Digitala verktyg främjar elevers delaktighet och lärande

Foto: Simon Bergström/Mostphotos.

Det är stor skillnad på att delta och att vara delaktig. Som deltagare kan man närvara, men mer eller mindre sitta av tiden. Som delaktig är man aktiv och påverkar.

Johanna Öberg intresserar sig i sin forskning för skolelevers delaktighet och hur digitala resurser kan stötta lärandet och undervisningen. Hon har arbetat som grundskollärare i åtta år och även varit verksam som chef inom skolutveckling.

– Dagens elevgeneration är digital från födseln. Hela världen finns tillgänglig i elevernas mobiler, och det ligger till grund för hur de utforskar och förstår världen, säger Johanna Öberg som har disputerat på Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV).

Johanna Öberg. Foto: Åse Karlén.

I fyra deltagarbaserade studier har hon undersökt elevers respektive lärares syn på hur teknikstött lärande och delaktighet hänger ihop. Studierna har genomförts på en högstadieskola i Stockholm.

Delaktighet – en mänsklig rättighet

Öberg påpekar att delaktighet ses som en grundläggande mänsklig rättighet, bland annat av Världshälsoorganisationen (WHO).

– Vikten av att elever är delaktiga i den egna lärprocessen kan inte underskattas. Att elever ges möjlighet att påverka sin egen utbildning är ett uttryck för demokrati, men också avgörande för elevernas lärande.

Delaktiga elever blir bättre förberedda för ett livslångt lärande

Genom att integrera digitala resurser – som läsplattor, lärplattformar, datorer, programvara, sociala medier och appar – i utbildningen utvecklar eleverna inte bara teknisk kompetens, menar Johanna Öberg.

– Den digitala tekniken spelar en central roll i att möjliggöra och förbättra elevernas delaktighet. Den ger dem verktyg för att utforska och engagera sig i lärande på nya sätt, vilket bidrar till innehåll och att lärmiljön upplevs som mer relevant.

– Delaktiga elever blir bättre förberedda för ett livslångt lärande – och mer aktiva och medvetna medborgare, säger Johanna Öberg.

Digitala resurser i skolan blir en slags spegling av den digitala vardag som elever har på fritiden, och verktygen kan även anpassas efter elevers kunskapsnivå. De kan underlätta interaktion mellan elever och läromaterial, göra det möjligt för elever att påverka den egna lärprocessen och låta dem göra skolarbete på tider och platser som passar dem. Men det finns också hinder som behöver adresseras om skolor ska kunna maximera fördelarna (se faktarutor).

När Johanna Öberg genomförde workshoppar och intervjuade elever och lärare om delaktighet i skolan gick meningarna isär. ”Det är ju inte vi som bestämmer något, egentligen”, sa några elever – ett talande exempel enligt Öberg.

– Elever anser att deras delaktighet i skolan skiljer sig väsentligt från deras erfarenheter i privatlivet, där de ofta är aktiva och medskapande i digitala miljöer. De ser inte sig själva som medskapare i sin lärprocess och efterlyser bättre digitala förutsättningar i skolan. De vill ha tillgång till hyperaktuell information, snabb inrapportering och registrering av skoluppgifter, och flexibilitet i användningen av digitala resurser.

Tekniska begränsningar

Lärarna betonade vikten av att integrera digitala resurser på ett sätt som stödjer undervisningens mål, men kämpar med att balansera detta med elevernas förväntningar och de tekniska verktygens tillförlitlighet.

– Lärare identifierar tekniska begränsningar och bristande tillförlitlighet som stora hinder för att öka elevdelaktigheten genom digitala medel. Men enbart ökad tillgång till teknik skulle inte lösa problemet, menar de. Det krävs en solid pedagogisk planering för att integrera digitala resurser med skolans mål, säger Johanna Öberg.

Hon är övertygad om att elevers delaktighet kommer att öka i takt med att de digitala resurserna blir bättre och mer anpassade till skolans värld. Öberg pekar på fyra viktiga lärdomar från avhandlingen som kan hjälpa skolor att utvecklas.

1. Integrera digitala resurser. Skolor behöver utveckla strategier för att integrera digitala verktyg på ett sätt som stödjer pedagogiska mål och samtidigt uppfyller elevers förväntningar på snabbhet och tillgänglighet. För detta krävs en pålitlig teknisk infrastruktur.
2. Utbilda och fortbilda. Lärare behöver kontinuerlig utbildning för att hålla sig à jour med de senaste verktygen och metoderna. Då kan de skapa engagerande och interaktiva lärmiljöer som utnyttjar digitala resurser.
3. Tillåt elevinflytande på riktigt. Skolor bör sträva efter att verkligen förstå och inkorporera elevernas digitala vardagserfarenheter i lärmiljön. Erkänn och värdera elevers kompetenser och erfarenheter, och låt dem berika den formella utbildningen.
4. Balansera pedagogiskt innehåll och teknik. Hitta en balans där teknik används som ett verktyg för att främja lärande och inte som ett självändamål. Fokus ska ligga på hur tekniken kan stödja de pedagogiska målen – inte på tekniken i sig.

Pedagogernas roll är oerhört viktig

Vårdnadshavare och andra som inte tillhör den digitala generationen diskuterar ofta ”skärmtid” som något negativt. Är det inte bra om barnen får en paus från skärmar i skolan?

– Jag tror att man måste se digitala resurser som ett medel, inte ett mål. Analoga resurser, som en hammare eller en penna, skulle ju också kunna användas på negativa sätt! Pedagogernas roll är oerhört viktig för att styra hur de digitala verktygen används i skolan.

– När digitala resurser används på rätt sätt kan de till exempel främja interaktionen mellan lärare, elever och undervisningsmaterial, underlätta elevers förståelse för sin egen kunskapsutveckling, och möjliggöra individanpassad feedback och uppföljning, säger Johanna Öberg.

Text: Åse Karlén