FOTO: ANDRII YALANSKYI

1. Vad är Childism?

Rebecca Adami. Foto: Stockholms universitet

–Childism är fördomar, diskriminering eller antagonism mot någon som är under arton år baserat på övertygelsen att vuxna är överlägsna barn. Childism beskriver personer under arton år utifrån deras brist på förmågor som vuxna besitter och som underlägsna vuxna med sådana förmågor. Utifrån detta tillskrivs och förnekas barn vissa förmågor, färdigheter, eller karaktärsdrag.

2. Vad inspirerade dig att utveckla begreppet childism?

–Samtal om vad som är barns bästa och om att respektera barns rättigheter hörs alltmer i samhället och i skolan. Men reflektioner över varför individer under arton kan beskrivas i nedsättande termer när det gynnar vuxnas intressen är inte lika vanliga. Konventionen om barnets rättigheter är den FN-konvention om mänskliga rättigheter som flest medlemsstater i världen ställt sig bakom, men skyddet och respekten för barns rättigheter i realiteten verkar samtidigt vara den svåraste att realisera. Hur kommer det sig? Med förståelse för childism som åldersrelaterade fördomar mot barn och hur childism befäster vuxenmakt kan den frågan få nya svar. 

I mitt arbete utvecklar jag begreppets tillämpbarhet för studier om barns rättigheter och i relation till andra fördomar mot barn baserade på funkofobi, sexism och rasism.

3. På vilket sätt är din forskning en utveckling av barnrättsteori?

–Kritisk barnrättsteori berör frågor om makt och barns rättigheter. Forskning inom detta fält har besvarat frågor om varför barn bör ha rättigheter, om de kan ses som rättighetsbärare och vad som skiljer barns rättigheter från vuxnas rättigheter. Min forskning bidrar till den del av kritisk barnrättsteori som nu vill undersöka vad social rättvisa för barn kan innebära, hur åldersdiskriminering mot barn skulle kunna förstås och vilka former som fördomar mot barn tar i att motivera de sociala, politiska och rättsliga hinder som står i vägen för realiserandet av barns rättigheter. 

4. På vilket sätt kan detta vara hjälpsamt för vuxna som arbetar med barn?

–Barns rättigheter realiseras och respekteras i varje relation som vuxna har med ett barn, professionellt som i det privata. Samtidigt kan det finnas både socialt, juridiskt och politiskt stöd för att kränka ett barns rättigheter vilket gör det svårt för vuxna som arbetar med barn att navigera, när det finns risk att barn far illa.

Det rättsliga regelverk inom vilket skolan verkar kan vara svårtolkad eftersom flera lagar samverkar. Ett rättsligt fokus på föräldrabalken och arbetsmiljölagstiftning när det inte finns en barnbalk eller arbetsmiljölagstiftning för elever, kan leda till att vuxnas rättigheter och intressen prioriteras framför barns rättigheter.

Genom att reflektera över hur fördomar mot barn påverkar våra beslut och hur vuxenperspektivet dominerar, kan vi skapa möjlighet att välja nya sätt att bemöta det enskilda barnet utifrån barns skilda villkor.

5. Hur kan diskriminering som barn utsätts för i skolan se ut? 

–Barn som heterogen grupp har med sig olika språkliga kunskaper men riskerar att diskrimineras om endast ett språk används i undervisning. Detta påverkar både de barn som har minoritetsspråkkunskaper och barn med teckenspråkkunskaper om inga av dessa används eller värdesätts i ett klassrum. Ett annat exempel är barns rätt till mental hälsa, vilket blir en symbolisk rättighet så länge barn inte individuellt kan söka psykologiskt stöd hos kuratorer i skolan eller hos barn och ungdomspsykiatrin utan båda vårdnadshavares godkännande.

Internationellt kan vad som skulle kunna ses som diskriminering mot barn i skolan ta olika former. I 130 länder runtom i världen finns inte ordentligt med lagligt skydd för barn mot våld, vilket innebär att barn kan utsättas för våld i skolan, något som borde ses som diskriminering mot barn.

5. Du är ju med och utbildar blivande lärare. Hur kan din forskning bidra till att utveckla lärarutbildningen?

–Oreflekterade fördomar mot barn och kring dominerande vuxennormer påverkar hur vi ser på kunskap om barn. Att lyfta frågor om vilka teorier, antaganden och metoder som motiverats på sätt som kan vara skadliga för barn kan hjälpa utbildare att bidra med nya infallsvinklar på frågor som är viktiga för utveckling och lärande. Det kan till exempel handla om vuxennormer kopplade till hur förmågor värderas och hur man ser på kommunikation, på att lyssna på barnets villkor.

6. På vilket sätt skulle din forskning kunna bidra till ett beslutsfattande inom skola och utbildning som bättre tar till vara barnets rättigheter?

–Om åldersdiskriminering mot barn inte ens adresseras inom verksamheter som är skapade för barn så är det svårare att identifiera på vilka sätt som man kan motverka orättvis behandling av barn. Att verka för barns rättigheter och icke-diskriminering innebär samtidigt reflektion kring vilka intressen som gynnas av negativa attityder mot barn och ungdomar.

7. Hur hoppas du att din bok kan att påverka framtida forskning inom områdena barns rättigheter och diskriminering? Vad ser du som viktiga steg framåt i detta arbete?

–Kritisk barnrättsteori om childism och intersektionell analys av diskriminering mot barn kan bidra till mer komplex förståelse av vad social rättvisa för barn som heterogen grupp kan innebära. Det behövs tillförlitlig och tillgänglig data om olika former av kränkningar av barns rättigheter för att forskare ska kunna kartlägga internationellt och nationellt hur barn diskrimineras på grund av bland annat ålder, kön, etnicitet och funktionsnedsättning. I dagsläget saknas tillförlitlig och tillgänglig data som gör det möjligt att besvara hur många barn som dör under barndomen av olika anledningar, eftersom barn inte alltid registreras vid födseln. Det saknas data om hur många barn som sitter i fängelse och fängelseliknande faciliteter runtom i världen, hur många barn som är fast i barnarbete, i prostitution och trafficking och hur många barn som utnyttjas online. Min forskning bidrar med toeri som kan vara användbar i att analysera sådan data och utifrån strukturell förståelse för åldersdiskriminering mot barn, samt för att förstå på vilka sätt vuxna motiverar övergrepp med stöd i utbredda fördomar mot barn.

Childism, Intersectionality and the Rights of the Child. The Myth of a Happy Childhood (Routledge)

Rebecca Adami

Rebecca Adami är universitetslektor och docent vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Hon har utkommit med ett flertal böcker om barns och kvinnors rättigheter och undervisar bland annat på magisterprogrammet i barnets rättigheter.