Illustration: Adam Kjellgren

Hasselberg är, bland annat, författare till boken Inte utan visst motstånd: Essäer om akademisk kapitalism och akademisk nyliberalism (2019), som hon presenterar på följande sätt: ”Inte utan visst motstånd accepterar jag att universitet förvandlas till en producent av det skenbart mätbara. När det mätbara inte kopplas till en uppfattning om vad som är bra eller dåligt blir verksamheten meningslös. Inte utan visst motstånd accepterar jag att mitt yrkesliv förvandlas till en fråga om att marknadsföra bilden av mig själv som professor. Inte utan motstånd accepterar jag heller att min arbetstid fylls med uppgifter som gör mig dummare och mer trivial som tänkare. Den här boken är en motståndshandling.”

Vidare medverkar Hasselberg i den nyligen utkomna antologin Hålla huvudet kallt: Om distanserat engagemang i en uppjagad tid (2023), varom förlaget skriver: ”Våra lärosäten har kommit att bli centrala för det fria kunskapssökandet och det fria tänkandet, men verksamhetens normer är inte längre självklara. Såväl styrning och finansiering utifrån som incitamentsstruktur, specialisering och slutenhet inifrån, har sakta men säkert börjat underminera normerna ifråga. Det är en utveckling som, om den får fortgå, kommer att vara förödande för kreativiteten, det analytiska modet och den intellektuella integriteten i kunskapssökandet. Varför har det blivit så och vad kan forskarsamhället göra åt det? Och hur kan man som forskare balansera engagemang och objektivitet? Finns det en hållbar intellektuell position mellan aktivism och akademisk avskärmning?”

Seminariet tar avstamp i två texter: dels Hasselbergs bidrag till ovannämnda antologi: ”Oberoende tanke, oberoende liv”; dels artikeln ”Eli Heckscher som politisk varelse” från 2022. För tillgång till texterna, kontakta sonya.petersson@arthistory.su.se.

Seminarieledare: Adam Kjellgren och Isabelle Ståhl.

Om seminarieserien

Institutionen för kultur och estetik bjuder in till en serie samtal om engagemang och om humanisters möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. Kan vi som studenter och forskare göra skillnad, på ett politiskt plan? Hur bör vi i så fall gå tillväga? Är kritik att föredra framför aktivism eller tvärtom? Finns det andra, bättre alternativ? Behöver vi verka utanför akademin, för att åstadkomma någonting konkret? Eller försvara akademin för att ha någonstans att verka? Vilka utmaningar står den engagerade humanisten inför idag?

Tidigare tillfälle

21/3: Sven Anders Johansson