Lucy Cooke är även inbjuden av Genusakademin vid Stockholms universitet att prata om boken på ett kommande online-seminarium. Håll utkik i vårt kalendarium!

Länk till Malin Ah-Kings artikel i SVD (kräver prenumeration)

Presentation av Malin Ah-King

Du kan även läsa artikeln här:

Malin Ah-King. Foto: Henning Brüllhoff.

Det allt annat än passiva könet

Under sin tid som zoologistudent i Oxford hos professor Richard Dawkins, författare till bästsäljaren ”Den själviska genen”, kände sig Lucy Cooke missanpassad. Orsaken var Richard Dawkins påstående om att honorna är förlorare i det evolutionära spelet, eftersom de satsar på stora, näringsrika ägg, medan hanar är vinnare som vitt och brett kan sprida sina billiga spermier och exploatera honornas investeringar. Därför, menade han, konkurrerar och dominerar hanar, medan honornas roll är att självuppoffrande ta hand om ungarna. Som äggproducerande student var Lucy Cooke inte tillfreds med den förklaringen. Sedan dess har hon blivit programledare för BBC Radio och naturfilmer, och kallas den nya David Attenborough. Nu har hon skrivit boken ”Bitch: a revolutionary guide to sex, evolution and the female animal” som är en uppgörelse med sådana stereotypa föreställningar.

I evolutionsbiologin har hanar länge beskrivits som de som driver evolutionen framåt, medan honor setts som mindre viktiga. När Charles Darwin beskrev sin teori om hur könsskillnader utvecklats, den sexuella selektionen, fanns det tydliga paralleller till de samtida viktorianska idealen: honor var passiva, svårflirtade, monogama och undergivna. Dessa föreställningar om honor hängde med när forskningen om sexuell selektion återupptogs på 1970-talet. De senaste årtiondenas biologiska forskning har dock radikalt förändrat bilden av honornas beteende. Lucy Cooke har rest världen runt för att leta upp djur och forskare som på olika sätt bidragit till att förändra synen på honor. Med smittande entusiasm och humor beskriver hon sina möten med aggressiva, dominerande, partnerätande och självbefruktande honor – allt annat än passiva medpassagerare på evolutionståget.

Att läsa ”Bitch” är som att hänga med i en feministisk naturdokumentär: Lucy Cooke klappar en len penisliknande nakenråtta med långa vassa framtänder i ett laboratorieskåp i London och förklarar hur nakenråttans sociala organisation kretsar kring en drottning som föder ungar i hög takt medan hon också genom konstanta trakasserier ser till att arbetarna i kolonin inte blir könsmogna.

I boken skildras hur honor hos bonoboapan allierar sig med varandra med hjälp av sex – deras klitorisar har utvecklats till att ge särskilt stor njutning när de gnuggas mot varandra. Därigenom kan de dominera fysiskt starkare hanar.

Hon beskriver målande hur hanar av påfågelspindlar balanserar på en skör tråd mellan att söka uppmärksamhet av honan, ett hungrigt rovdjur, och sedan genom en intrikat dans snabbt försöka stimulera hennes parningsvilja. Dessa spindelhonor äter gärna upp hanen antingen innan någon parning hunnit ske eller (om han har tur) efter parningen.

”Bitch” rapporterar om att det på senare år har upptäckts att honor hos flera arter tillfälligt kan ta till självbefruktning om det kniper. På London zoo fick de sig en överraskning när de upptäckte att en komodovaran i avsaknad av en hane plötsligt la ägg och fick ungar.
På Hawaii får hon bevittna hur hon-honpar av Laysanalbatrossen uppvaktar varandra och föder upp en unge, och att deras beteende är omöjligt att särskilja från par bestående av en hona och en hane.

Lucy Cooke går detaljerat in på hur gener och hormoner samverkar till att skapa olika blandningar av könsceller, kroppar och beteenden som inte stämmer överens med könsstereotypa förväntningar. Till exempel utvecklar honor hos rovdjuret fossan på Madagaskar en ungdomlig, ”falsk” penis, en kopia av hanens motsvarighet, komplett med penisben och taggar, som sedan försvinner efter ett par år när de blir könsmogna. Lucy Cooke är öppen med hur hon under bokens tillblivelse har fått syn på sina egna fördomar om kön och hur hennes förståelse av kön förändrats. Särskilt de könsbytande clownfiskarna skakade om hennes världsbild – för hur ska kön definieras när en clownfisks omvandling från hane till hona börjar i hjärnan och därmed också i beteendet, medan hen fortfarande har fungerande testiklar? Hon rådfrågar en forskare med expertis inom genetik och könsutveckling och får svaret att alla ryggradsdjur i grunden har potential att utveckla honliga och hanliga särdrag både när det gäller beteende och utseende. Forskaren benämner fem slags kön: kromosomalt, utifrån könskörtlar (äggstockar/testiklar), hormonellt, utseendemässigt och beteendemässigt – de behöver inte stämma överens eller bestå över livet. På så vis blir biologiskt kön ett spektrum där alla kön är produkten av i grunden samma gener, samma hormoner och samma hjärnor. Det här är en viktig insikt i ett politiskt klimat där kamp pågår om hur kön ska definieras, om kvinnors reproduktiva rättigheter och om hbtqi+-personers mänskliga rättigheter, vilka ofta ifrågasätts utifrån föreställningar om kön som tudelat och statiskt, och heterosexualitet som förment naturligt.
Förutom djuren utgörs bokens huvudpersonerna av forskare som på olika sätt bidragit till att ifrågasätta och omförhandla föreställningar om honor. På så sätt är ”Bitch” besläktad med vetenskapsjournalisten Angela Sainis läsvärda, mer människofokuserade, bok ”Inferior: how science got women wrong – and the new science that is rewriting the picture” (2017).

Lucy Cooke har intervjuat en lång rad feministiska forskare, både kvinnor och män, och fram träder en bild av en omvälvande feministisk revolution i evolutionsbiologin. Men vad händer om man frågar forskarsamhället i stort? Jag har intervjuat ledande forskare, pionjärer och feministiska forskare om hur och varför synen på honor förändrats. Precis som Lucy Cooke fann jag att feministiska forskare varit särskilt drivande i att förändra förståelsen av honor, men det visade sig också att det finns olika vägar till sådana förändringar. Särskilt viktiga var de specifika studiedjurens varierande beteenden som lett till insikter om att honor inte alls är så passiva som teorierna förutspått, oavsett om forskaren identifierade sig som feminist eller inte. Ett intressant exempel är insektsforskaren Randy Thornhill, som å ena sidan blivit starkt kritiserad för sitt förslag att våldtäkt kan vara en evolutionär strategi bland människor, men som å andra sidan har utvecklat en hypotes om att honor kan styra vilka hanar som befruktar äggen – något han upptäckte hos de sländor han studerade. Honorna kunde nämligen avbryta parningen innan spermier hunnit föras över. Hos ytterligare andra forskare är det ny teknologi som lett till insikter om honors sexuella strategier. DNA-teknikens användning på fåglar visade sig att honor ofta parar sig med flera hanar, även bland arter som antagits vara monogama. Det är en viktig insikt om vetenskapen: varje forskare har sin partiskhet och sin begränsade förståelse av världen – formad av sina teoretiska perspektiv, sina studiedjur, sina metoder och sin inställning till samtida föreställningar om kvinnor och män. Historien visar att vetenskapen genom att inkludera en mångfald av forskare motarbetat olika slags fördomar och därmed öppna för vidare förståelser av världen. Som Angela Saini skriver: ”den bästa vetenskapen görs inte när vi låtsas att vi är fullständigt objektiva, utan när vi medger att vi inte är det”.

En del läsare kommer kanske störa sig på att Lucy Cooke kallar Charles Darwin för sexist. Historiker brukar ofta klaga på att sådana benämningar använder dagens måttstock och inte tar hänsyn till hans viktorianska samtid. En mer nyanserad beskrivning av hur Charles Darwin arbetade både med och emot tidens viktorianska ideal står att finna i vetenskapshistorikern Evelleen Richards bok ”Darwin and the making of sexual selection” (2017). I linje med sin samtid såg han honor som passiva och svårflirtade och han beskrev också kvinnor som mindre intelligenta än män. I Evelleen Richards analys var det inte bara på grund av fördomar som han såg kvinnor som mindre utvecklade än män, det var också en direkt logisk följd av hans teorier om ärftlighet och att individens utveckling speglar artens. Å andra sidan uppmuntrade han en del kvinnor att bidra till vetenskapen och gratulerade kvinnorna i Cambridge när de äntligen fick tillgång till universitetsexamina. Dessutom var det en bärande del i hans teori om sexuell selektion att det bland djur är honor som genom sina val av partner lett till att hanarna utvecklat vackra fjäderdräkter, stick i stäv med de viktorianska föreställningarna om passiva honor, vilket också gjorde att teorin mötte stort motstånd.

Lucy Cooke beskriver historien som att det har skett en feministisk revolution, men hon nämner också att de feministiska forskarna arbetat i motvind och att deras bidrag inte uppmärksammas enligt förtjänst. Så hur långt har vi kommit inom evolutionsbiologin i dag? Definitivt har synen på honor förändrats, men det är fortfarande en pågående process som har kommit olika långt inom olika fält. Dessutom fokuserar en majoritet av studierna inom sexuell selektion fortfarande på hanar. Det beror delvis på den teoretiska hanfokuseringen, delvis på att det i många fall är praktiskt enklare att studera hanarna, och delvis på att definitionen av sexuell selektion fokuserar på konkurrens om partners och befruktningar. Denna definition stämmer väl in på hur hanar konkurrerar om fortplantning. Honornas motsvarighet handlar ofta om konkurrens om möjligheter att fortplanta sig (som hos nakenråttan) eller att lägga ägg i andras bon – honors konkurrens räknas helt enkelt inte som sexuell selektion. Det gör att honornas evolution fortfarande blir relativt osynlig.

Hur står det då till med idén som gjorde Lucy Cooke frustrerad som student, den om könscellernas storlek som förklaring till övriga könsskillnader, i dagens forskarsamhälle? Därom tvistar evolutionsbiologerna fortfarande.

Malin Ah-King
Fil dr i zoologi, docent i genusvetenskap och forskare i vetenskapsstudier vid Stockholms universitet, författare av ”Genusperspektiv på biologi” 2012 och den kommande boken ”The Female Turn – how evolutionary science shifted perceptions about females” (Palgrave MacMillan 2022)