Forskningsprojekt Vita käppen som levd vardagsverklighet
"Vita käppen som levd vardagsverklighet. En etnografisk undersökning av rehabilitering, social materialitet och funktionsnormer" är en etnografisk undersökning av synskadades förhållande till ett för dem centralt hjälpmedel.
På landets syncentraler erbjuds rehabilitering och stöd för synskadade. Ett av de viktigaste hjälpmedlen är den ”vita käppen”. Som synskadad kan man med hjälp av denna lära sig att känna av underlaget man går på, samt notera (och undvika) eventuella hinder. Till detta kommer att käppen syftar till självständighet, inte kräver något underhåll och sällan går sönder. Dessutom är den vita käppen en internationellt gångbar markör för synskada och som sådan en välkänd symbol i de flesta länder. Trots alla dessa fördelar uppger synpedagogerna på den undersökta syncentralen att de under rehabiliteringen regelmässigt tvingas lägga mer tid på motivationsarbete än på direkt teknikträning. Det enkla och användbara redskapet ger med andra ord ofta upphov till svårbemästrade och ambivalenta känslor bland såväl erfarna som blivande käppanvändare.
Projektbeskrivning
Projektets analytiska fokus ligger på de synskadades upplevelser av den egna käppanvändningen och rehabiliteringen. En central målsättning är att med hjälp av begrepp och teorier hämtade från det tvärvetenskapliga forskningsområde som går under benämningen ”critical disability studies” problematisera förekomsten av samhälleligt normerande synsätt på funktionsnedsatta i allmänhet och synskadade i synnerhet. På ett övergripande plan utgör projektet därmed ett bidrag till det tvärvetenskapliga fält som brukar kallas för medicinsk humaniora.
Svaret på frågan om varför käppen under vissa omständigheter kan väcka ett mer eller mindre starkt obehag för brukarna förutsätts finnas både hos dem som använder (eller vid vissa tillfällen väljer att avstå från) redskapet men också i det omgivande samhället. En genomförd pilotstudie vid syncentralen understryker att den vita käppen är betydligt mer än bara ett hjälpmedel. Det redskap som förbinder den synskadade med omvärlden är också det materiella uttryck som gör såväl synskadan som käppanvändaren synlig som något annat än den fullt funktionsdugliga individen. I centrum för projektet står därför käppens vardagliga användning och frågan om hur detta till synes enkla ting är införlivat med brukarens egen kropp och varande-i-världen.
Genom att koppla samman flera redan etablerade teoretiska områden drar projektet fördel av analytiska insikter från olika håll. Den gren av funktionshinderforskningen som intresserar sig för hur "handikapp" och "funktionsnedsättning" är något som till stora delar uppstår i individens möten med en normativ omvärld (anpassad efter förment ”normala” kroppar och förmågor), kombineras med fenomenologisk kroppsteori, samt posthumanistiska tankegångar om social materialitet och tingens agens. I skärningspunkten mellan teori och metod tillämpas folkloristisk/etnologisk narrativanalys.
Materialinsamlingen fördelas på två överlappande undersökningar. Den första studien bedrivs med hjälp av deltagande observation på en syncentral. Forskaren intervjuar behandlande personal och deltar även själv i rehabiliterande gruppaktiviteter och käppträning av olika slag. Parallellt med denna undersökning av verksamheten på syncentralen görs sedan även intervjuer och medföljande observationer av både erfarna och nyblivna käppanvändare. I denna andra delstudie är så kallad go-along ett viktigt metodiskt redskap, det vill säga ett etnografiskt arbetssätt där forskaren samlar information genom att tillsammans med brukaren samtala och röra sig genom det fysiska rummet.
Sammantaget ger projektet ny kunskap inom det överordnade fältet medicinsk humaniora vad gäller de hinder och möjligheter som finns i rehabiliteringsprocessen. Härigenom utgör det också ett tillskott till den kritiska diskussion som utvecklats inom grenar av funktionshinderforskning, som criptheory och ableism.
Blinda eller funktionellt synsvaga personer har en jämförelsevis svag position på arbetsmarknaden. Både i Sverige och internationellt är de också kraftigt överrepresenterade vad gäller kontakter med den somatiska sjukvården och behovet av stödjande insatser inom psykiatrin. Projektets beskrivningar och analyser av de blandade känslor som många synskadade uppger att känner inför käppen har av det skälet goda möjligheter att bidra till en kunskapsutveckling som på sikt kan underlätta rehabiliteringen och därmed höja livskvalitén för en redan resurssvag grupp.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Maria Bäckman
Universitetslektor
