Michaela MalmbergDoktorand

Om mig

I mitt avhandlingsprojekt studerar jag kvinnliga sjukgymnaster under 1800- och tidigt 1900-tal; vilka kamper de tog och hur deras femininitet och identitet utformades i relation till yrket. Detta var en av de första högre utbildningar som öppnades för kvinnor (1864) och som från och med 1887 gav en examen som gymnastikdirektör, vilket inkluderade rätten att arbeta både som sjukgymnast, gymnastiklärare, instruktör för blivande lärare i gymnastik och att starta och driva eget gymnastiskt institut. I det här projektet är det dock främst deras roll inom medicinen och som sjukgymnaster som analyseras.

 I en tid då det var svårt för kvinnor att kombinera ett professionellt liv med en traditionell kvinnoroll och familjebildning, påverkade yrket också kvinnornas hela livssituation, identitet och privata relationer. Yrket kunde innebära en relativt stor autonomi och självständighet, och gjorde det också möjligt att resa utomlands och söka arbete eller starta eget institut, vilket många gjorde – ensamma eller tillsammans med en kamrat. De kvinnliga sjukgymnasterna startade också flera kvinnoseparatistiska organisationer och var aktiva nätverkare, inte minst genom att skriva kollektiva dagböcker som sträckte sig över flera decennier, som skickades mellan de länder där de var aktiva. Flera var också engagerade i kvinnorättsrörelsen.    

Både i sin yrkesroll och privat, utmanade dessa kvinnor därför många av sin samtids genusnormer. Samtidigt fanns det också konservativa inslag i den svenska gymnastikkulturen, som dessa kvinnor behövde förhålla sig till, liksom de biologistiska argument om könens särart som förekom inom medicinen under perioden. De flesta av de tidiga gymnastikdirektörerna kom också från mer välbärgade hem, och några var, utöver sitt engagemang för kvinnors rättigheter, i övrigt politiskt konservativa. I sitt yrkesliv mötte de ofta kvinnor från andra länder och samhällsgrupper, men upplevde också själva fördomar, nervärderingar och skandalisering av sitt yrke och sina yrkeskunskaper när de reste utomlands.

För att analysera dessa kvinnors liv och kamper, används därför ett intersektionellt perspektiv och metoder hämtade från new biography, där identitet, femininitetsuttryck och genussyn förstås som en process och en pågående förhandling mellan individ, grupp och samhälle. Källmaterialet består främst av de kollektiva dagböckerna och artiklar som kvinnorna skrev i olika gymnastiska tidskrifter, kvinnotidskrifter och sina egna föreningars tidskrifter. Detta kompletteras även med en mindre mängd material från andra skribenter och källor, för en ökad förståelse av vad vilka bilder och förståelser av yrket som de behövde förhålla sig till.