Liza Grape. Foto: Josefine Avelind.

Vad var det som drog dig till ERG:s Kandidatprogram för museer och kulturarv?

Jag var egentligen inne på en helt annan bana och arbetade som massageterapeut i USA. Men så blev jag intresserad av släktforskning och arkiv där borta, vilket i sin tur gjorde mig nyfiken på museivärlden. 2016 var jag hemma i Sverige igen och började arbeta hos Kungliga slotten som museiassistent. Då fick jag på något sätt även kännedom om utbildningen, det kan ha varit från en kollega. Sedan började jag på programmet 2017 och fick som mål att någon gång i framtiden jobba på ett museum som arkivarie.

Var gjorde du din praktik?

Praktiken var jobbet jag redan hade kan man säga, som museiassistent. Jag bakade även in arkivvetenskap som breddningsämne. Från början var jag inställd på att läsa historia som huvudämne, men efter att ämnena presenterat sig på programmet valde jag istället etnologi. Traditioner, seder och det nationalromantiska lockade mig. Det vanliga folkets historia, helt enkelt.

När du avslutade din utbildning, visste du då direkt vad du ville arbeta med?

Ja, det visste jag. Men det är svårt att få jobb på museer, branschen har små resurser. Nu är jag glad att jag är kvar på universitetet och trivs bra att jobba med arkiv. Det är också en viktig kompetens för att eventuellt arbeta på ett museum eller en kulturhistorisk myndighet i framtiden. Ett drömjobb skulle exempelvis vara Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Men Stockholms universitet är ett viktigt steg på vägen. Tidigare har jag även arbetat som inhyrd arkivarie på Romanska och klassiska institutionen och Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska.

Du deltog tidigare i år i den internationella museiorganisationen ICOM:s generalkonferens i Prag. Hur hamnade du där och vad tog du med dig därifrån?

Jag ville få inspiration och se vad som var aktuellt i den internationella museivärlden. Sedan blev det ju lite lustigt att jag sökte resebidraget som student, men åkte dit som alumn med avslutade studier i bagaget. Men det är viktigt att nätverka även som arkivarie och på konferensen träffade jag flera intressanta människor, även från andra universitet, som det var givande att prata med och höra hur de arbetar.

ICOM:s generalkonferens i Prag 2022. Foto: Liza Grape.

I din rapport från konferensen skrev du om ”den goda nyheten att ICOMs medlemmar röstat igenom en ny museidefinition”. Vad innebar den, och varför var det en god nyhet?

Den innebär bland annat att man kommit överens om att museer ska vara permanenta non-profit institutioner som bedriver forskning och förvaltar vårt materiella och immateriella arv. På konferensen togs definitionen emot som en mycket glad nyhet och jubel utbröt då den annonserades eftersom det hade tagit lång tid att enas om den.

Nu arbetar du som huvudregistrator på SU. Tycker du att du har användning för din programutbildning i ditt arbete?

Kanske inte så mycket i tjänsten jag har just nu, utöver de arkivstudier jag läste som breddningsämne. Men programmet har hjälp mig i andra arbeten jag haft, och i framtiden vill jag gärna arbeta med att tillgängliggöra kulturarv, som är det jag brinner för. Intervju som etnologisk insamlingsmetod, som vi lärde oss inom programmet, hoppas jag exempelvis ha användning för.

Har du något tips till studenter som överväger att läsa Kandidatprogram för museer och kulturarv? Hur kan de få ut mesta möjliga av sin utbildning?

Fundera på vad du brinner för och satsa på det! Passa på att testa de olika saker som erbjuds inom programmet, och våga att ändra dina planer om något annat verkar roligare. Lyssna på introduktionerna av ämnena och ta reda på vad som är mest intressant för dig. Kontakta också gärna spännande arbetsgivare för att öka möjligheterna till en meningsfull praktik.

Läs mer om Kandidatprogram för museer och kulturarv i utbildningskatalogen