Bild skapad av ChatGPT:s DALL·E, som tolkat ordet ”motsatser”.

Tydligt är att antonymer kan skapas på två sätt: antingen består paret av två skilda ordformer, som i engelskans true–false, eller så lånar det ena ordet sin form till det andra, med ett tillägg – ett affix – som i true–untrue. Affixet gör så det ena ordet i paret blir en härledning av det andra. 

Relationen mellan de två orden kan också skilja sig åt i fråga om motsatsens själva karaktär; det kan röra sig om en gradskillnad, som i deep–shallow, eller en skarp motsats, som i levande–död.

Par motsvarande varm–kall och vänster–höger består alltid av två skilda ordformer

Forskarna har tittat på relationen mellan ord i 37 olika motsatspar i 55 olika språk, fördelade över alla kontinenter. Och en iakttagelse är att par motsvarande varm–kall och vänster–höger alltid består av två skilda ordformer. Antonymer som motsvarar bra–dålig består också oftast av två separata ord.

I vilken typ av antonymer tenderar då det ena ordet att vara en härledd variant av det andra, som i intressant–ointressant? Variationen visar sig mycket stor i de undersökta språken när det gäller den typen av motsatser. En del språk har nästan inga sådana antonymer, medan andra har flera. I slaviska språk finns en mycket stor mängd ”härledningsantonymer”.
 
Ryskan är ett exempel. Där kan ord få tillägg för att skapa motsatser som gradvis skiftar i betydelse: Ordet bol’šoj betyder ’stor’, nebol’šoj ’icke-stor’, nemalen’kij ’icke-liten’ och malen’kij ’liten’.

Och i svenskan kan man bland annat skapa olika typer av ”motsatsnyanser” genom att lägga till ett negativt affix: levande–icke-levande, odöd–död.

En annan observation – som gäller många språk – är att i de Ifall då antonymen består av ett positivt och ett negativt laddat ord, tenderar det härledda ordet att vara det mer negativt laddade: möjlig–omöjlig och happy–unhappy.