Det är som ett detektivarbete och projektet blir lite av ens bebis som man inte vill släppa taget om.

Exkursion till Cypern. Foto: Evelina Rann

Charlotte Fredriksson är doktorand i geologi.

– Jag hade egentligen ingen tanke alls på att doktorera medan jag pluggade, men jag har alltid tyckt att den roligaste delen under kandidat- och masterutbildningen har vart det självständiga arbetet eftersom det är som ett litet mini-forskningsprojekt där man verkligen får nyttja det man lärt sig under utbildningen. Jag läste geovetenskapsprogrammet på Inst. för geologiska vetenskaper och valde att göra mitt kandidatarbete inom geologi och magmatiska bergarter i Alaska, ett projekt som jag blev jätteintresserad av och verkligen fastande för. Under masterutbildningen fick jag sedan chansen att fortsätta fördjupa mig i det här projektet som examensarbete, så när det sen kom ut en doktorandtjänst inom just det här området så fanns det bara ett alternativ för mig- att skicka in en ansökan! Jag har helt enkelt valt den här utbildningen för att det är så himla kul att forska. Det är som ett detektivarbete och projektet blir lite av ens bebis som man inte vill släppa taget om. På grund av coronapandemin så blev fältarbetet tyvärr inställt i år, men förhoppningsvis så får jag komma till Alaska och ta mina egna prover nästa sommar – hur häftigt är inte det?

– Fortsätter jag tycka att det är så här kul att doktorera/forska så kommer jag nog leta efter en post-doktoral tjänst, alternativt söka en tjänst som labbtekniker då jag jobbar mycket med vår masspektrometer i labbet och tycker att det är väldigt intressant. Men eftersom jag ”bara” gjort mitt första år som doktorand så har jag ju några år kvar att hinna bestämma mig på, vilket är rätt skönt faktiskt!