Till minne av Paul Klein (1968–2024)
Paul Klein har hastigt avlidit den 19 augusti 2024. Han sörjs närmast av systern Pernilla och hennes två barn Agnes och Edvin, men också av ett stort antal nära släktingar, forskarkollegor och vänner över hela världen.
Efter studier med bland annat en Philosophy-Politics-Economics-examen från Oxford, doktorerade Paul vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet 1997. Därefter följde en tjänst som lektor vid Western University i Kanada.
Senare i livet beskrev Paul åren i Kanada som några av de lyckligaste i hans liv: hans forskning utvecklades snabbt, han fick många nya vänner och kollegor, och det kanadensiska samhället – med sin öppenhet och tolerans – passade Pauls liberala värderingar utmärkt. Han hade kvar sitt kanadensiska medborgarskap livet ut och ofta bar han en röd keps med det kanadensiska lönnlövet framtill som ett statement.
År 2015 började Paul som professor vid Nationalekonomiska institutionen på Stockholms universitet. Han undervisade främst en kurs i makroekonomi på institutionens masterprogram, samt i matematik och makroekonomi på den gemensamma forskarutbildningen för Stockholms universitet och Handelshögskolan.
Dessutom hade han omfattande handledning av studenter på olika nivåer och bedrev egen framstående forskning. Han hade en imponerande rad medförfattare, till exempel David Domeij, Per Krusell, José-Víctor Ríos-Rull, Gustavo Ventura och Till Gross. Det är oklart om samarbetet med den sistnämna inleddes för att de till slut skulle kunna publicera sina uppsatser på tyska under signaturen ”Gross und Klein”, men för dem som kände till Pauls humor kunde det inte uteslutas.
Pauls mest citerade artikel, med mer än 1,200 citeringar i Google scholar, anvisade en algoritm för att lösa multivariata linjära system i ekonomiska modeller med rationella förväntningar. Han skrev också mycket uppmärksammade artiklar om tidskonsistens i finanspolitiken tillsammans med Per Krusell och José-Víctor Ríos-Rull och om varför barnomsorg bör subventioneras med David Domeij.
Som person var Paul mycket vänlig, gladlynt och hjälpsam. Som lärare kunde han ställa höga krav. Om någon student klagade, sa han att han skulle tänka på saken och ”dumb down” kursen till nästa år. Han hade ett lysande intellekt och en otrolig formuleringsskicklighet. Det sägs att engelska är ett språk som är lätt att lära sig tala, men väldigt svårt att lära sig tala väl. Paul kunde tala det väl: det var en fröjd att höra honom presentera sin forskning med absolut full kontroll på varje ord och uttryck.
Han hade en imponerande bildning i de mest skiftande ämnen. Som politisk filosofi, brittisk parlamentarism, Liberalernas och Folkpartiets historia, Herbert Tingstens samlade verk, högt och lågt, som Ernst-Hugo Järegårds klassiska monolog i Riket eller varför Gamla testamentets skildring av Abrahams kamp med Gud kunde ses som radikalt, ja nästan liberalt, för sin tid. Han hade en otrolig aversion, parad med humor, för intellektuellt slarv och halvt genomtänkta idéer, men också en lika stor glädje i att finna det som var genomtänkt och bra.
Vi vid Nationalekonomiska institutionen sörjer förlusten av Paul, men bevarar i ljust minne bilden av honom som en skicklig forskare, en inspirerande lärare och en god samtalspartner.
