Månadens karta 10

Getter är ett djur inom lantbruket som var mycket vanligt förekommande i äldre tider. Getterna sågs dock under lång tid som skadliga för skogen. Från 1800-talet mitt finns mer regelbundna statistiska uppgifter om antalet getter.

Åtta sverigekartor som visar utspridningen av getter på länsnivå mellan åren 1866-2003.
Getter länsnivå – en punkt motsvarar 100 djur. Illustration: KSLA
Teckning av en svart get som ligger på marken. En vit get ligger framför och lutar sig mot svarta.
Illustration: Alfhilda Nyman/Landskrona museum, CC BY-NC-ND

Det blev till och med förbjudet att ha getter i vissa delar av landet av hänsyn till omsorgen om skogens resurser. Norra Svealand och Södra Norrland har alltid haft flest getter. Sett över en längre period så har antalet getter minskat kraftig för att nästan inte förekomma på 1960- och 1970-talet i statistiken. Under första världskriget ökade antalet getter kraftigt tillfälligt, även i norra Norrland och södra Sverige. Från 2003 finns återigen tillgänglig statistik över getter på länsnivå och då är de i vanligast i Jämtland, Dalarna och Västernorrland, men förekommer även till viss del i övriga Sverige.

 

KSLA:s sida för denna karta

Direktlänk till kartan och kort text

 

Kartorna i Månadens karta publiceras som ett atlasblad i taget på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) i ett pågående atlasverk och fäster uppmärksamhet på de areella näringarnas explicit rumsliga dimension. Kartorna speglar både moderna och historiska företeelser. Arbetet genomförs på Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet och leds av Ulf Jansson. Urval och utformning sker inom enheten för Bibliotek, arkiv och historiska projekt (BAHP) i samråd med samtliga avdelningar inom KSLA.