Att som vuxen utveckla en grundläggande litteracitet på ett andraspråk innebär ett hårt arbete för elever, och ställer stora krav på den undervisning som de får. Elever som läser sfi på studieväg 1 har samma rätt som alla andra elever att fortsätta studera till kurs D, under förutsättning att de gör progression i sin inlärning. Men det kan ta lång tid för elever på studieväg 1 att komma dit, och många som börjar på kurs A fastnar på kurs B eller C.

Petra Olsson och Ingierd Elmgren Hallinger är sfi-lärare och undervisar på kurs D, studieväg 1 vid Komvux Örebro. Det är en undervisning som kräver omfattande förberedelser och anpassningar. Eftersom eleverna många gånger ännu jobbar med att automatisera avkodningen är det av stor vikt att välja rätt texter och att aktivt skapa förförståelse, särskilt på D-nivå där abstrakta och formella texter blir allt viktigare. 

Från 1990-talet har andelen utomeuropeisk invandring ökat, och sedan 2020 kommer en majoritet av all invandring från utomeuropeiska länder. I den nyare gruppen finns många med en kort utbildningsbakgrund och med svag läs- och skrivförmåga. Foto: Johanna Eriksson

Att undervisa på sfi 1D

– För den som lär sig läsa och skriva i vuxen ålder här i Sverige tar allt som har med text att göra mycket längre tid, oavsett om det handlar om att läsa eller skriva, berättar Ingierd. I och med att själva avkodningen inte är automatiserad, måste alla läsaktiviteter förberedas och arbetas med på ett annat sätt jämfört med hur jag arbetar på studieväg 2. Samtidigt finns det många kopplingar mellan studievägarna, och många av eleverna som läser på studieväg 2 skulle behöva liknande anpassningar av undervisningen. 

– Det handlar också om hur vi väljer texter, både vad gäller omfång och typer av texter, fortsätter Petra. Som lärare kan jag aldrig förutsätta att mina elever har några förkunskaper om det vi ska arbeta med, samtidigt som jag måste vara lyhörd inför de förkunskaper eleverna faktiskt har. Jag måste vara beredd på att alltid aktivt skapa förförståelse. Arbetet med att bearbeta själva ämnet kräver många gånger mer tid, framförallt jämfört med studieväg 3, även om det inte finns någon skarp gräns mellan studievägarna. 

Petra Olsson och Ingierd Elmgren Hallinger vill att lärmiljön ska stötta eleverna i att göra självständiga val kring hur de vill studera. Foto: Johanna Eriksson

Vikten av förförståelse

I valet av texter söker lärarna efter det som är konkret och vardagsnära, samtidigt som innehållet på D-nivå även måste rymma det mer abstrakta och formella. 

– Domänerna vidgas på D-nivå och vi pratar mer om samhällsfrågor och arbetsliv vilket blir mer abstrakt och därmed svårare för eleverna. Då måste jag som lärare förbereda och bygga upp en förförståelse genom att alltid utgå från det konkreta för att sedan successivt gå mot det mer abstrakta, förklarar Petra.

– Ett exempel på detta är en text som eleverna läste om en frisör på en salong, inom tema arbetsliv. Texten handlade om en man som lärde sig frisöryrket från grunden bland annat genom att klippa sin familj, och jag upplevde att innehållet var konkret och personnära. Frisöryrket borde eleverna ha en relation till tänkte jag, till skillnad från yrken som mäklare eller advokat. 

– Men när vi började prata om det i gruppen visade det sig att det enbart är en elev som går till en salong och klipper sig, medan den övriga antingen klipper sig hos en granne eller bekant, eller klipper sig själva, eller helt enkelt inte klipper sig alls, säger Petra. Det gör att eleverna kan ha svårt att relatera texten som utgår från en salong och det som händer där. 

Texten, som från början kändes enkel och självklar för Petra, visade sig genom samtalet med eleverna innehålla flera utmaningar i vad en frisör gör i sitt arbete och vilket språk som används på en salong: ”Vill du ha lite vax i håret?”, ”Var det bra så?”. Allt det var främmande för eleverna som saknade den erfarenheten.

Ett annat exempel Petra och Ingierd berättar om är ett (nationellt) prov som innehöll en läsförståelseuppgift om självscanning i butik. Efter provet frågade lärarna eleverna om de visste vad självscanning var och om de använde det. Vissa kände till fenomenet, men ingen hade själv använt möjligheten och även de som hade sett andra använda självscanning var osäkra på vad det var och hur det fungerade.

– Vikten av att skapa förståelse för den kulturella kontexten är gemensam för alla studievägar och kurser på sfi, förklarar Ingierd. Det spelar ingen roll om jag kan avkoda och läsa bra; om jag inte förstår kontexten kommer jag inte vidare. Många gånger är det inte bara en fråga om litteracitet utan även en fråga om sociokulturell bakgrund.

Tematiskt arbete

Undervisningen utgår ofta från teman, och Ingierd och Petra återkommer till vikten av att skapa förförståelse för innehållet i undervisningen. 

– Vi inleder ofta med ett samtal, en inventering, dels för ta reda på vad eleverna redan vet om ett ämnesområde, dels för att undersöka vad de vill veta och lära sig mer om berättar Petra. Det är viktigt att det inte är vi lärare som på egen hand bestämmer vad eleverna behöver lära sig. Det är eleverna själva som vet mest om vad de har nytta av.

– Att arbeta tematiskt är tacksamt på studieväg 1, i och med att det gör det möjligt att hålla sig inom samma område en längre tid och repetera ord och fraser många gånger på olika sätt. Ett tema kan också övergå i ett annat utifrån elevernas frågor. Utifrån ett tema om vardagsekonomi kan vi till exempel gå från: ”Hur betalar men räkningar?” till ”Hur funkar försäkringar?” och ”Vad är skatt?”

– Men det är inte alltid självklart att arbeta tematiskt, framförallt inte att oreflekterat välja teman ur läromedel. Där finns det ofta ett antal givna teman och vissa av dem kan funka, givet att de handlar om elevernas liv så att vi kan utgå från deras individuella behov i vardagen. Teman som arbete eller studier funkar ofta bra och brukar gå lätt att knyta an till elevernas vardagliga behov. Ett tema som miljö å andra sidan behandlas nästan lite predikande i de läromedel vi har sett, och det är få av våra elever som har någon koppling till det. Temat kan vara bra, men det kräver så mycket förförståelse att det kräver mycket anpassning.

Ett arbetsområde kan inledas med en muntlig brainstorming, där läraren samlar elevernas ord och fraser på tavlan. Foto: Johanna Eriksson

Läromedel som kräver ”skolkunskaper”

Ingierd berättar att det generellt saknas läromedel för kurs 1D. Upp till och med 1C kan lärarna hitta anpassade läromedel, men för D-kursen är Petra och Ingierd hänvisade till att själva anpassa läromedel som är utvecklade för studieväg 2. Ofta upptäcker de i läromedlen, att läromedelsförfattarna inte har tagit hänsyn till den förförståelse som eleverna saknar. 

– Det handlar om ”skolkunskaper” som våra elever saknar, till exempel att du ska kryssa i en ruta här eller sätta en siffra där, fortsätter Petra. Då måste vi som lärare anpassa materialet så att den typen av svårigheter inte tar över, och står i vägen för språk- eller ämnesinlärningen. Vi brukar klippa ut meningar och ord, och låta eleverna själva plocka med dem för att lägga dem i rätt ordning. Det är många gånger lättare för våra elever jämfört med övningar där de ska sätt kryss eller siffror, eller dra streck från en rad till en annan.  

– Ett textstycke fungerar också ofta som ett hinder för våra elever, menar Ingierd. Det som är en kort inledning till en lärobokstext kan för oss ta en hel lektion i form av olika förberedelser för att våra elever ska kunna ta sig igenom ett ändå ganska kort stycke text. Ofta delar vi upp arbetet med texter i olika delar, både vad gäller att tala, läsa och att skriva. När vi skriver kan det till exempel handla om att vi först skriver en text gemensamt i hela gruppen, varefter eleverna skriver tillsammans i par eller mindre grupper för att till sist skriva texter ensamma, där vi bara varierar innehållet i det skrivna ganska lite vid de olika skrivtillfällena.

– Så vi väljer de delar av läromedlen som passar våra elever, och anpassar dem, fortsätter Petra. Eftersom det är D-nivå måste vi också komplettera med annat material som faktatexter, tabeller och diagram. Vidare kan elevernas egenproducerade texter bli en viktig del i undervisningen.

Att arbeta med elevtexter

– Våra elever skriver ofta tillsammans, två och två, på läsplatta. De texterna kan vi sedan projicera på tavlan och arbeta med i helgrupp på olika sätt. Vi läser tillsammans och letar efter riktigt bra meningar och eleverna får sedan förklara varför de tycker att de meningarna är bra. Ibland fokuserar vi specifikt på till exempel verb eller bisatser och låter eleverna ge förslag på hur en text kan förbättras ytterligare. Eleverna kan också få arbeta i par med att ge varandra feed back och feed forward, säger Ingierd.

– Jag klipper ofta sönder mina elevers texter, berättar Petra. Då kan vi till exempel laborera med olika sambandsord och vilka meningar som kan passa ihop. Vi kan också tillsammans resonera om hur man bygger upp en text: ”Vad passar i början av ett formellt brev?”  ”Vad är själva budskapet och vad passar på slutet?” Det gör att vi på ett naturligt sätt kan fokusera språkets form utifrån ett känt innehåll.

Eleverna samarbetar ofta, bland annat genom att ge varandra feed back på skriftliga uppgifter. Foto: Petra Olsson

Microskrivande

– För våra elever är det ett digert arbete att skriva en hel, lång skrivuppgift berättar Ingierd.  Det tar lång tid att först producera texten och sedan bearbeta feedback från läraren. Istället arbetar vi ofta med microskrivande där eleverna skriver korta texter om ett av ett antal givna alternativ. Till exempel om vi tränar på att argumentera. Då får eleverna välja mellan buss, bil eller tåg, eller mellan de fyra årstiderna, och sedan skriva helt kort och motivera sitt val. Fraserna vi använder då återkommer ofta och vi kan repetera dem på olika sätt.

– Några tycker att det är mycket jobbigt att skriva och för dem är ett helt vitt blad en stor utmaning. För dem kan det vara lättare att microskriva, och det kan hjälpa att endast ha en liten ruta att skriva i, som tydligt visar att det som förväntas är en mycket kort text. Dessa texter bedömer vi inte heller på samma sätt som längre texter. Vi ger feedback med fokus på innehåll och till viss del bra formuleringar, men samlar inte in texterna utan arbetet med texterna avslutas när lektionen slutar. Det kan kännas ovant för eleverna, men syftet är att de ska få träna på att skriva, och vi vill att de ska lämna lektionen med en känsla av att ha lyckats.  

Muntliga färdigheter och uttal

Behovet av muntliga färdigheter generellt och uttalsträning specifikt är gemensamt för alla studievägar på sfi, och Petra och Ingierd betonar båda vikten av att börja med uttalsträning redan från start. 

– Vi märker att vissa elever som kommer till oss i D-gruppen ofta är drillade i att hitta det långa ljudet i ett ord, berättar Ingierd. Och det är något vi fortsätter med i D-kursen. Det är något som passar att greppa i stunden utifrån det man arbetar med för tillfället, att ta en stund och fokusera på uttalet av de aktuella orden och fraserna.

– Utöver prosodi märker vi ibland också att eleverna behöver träna på enskilda språkljud. Det kan komma elever som har gått länge på sfi, men behöver reda ut skillnaderna och likheterna mellan till exempel F och V som produceras på samma plats i munnen, eller G och K som produceras på ett annat ställe, berättar Petra. Det kan bli riktiga aha-upplevelser för de här eleverna.

– Men det viktiga är att uttalsundervisningen fortsätter under hela sfi-tiden och vidare på grundläggande nivå. Svenskan har så många olika ljud och eleverna måste hinna befästa dem. Beroende på elevernas förstaspråk har de olika svårigheter i svenskan, men alla måste få träna, länge, understryker Petra.

– På studieväg 1 måste vi lägga mycket tid och kraft på det skriftliga men vi måste även lägga minst lika stor vikt vid den muntliga utvecklingen, inte minst vad gäller att samtala och diskutera, argumentera, fortsätter Ingierd. Det handlar då både om hur jag uttrycker mina egna åsikter och hur jag bemöter andras åsikter och svarar på det min samtalspartner säger.

Lärmiljö

– Lärmiljön är en av mina hjärtefrågor, berättar Petra. Det ideala klassrummet har runda bord för att sätta kommunikationen i centrum. Det är så man lär sig på sfi och det ska synas på inredningen. Sen vill vi gärna att en viss grundinredning ska finnas i alla klassrum: böcker som står synligt för att lyfta fram läsningen, alfabetet och både en världskarta och en sverigekarta. För att skapa ett lugnare intryck vill vi ha förvaringsmöbler som går att stänga. Vi har också en rulltavla i alla klassrum och med den kan vi göra undervisningen mer flexibel.

– Drömmen är en lärmiljö som på alla sätt bidrar till att eleverna kan vara aktiva och göra självständiga val. Det kan vara en liten hörna där du kan dra dig undan om du vill läsa en bok. För rummet säger något om vad jag förväntas lära, och vi vill att rummet ska berätta att vi kan göra olika saker och ta eget ansvar. Många av våra elever saknar lärstrategier och vi vill att rummet i någon mån ska kompensera det, avslutar Petra.

Läs mer 

Resurser och reportage för sfi-lärare som arbetar med kortutbildade:

LASLLIAM

Litteratur om undervisning i grundläggande litteracitet för vuxna

Modersmålsstöd inom vuxenutbildningen

Mobiltelefonen fungerar bra för studieväg 1 vid distansstudier