På stigjakt i Stockholms grönområden
Vad berättar spontant uppkomna stigar om hur stockholmarna rör sig i stadens grönområden? Och hur påverkar stigarna i sin tur stadsplaneringen? Just samspelet mellan olydiga fotgängare och planerare är något som intresserar kulturgeograferna Andrew Byerley och Ulf Jansson.
– Här, på ängen mellan Geohuset och Allhuset på Frescati har det alltid uppstått en stig under sommarhalvåret så länge jag kan minnas. Många tar genvägen över gräset istället för att följa gångvägen som går runt, det går ju snabbare att snedda över, säger Andrew Byerley, docent vid Kulturgeografiska institutionen, och pekar ut stigen som har hunnit bli upptrampad så här i slutet av terminen, i maj.
Han och kollegan Ulf Jansson, universitetslektor vid Kulturgeografiska institutionen, har i flera år intresserat sig för sådana här stigar som uppstår spontant av gående i olika grönområden i Stockholm. Det är stigar som tydligt syns i terrängen, men som inte alltid finns med på stadens formella kartor.
– Genvägar över en gräsmatta i en park är något som vi nog alla har lagt märke till, vi som är kulturgeografer och forskar om stadsplanering tycker det är intressant med den typen av företeelser, att studera hur människor utnyttjar stadsrummen på ett annat sätt än vad som har planerats. Hur kommer det sig att folk går som de gör och vad tänker landskapsarkitekter om att folk inte riktigt följer det som var tänkt, säger Ulf Jansson.
Båda konstaterar att det inte har funnits så mycket forskning på området. En av tankarna med det treåriga projektet ”Desire Lines: Informella vägar mot en mer inklusiv, hållbar och gångbar planering i urbana grönområden” är därför att kunna bidra med ny kunskap kring hur människor rör sig i staden utanför de planerade gångvägarna och varför de går som de gör.
– De senaste åren har det talats mycket om att skapa promenadvänliga städer, men jag tycker ibland att det har funnits ett ganska snävt sätt att tänka kring gående i städer, som att folk bara vill gå mellan A och B och ta den snabbaste vägen, men människor rör sig på en plats också av andra skäl, som att det till exempel är vackert, eller för att det passar bra att rasta hunden på ett visst ställe. Vi vill visa att sådana här informella stigar är en viktig del av gånginfrastrukturen i en stad. Vi hoppas kunna genomföra den första systematiska studien om detta i Sverige, säger Andrew Byerley.
Tre parker studeras
I projektet fokuserar de på tre grönområden i Stockholm: Rålambshovsparken på Kungsholmen, Bellevueparken i utkanten av Vasastan mot Brunnsviken och en del av grönområdet Järvafältet i de västra förorterna.
– Det är tre parker med helt olika förutsättningar, Bellevue är i grunden en gammal park anlagd på 1700-talet, Rålambshovsparken från 1930-talet är en mer central park med många olika aktiviteter, Järvafältet ligger i ett miljonprogramsområde från 1970-talet. Vi vill undersöka hur parkerna är planerade och hur de används, vilka som rör sig i dem och hur det förändras över tid, säger Ulf Jansson.
För att ta reda på det besöker de parkerna regelbundet och observerar olika förändringar på bestämda punkter, de genomför så kallade karteringar, där stigar och vägar och annat som har uppstått ritas in på en karta som uppdateras vartefter.
– Det kallas fältkartering, jag använder geografiska informationssystem GIS där jag kan rita in nya stigar eller en promenadväg som kommunen har låtit anlägga, eller annat som tillkommit, som en skateboardramp. Till stöd använder vi gamla flygbilder och geodata över områdena, säger Ulf Jansson och visar en karta över Bellevueparken där han har ritat in de informella stigarna med röda streck, de är många och slingrar sig på olika platser över området.
– En generell trend som vi ser överallt är att stigar som uppstår blir mer formaliserade över tid, till slut gör ofta kommunen en anlagd gångväg där det visat sig att människor går. Man kan säga att medborgarna på det sättet är med och planerar sin egen stad. Genom att gå lite här och där kan vi påverka hur staden ser ut. Det är intressant att följa det här spelet mellan olika aktörer, säger Ulf Jansson.
Nästa steg, i sommar, blir att göra gåendeintervjuer i de olika parkerna. Och även på vissa platser analysera hur folk rör sig.
Vill bredda synen på gående
– Vi kommer att göra enkäter på olika platser där vi ställer frågor till gående, till exempel: Hur kommer det sig att du går just här? Hur ofta promenerar du här? Vad har denna stig eller plats för betydelse för dig? På det sättet kompletterar vi karteringarna med mer kvalitativ kunskap. Att gå eller röra sig i ett område kan fylla olika funktioner och vi vill bredda synen på gåendet, säger Andrew Byerley.
– Vi vill komma åt hur människor tänker kring sitt gående, om de är medvetna om hur de går eller om det sker oreflekterat. Sådant påverkas också av vem man är, om man är gammal eller ung, om man går med rullator eller har hund, om man joggar, eller gör yoga på en plats. Vi kan se att vissa stigar som uppstått verkligen är genvägar, men sedan finns det andra stigar som uppstått av andra skäl. Stigarna är inte alltid så rationella, sådant kan vara svårt att räkna ut på förhand av de som planerar, säger Ulf Jansson.
I Bellevueparken, som ligger på 20 minuters gångavstånd från Frescati, finns flera exempel på olika typer av stigar som uppstått utanför de anlagda gångvägarna. Längs Roslagsvägen precis innan rondellen vid Roslagstull löper en stig i gräset hela vägen längs den anlagda cykel- och gångvägen i asfalt.
– Det är intressant att den här stigen alls har uppstått, det är ju ingen genväg, så vad är det som gör att folk vill gå här? Är det att gräset är mjukare att gå på, att de dras till grönskan, funderar Andrew Byerley.
På ett annat ställe i parken har staden lämnat en öppning i staketet mot trafiken på Cedersdalsgatan mellan Roslagstull och Sveaplan, och låtit en liten stig vara kvar in mot Sveaplans gymnasium.
– Det verkar som att kommunen har gett efter för hur människor går här och gett plats för den här oplanerade stigen, säger Ulf Jansson.
På en brant sluttning längs en anlagd gångväg har forskarna lagt märke till att staden har satt upp ett långt järnräcke.
– Det är nog för att hindra att folk åker med sina mountainbikes ner för den branta slänten, det riskerar att bidra till erosionen på kullen, säger Andrew Byerley.
De har sedan tidigare intervjuat landskapsarkitekter och kommunens planerare och kommer att genomföra workshops med dem när resultaten av karteringar och enkäter är klara.
– Syftet med projektet är att kunna bidra med ny kunskap om hur folk rör sig i staden och visa hur omfattande de oplanerade stigarna är i olika grönområden och varför människor använder dem, det kan vara bra för kommunen att känna till inför framtida planering, säger Andrew Byerley.
I forskningsprojektet, som har fått ett treårigt anslag från Formas (2024-2026), medverkar även naturgeografen Annika Dahlberg, docent vid Naturgeografiska institutionen om ekologiska aspekter som hur stigar i grönområden påverkar mark och rotsystem.
Mer information om forskarna i projektet
Andrew Byerley, docent vid Kulturgeografiska institutionen
Ulf Jansson, universitetslektor vid Kulturgeografiska institutionen
Senast uppdaterad: 11 juni 2024
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen