Biofysikern Nicklas Österlund prisas för avhandling

Nicklas Österlund i laboratoriet. Foto: Lina Larsson

När Nicklas Österlund började på gymnasiet var intresset för kemi inte så stort, men tack vare en lärare vaknade intresset, så pass mycket att han själv började överväga en framtid som kemilärare.

– Jag hade spanat in en utbildning som fanns på Stockholms universitet, en master som kombinerade naturvetenskap med en lärarexamen. Men när det sedan var dags för mig att söka var den utbildningen nedlagd. Jag blev istället tvungen att välja om jag skulle plugga lärarutbildningen eller kemi och jag tänkte att jag börjar med kemi, säger Nicklas. Han befinner sig just nu i Berlin, där han genomför sin post-doc vid Freie Universität. 

Även om det inte blev någon lärarutbildning har intresset för pedagogik levt kvar och Nicklas blev särskilt glad för att Högskoleföreningen lyfte fram att hans avhandling är välskriven och lätt att förstå. Nicklas har forskat om proteiner som istället för att bilda stabila tillstånd klumpar ihop sig till olösliga aggregat. Sådan aggregering förekommer vid Alzheimers sjukdom, där det går att studera hopklumpning av peptiden amyloid-beta i hjärnan hos patienter.

– Ett avgörande ögonblick i mitt liv var den första kursen jag läste på universitetet, då föreläsaren introducerade en mekanistisk syn på världen, det vill säga, att man kan förklara allting i världen med fysikaliska mekanismer.* Jag blev omedelbart intresserad av det . Det är lätt att tänka på biologiska processer som komplexa, nästan magiska, men de styrs ju av samma underliggande fysikaliska processer som allting annat i universum, berättar Nicklas och tillägger:

– Det var ju första kursen och jag minns att jag tänkte: yes, nu har jag allting utstakat! Men sedan var ju vägen inte spikrak därifrån till den här avhandlingen, utan som tur var läste jag andra kurser och hamnade i andra sammanhang. 

Från biofysikalisk kemi till analytisk kemi

Nicklas beskriver hur han halkade in på analytisk kemi, där han hittade en kurs i masspektrometri, mest för att det inte fanns någon annan kurs som verkade intressant just då. Masspektrometri kan beskrivas som ett sätt att väga molekyler och den här metoden har varit bärande i Nicklas avhandlingsarbete. När han har studerat hopklumpningen av amyloid-beta har han särskilt studerat de giftiga små strukturer, oligomerer, som uppstår under processen. Utmaningen med att studera oligomererna är att de förekommer i mycket låg koncentration, ungefär en procent av den totala mängden amyloid-beta i ett provrör. Dessutom är de instabila. Men masspektrometrin gör det möjligt att mäta de diskreta molekylvikter som uppstår vid olika oligomera tillstånd. 

– När det var dags för mig att skriva mitt masterarbete kikade jag runt på olika projekt som verkade intressanta. Sedan blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att arbeta med det här projektet som handlade om proteinaggregeringsprocesser. Och där möttes mina vägar, biofysik och masspektrometri. Det var på något sätt som om det var meningen att jag skulle hamna precis där, säger Nicklas och fortsätter:

– Min avhandling är ett bra exempel på att man kan få en idé tidigt, men sedan behöver man vara öppen för att ta in nya kunskaper och verktyg. Kanske tror man inte där och då att de ska vara användbara, men längre fram kan det visa sig att de var precis vad man behövde. 

Just att vara öppen och nyfiken är något som Nicklas betonar och han syftar inte enbart på det akademiska livet på universitetet, utan också på att vara öppen inför det som studentlivet har att erbjuda.

– Den sociala aspekten har varit viktig för mig under mina år vid universitetet. Jag har inte bara åkt till universitetet för att labba och gå på föreläsning, utan jag har stannat kvar och gjort andra saker också, säger Nicklas, som bland annat har varit engagerad i Naturvetenskapliga föreningen. För honom har universitetet inte bara varit en arbetsplats, utan en plats där han fått många vänner. Han säger med ett skratt:

– Det finns en bild av att studenter antingen väljer det sociala eller det akademiska, men jag är ett exempel på att det går att kombinera båda delarna. 

Kreativitet, inspiration – och det vardagliga arbetet i laboratoriet

Nicklas fortsatte efter sitt masterarbete att doktorera på samma ämne, vilket innebär att när han lade fram sin avhandling så hade han ägnat sig åt att studera amyloid-beta i drygt sex år. Vad har varit roligast och vad har varit svårast i forskningsprocessen?

– På sätt och vis är jag förbluffad över den här yrkesbanan. Ibland känns det som ett liv som specialdesignats för mig, för det har inneburit att mycket av det som jag tycker är kul har samlats under avhandlingsarbetet. Det som har varit roligt med forskningen är den kreativa processen, att tänka ut idéer, prova och analysera. Men sedan tycker jag också om att presentera vetenskapligt material, göra illustrationer, skriva text, och inte minst att undervisa. Så på det hela taget har avhandlingsarbetet varit mycket roligt. Jag har också uppskattat samarbetet med andra forskargrupper, både de som jag har samarbetat med och de som jag har träffat på konferenser och alla idéer som jag har fått av det. 

Betydelsen av mötet med andra människor är något som Nicklas återkommer till under samtalet om hans avhandling. Dels de lärare som väckte hans intresse för kemi och biofysikalisk kemi, men också hans handledare Astrid Gräslund och andra forskare som han samarbetat med.

– Min handledare var hela tiden inbjudande och öppen för mina idéer och extremt peppande vid de tillfällen då jag kände att jag inte kom någonstans. Det är väl det som har varit utmaningen med att skriva avhandlingen, det vardagliga. När idéerna inte leder vidare, när det känns som att man inte kommer någonstans. Det var Astrids superkraft, att hon alltid lyckades hitta något intressant i det jag gjorde. Jag lämnade alltid mina möten med henne med känslan av att jag orkar lite till. 

Betydelsen av bra bilder

Högskoleföreningen lyfter fram att Nicklas avhandling är rikt illustrerad. Och upphovsmannen till samtliga illustrationer utom en, det är Nicklas själv. 

– I början lade jag inte mycket tid på att illustrera min forskning, men med tiden har jag arbetat allt mer med det. När jag själv läser vetenskaplig litteratur uppskattar jag när en artikle består av både bra text och bra illustrationer. Ofta skummar man ju en artikel först och då kan bra och tydliga bilder avgöra om man vill läsa vidare eller inte. Jag anser att om man vill nå ut med sin forskning, så är det viktigt att tänka både på texten och bilderna, säger han.

Omslaget och en sida ur Nicklas Österlunds avhandling. Illustrationer: Nicklas Österlund. 

När Nicklas började studera sitt material var han ganska ensam om att applicera masspektrometri för strukturstudier av proteiner. Men på Karolinska Institutet träffade han en forskare som precis som han själv befann sig i skärningspunkten mellan masspektrometri och biofysik, Michael Landreh.

– Vi samarbetade en del och hjälpte varandra och genom honom väcktes mitt intresse för storytelling**, det vill säga att presentera forskningen på ett sätt som väcker intresse och nyfikenhet. Michael gör fantastiska presentationer och egna illustrationer och det inspirerade mig mycket. När min avhandling var klar så gjorde jag först en post-doc hos honom, innan jag reste vidare till Berlin.

Nicklas fortsätter utforska sitt avhandlingsämne som Wenner-Gren Fellow i Berlin under tre år. Därefter erbjuder Wenner-Grenstiftelserna en möjlighet att återvända till Sverige före att etablera sig som självständig forskare, något som Nicklas hoppas kunna göra på Institutionen för biokemi och biofysik. 

– När man skriver en avhandling och håller på med ett ämne under en lång tid så ser man var kunskapsluckorna finns. Så nu fortsätter jag studera proteinaggregering, men med en annan teknik som finns här i Berlin. Här har jag fått tillgång till ytterligare verktyg för att undersöka problem som jag identifierade när jag skrev min avhandling. Jag är väldig tacksam för det. 

Alzheimers sjukdom drabbar många och Nicklas menar att det är ett tacksamt ämne att utforska. Han avslutar:

– När man håller på med en avhandling till vardags tänker man inte på att det man undersöker kan ha betydelse för någon. Man pipetterar ett prov, lägger det i en maskin och mäter resultatet. Men när man väl skriver texten så ger det tillfälle att se ämnet i sin helhet och reflektera över vad man forskar om. Och det är ju enormt motiverande att Alzheimers är en sjukdom som berör och som drabbar många familjer och att min forskning kan utgöra en pusselbit i vår förståelse av den. 

Vill du veta mer om Nicklas forskning?

Läs hans avhandling Capturing transient peptide assemblies associated with Alzheimer's disease.
Läs en tidigare intervju med Nicklas.

___________

* Den mekanistiska världsbilden introducerades av filosofen René Descartes på 1600-talet. Enligt denna åskådning kan allting i naturen förklaras som rörelser av materiella kroppar i överensstämmelse med mekanikens lagar. Den mekanistiska världbilden var en del av 1600-talets vetenskapliga revolution.

** Storytelling är ett brett begrepp, men kan beskrivas som ett sätt att rama in en presentation genom att låna strukturen från klassiska sagor. Det vill säga, den dramatiska nerven i berättelsen höjs gradvis, för att kulminera och nå sin upplösning i slutet.