerar.