Inom forskningen om den tvåspråkiga individen studeras två- och flerspråkighet i första hand som ett kognitivt fenomen, såväl vid informellt språktillägnande i autentiska språkmiljöer som vid formell språkinlärning i klassrum.

Centrala frågor rör språklig utveckling, användning, perception, processning och språkförlust hos såväl tidigt flerspråkiga barn som vuxna språkinlärare. Fokus riktas mot alla språkliga nivåer – fonetiska och fonologiska, morfologiska och lexikala, syntaktiska, semantiska och pragmatiska – samt mot såväl talat som skrivet och tecknat språk.

Vanliga frågeställningar rör universella drag i inlärarspråket, påverkan från andra språk (i synnerhet förstaspråket), och effekter av individuella skillnader i inlärningsålder, språkbegåvning, motivation och minneskapacitet. Forskningen är delvis förankrad i forskningsfältet andraspråksinlärning (engelska Second Language Acquisition, SLA), som i sin tur hämtar teoretisk och metodologisk inspiration från bl.a. allmän lingvistik, psyko- eller neurolingvistik, psykologi, kognitionsvetenskap, och klassrumsorienterad inlärningsforskning.

Ofta används experimentella metoder, där data kommer från språktestning eller hjärnavbildning, men även longitudinella fallstudier förekommer, liksom korpusbaserad forskning, där data utgörs av inlärares spontana eller eliciterade språkliga produktion.