Martina Berggren. Foto: Sofia Ekelund, Stockholms univeristet

Det var när Martina Berggren efter studenten flyttade från Småland till Stockholm och började jobba på en köttfabrik som hennes intresse för livsmedelshistoria föddes. Där, på fabriksgolvet i Slakthusområdet, började tankar kring städers matförsörjning formas till den idé som långt senare skulle bli en prisvinnande masteruppsats

Efter flytten till Stockholm följde studier vid Stockholms universitet där hon förutom historia läst litteraturvetenskap och etnologi.

– Utöver köttfabriken arbetade jag även två år på Axfood med frågor kopplade till produktkvalitet och säkerhet, berättar Martina.

Och intresset för livsmedelssäkerhet fick styra även när hon sökte extrajobb som museipedagog på Skansen.

– Jag sökte mig aktiv till Skansens återskapade Konsumbutik, berättar hon.

Butiken visar en Konsumbutik som den såg ut 1930, och det stämmer väl överens med Martinas uppsatsämne.

Två intresseområden kombinerades

Att skriva en masteruppsats i historia såg Martina som en möjlighet att väva samman erfarenheterna från flera års arbete inom livsmedelsbranschen med sitt intresse för urbanhistoria. Resultatet blev uppsatsen Matfusk. Livsmedelskontroll och livsmedelslagstiftning i Stockholm 1880–1930, som hon lade fram vid Historiska institutionen 2023. I uppsatsen kartlägger Martina uppkomsten och konstruktionen av ”matfusk” som ett socialt och juridiskt fenomen, bland annat genom att studera lagstiftningens utformning och hur denna kom att appliceras under perioden. Det är en gedigen undersökning som bygger på ett brett källmaterial.

– Jag arbetade med flera olika sorters källor i syfte att ge en så heltäckande bild som möjligt av tiden och ämnet, berättar Martina.

– Majoriteten utgjordes av material från Stadsarkivet: hälsopolisens månadsrapporter och tjänstgöringsjournaler, besiktningsprotokoll och liknande. Även material från kommunfullmäktige och riksdagsmaterial i form av motioner, protokoll, utlåtanden och debattinlägg användes, liksom samtida tryck, som handböcker och diverse skrifter, och så artiklar ur dagspressen.

Hästdragen mjölkvagn vid Fleminggatan med kusk och två kvinnliga biträden. 1913. Martina berättar att benämningen "kontrollmjölk" eller "barnmjölk" endast fick användas för mjölk som levererats från gårdar som stod under hälsovårdsnämndens övervakning. Mjölken och korna kontrollerades regelbundet för tuberkulos, vilket sällan gjordes med den billigare hushållsmjölken. Fotograf: okänd. Stadsmuseet i Stockholm CC BY

Studenterna som läser Masterprogram i historiska studier vid Stockholms universitet lägger framförallt sista terminen på uppsatsskrivandet, men det flesta börjar arbetet långt innan det. Själv hade Martina börjat läsa in sig lite på forskningsfältet redan innan hon började på masterutbildningen, för att få lite grepp om vilka eventuella forskningsluckor som fanns. Hon tror att man som masterstudent har stor glädje av att så fort man får en lucka i kalendern, redan första terminen, ta sig iväg till arkivet och se vilket källmaterial som faktiskt finns.

Studenternas forskning tas på allvar

Martina vill verkligen betona att masterprogrammet i historiska studier ÄR tufft.

– Jag är inte säker på att det är så på andra universitet eller ens på andra institutioner, men på Historiska institutionen vid SU är förväntningarna höga redan från dag ett.

Det är något Martina ser som positivt.

– I efterhand kan jag se att det bidrog till att skapa ett visst, vad ska man kalla det, akademiskt självförtroende, säger hon.

Martina menar är att man som masterstudent då känner sig kapabel, något hon tror påverkar ens självbild även utanför akademien.

Jag är inte säker på att det är så på andra universitet eller ens på andra institutioner, men på Historiska institutionen vid SU är förväntningarna höga redan från dag ett.

– Självklart hänger det ihop med alla färdigheter man förvärvar under programmets gång. Alltifrån att kunna initiera och föra teoretiska och metodologiska resonemang till att hitta sätt att hantera knepiga källmaterial, tillägger hon.

Hon upplevde också att masterstudenternas forskning togs på allvar och uppmuntrades av lärare och andra disputerade på institutionen.

– Till exempel genom att vi bjöds in att presentera våra pågående uppsatsarbeten på institutionens högre seminarium. Det uppskattade jag verkligen!

Tidigare vinnare av Stockholmiapriset inspirerade

Att uppsatsen hon kämpade med våren 2023 ett år senare belönats med Stockholmiapriset: När historien möter samtiden tycker Martina känns otroligt kul och hedrande.

– När jag började läsa Masterprogrammet hade Linda Wikland, som nu är doktorand på SU, precis vunnit Stockholmiapriset. Jag minns då att jag tyckte det lät himla häftigt, och hennes uppsats fungerade även som en inspiration för mig i mitt eget skrivande, berättar Martina. Hon tror överlag att Stockholmiapriset kan vara en bra motivator när jag uppsatsskrivandet känns trögt.

Idag är Martina doktorand i militärhistoria på Försvarshögskolan i Stockholm. Ämnet för hennes avhandling är relationer mellan människor och djur inom totalförsvaret i Sverige mellan åren 1917– 1990. Fokus ligger på krigshästar och hundar, men även på lantbruksdjur i egenskap av mat under efterkrigstiden. Och hon medger att forskarutbildning var ett mål som hägrade redan innan hon började läsa masterprogrammet.

– Egentligen ville jag inte läsa mastern, jag ville bli doktorand! Det målet fanns där hela tiden. På gott och ont, tillägger hon.

– Det skapade en stark prestationsångest som jag gärna hade varit utan, samtidigt som det antagligen var den som gjorde att jag kom in på forskarutbildningen.

Martinas råd till blivande masterstudenter i historia är att försöka ha intressen eller hobbys som innebär en tydlig kontrast mot studierna.

– I mitt fall har det varit odling och djurhållning. Att skilja mellan arbete och fritid är alltid ett gissel inom akademien, men ännu mer så när man är student och inte har en chef som kan se över ens arbetsmiljö, säger hon.

På frågan om hon skull gjort något annorlunda om hon läst masterprogrammet idag är Martinas svar tydligt nej.

– Jag förberedde mig inför mastern som om jag skulle gå ut i krig – och det var uppenbarligen en bra strategi.

Läs juryns motivering och mer om Stockholmiapriset här
Läs mer om masterutbildningen vid Historiska institutionen här