En mängd olika varianter präglades i olika länder och områden, men 1566 enades man i Tyskland om en standard för reichstalern, som blev ett riktmärke för alla följande nationella talrar. Talern blev sedan det dominerande internationella handelsmyntet fram till 1667, då en ny taler med lägre värde infördes i Tyskland. Det blev därefter mindre lönsamt att prägla enligt standarden för reichstalern och internationellt hade den snart spelat ut sin roll.

I Sverige infördes talern under namn av daler av Gustav Vasa 1534, men 1604 ändrade den namn till riksdaler och myntningen kan sägas ha pågått ända till 1871 (från 1855 med valören 4 riksdaler riksmynt). Sammanlagt ca 2.700 talar (4 taler–1/4 taler) har hittats i Sverige varav ca 80 som lösfynd och resten i skattfynd. Av kartan framgår att fynden främst är koncentrerade i landskap som fram till 1658 hörde till Danmark (Blekinge, Halland och Skåne) eller Norge (Bohuslän). Importen började ca 1550 och relativt få talrar importerades efter 1650-talet. Den största skatten i Sverige (250 ex.) kommer från den s.k. lybska flottan som gick under i en storm utanför Visby natten mellan 28–29 juli 1566. De vanligaste ursprungsländerna är Nederländerna och Tyskland. I övrigt förekommer relativt många talrar från Habsburgska arvländerna (ungefär Österrike, Böhmen, Ungern). Mindre antal kommer från bl.a. Polen, Norge, Danmark. Ca 60 svenska riksdalrar finns också, men då ingår även ett antal från 1700-talet.

Läs mer: Kenneth Jonsson, A provisional survey of talers found in Sweden. Magister monetae. Studies in honour of Jørgen Steen Jensen (red. M. Andersen et al.), Köpenhamn 2007, 207-214.

Spridningskarta över talerfynd i Sverige.