Forska utan att flyga - är det möjligt?

Vi vet alla hur det funkar. För att vara en lyckad forskare ska du vara mobil och internationellt synlig. Du ska meritera dig genom att ge föredrag på konferenser långt bort, utbilda dig genom att delta i sommarskolor på exotiska platser och bedriva toppforskning på internationella anläggningar och berömda institut.

Men hur ska du kunna göra allt detta och samtidigt minska dina utsläpp av växthusgaser till de 1-2 ton per person och år som krävs för att vara i linje med Parisavtalet?
Läs mer om Parisavtalet

För egen del var läsåret 17/18 ett av de värsta eftersom jag lyckats klämma in tre interkontinentala resor på sex månader - en konferens i Indien, ett kollaborationsmöte i Japan och ytterligare en konferens i Sydkorea. Min klimatdeklaration talade sitt tydliga språk. Att jag kör elbil, avstår från att äta kött och köper så mycket jag kan second hand var inte ens i närheten av att väga upp de 7,5 ton C02e-utsläpp mina flygresor genererat. Jag kunde inte blunda längre. Jag bestämde mig för att klimatbanta.
 

CO2 emission per return flight
CO2 emission per return flight

Att belägga mig själv med totalt flygförbud kändes inte realistiskt. Men att minska mina utsläpp rejält genom att avstå från resor som inte var strikt nödvändiga, och välja tåget närhelst det var möjligt, verkade genomförbart.

Jag har ju lyckan att redan vara en etablerad forskare med fast tjänst. Så att skippa konferensresor utanför Europa var ingen större uppoffring. Men som partikelfysiker måste jag åka till CERN flera gånger om året. Skulle det vara praktiskt genomförbart att göra dessa resor med tåg? Jag bestämde mig för att göra en pilotresa, och sen utvärdera om det var något jag borde och kunde fortsätta med. Sagt och gjort. Jag började med att gå med i gruppen Tågsemester på facebook (en helt fantastisk grupp med över 90 000 medlemmar som kan allt som är värt att veta om tågresande). Där fick jag reda på att den bästa rutten till Genève går via Köpenhamn, Hamburg och Basel. Med rutten klar för mig var det bara att sätta igång och boka biljetter. Vår upphandlade resebyrå kunde inte erbjuda hjälp med tågbiljetter utanför Sverige (förhoppningsvis blir det bättre från 1 juli med vår nya resebyrå Egencia), så jag bokade själv biljetterna för varje delsträcka från respektive tågbolag. Stockholm-Köpenhamn bokade jag med SJ, Köpenhamn-Hamburg med Deutsche Bahn, sträckan Hamburg-Basel åkte jag med ÖBB:s nattåg, och Basel-Genève bokade jag med SBB/CFF/FFS. Med alla biljetter säkert nerladdade på laptop och telefon begav jag mig till Stockholms Central.

Foto Sara Strandberg

 
Stockholm - Köpenhamn - Hamburg- Basel - Genève

Tåget avgick från Stockholm C kl 09:25 på söndag morgon. Efter ett kort byte i Hässleholm kom jag fram till Köpenhamns centralstation kl 14:48, helt enligt tidtabell. Efter att ha köpt lite middag på snabbköpet hoppade jag på tåget till Hamburg kl 15:35. I Rödby körde tåget på färjan mot Puttgarden, och där passade jag på att äta min middag med underbar utsikt. Klockan 20:16 var jag framme i Hamburg, återigen utan försening. Nu var det dags att kliva på nattåget mot Basel med avgång kl 21:02. Jag hade glädjen att dela kupé med en matematiker som efter att ha doktorerat på ETH nu jobbade med att göra styrsystem åt industrirobotar och en tysk student i klassiska språk. Ett riktigt givande samtal om vetenskap, kultur, EU, miljö och arbetsmarknaden för akademiker blev det innan det var dags att krypa till kojs. Efter en god natts sömn, med en podcast i öronen (nattåg låter en del) var jag framme i Basel kl 07:37. På tåget fick jag frukost (kaffe och fralla), så det var bara att hoppa på nästa tåg kl 08:03. Efter ett par byten i Schweiz nådde jag tillslut Gare Cornavin i Genève kl 10:45 på måndag fm.

Efter en vecka på CERN var det dags att ta tåget hem igen. Jag lämnade Genève klockan 17:42 på fredag eftermiddag och var åter i Stockholm klockan 21:36 på lördag kväll. På vägen hem fick jag njuta av den magiska utsikt som bara tåg i Schweiz kan erbjuda. Och så hann jag med att turista ett par timmar i Köpenhamn i väntan på tåget mot Stockholm.

Foto Sara Strandberg

Resan gav mig blodad tand. Att åka tåg genom Europa erbjuder en perfekt kombination av tid för arbete och eftertanke, vacker utsikt och spännande möten. Sedan min tågpilot har jag flugit till CERN en gång och åkt tåg två gånger. För möten inom Sveriges gränser har jag inte haft några problem med att hålla mig på marken utan tagit tåget till Luleå, Lund och massor av ställen däremellan.

Visst tar resan med tåg längre tid. Men har du ändå artiklar, ansökningar eller avhandlingar att läsa kan du utnyttja den extra tiden väl. Dessutom får du glädjen att vara en aktiv spelare i den klimatomställning som måste till och som blir mer akut för var dag som går. Genom att handla kan du byta hopplöshet mot hoppfullhet.

- Sara Strandberg, forskare vid Fysikum

På denna sida