Foto: © OCEANA.

I samband med att EU:s fiskeministrar i höstas förhandlade årets fiskekvoter i Östersjön undertecknade Sverige och Finland en egen bilateral överenskommelse om att införa ett tidsbegränsat trålfiskestopp i Bottenhavet (delområde 30). 

Trålstoppet ska gälla för pelagiskt industrifiske innanför territorialgränsen (12 sjömil från kustlinjen) under perioden 25 maj till och med 30 juni. Undantag görs för fiske för konsumtionsändamål. 

Syftet är att skydda strömming som ansamlas för lek eller migrerar till kustnära lekområden och på så vis ”stärka sillens/strömmingens lek och bidra till starkare årsklasser”.

Varför fiskestopp då det inte fiskas?

Förslaget skickades ut på remiss i april. I sitt remissvar konstaterar Stockholms universitets Östersjöcentrum att förslaget ”ter sig verkningslöst” och behöver kompletteras med andra åtgärder för att uppnå sina syften.

– Det är ett poitivt steg att trålgränsen flyttas ut. Men det sker under alldeles för kort tid. Och varför har man kommit överens om ett fiskestopp under en period då det ändå inte fiskas? säger Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Östersjöcentrum. 

Charles Berkow

Inget fiske innanför 12 sjömil

Finland och Sverige står för så gott som allt strömmingsfiske i Bottenhavet. Merparten av ländernas strömmingsfiske sker tidigare på året – och dessutom utanför den svenska 12-sjömilsgränsen. 
En undersökning av strömmingsfisket i Bottenhavet under åren 2011-2022 visar att endast fem procent av fångsterna (både svenska och finska) togs innanför 12-sjömilsgränsen. (Källa: Sveriges Lanbruksuniversitet, SLU.aqua.2022.5.2-392)

Av de totalt tio svenska fartyg som fiskade strömming i Bottenhavet i fjol bedrev inget fartyg trålfiske innanför 12-sjömilsgränsen under perioden 25 maj till 30 juni, enligt Havs- och vattenmyndighetens konsekvensutredning av förslaget.

HaV:s drar följande slutsats: "Regleringen bedöms inte innebära några konsekvenser för fisket i området.”

Riskfylld förvaltning

Lekbiomassan (mängden lekmogen fisk) av strömming i Bottniska viken är enligt ICES under gränsvärdet för långsiktigt hållbara nivåer (MSYBtrigger) och nära eller möjligen under biologiskt säkra gränser (Blim). 
Enligt artikel 5.1 i EU:s fleråriga förvaltningsplan krävs därför åtgärder som säkerställer en snabb återuppbyggnad av beståndet. För att uppfylla dessa krav föreslår Östersjöcentrum följande i sitt remissvar:

• utöka trålfiskestoppet till att gälla hela Bottenhavet (delområde 30), inte bara innanför 12-sjömilsgränsen
• förläng stopperioden till att gälla från 1 januari till och med 30 juni
• låt trålfiskestoppet omfatta både Sveriges och Finlands fiske. 

– De senaste åren har man tillåtit ett alldeles för omfattande strömmingsfiske med på tok för höga kvoter i förhållande till beståndets status och utveckling. Priset för denna riskfyllda förvaltning är att det nu krävs kraftiga åtgärder för att strömmingen ska ha en chans att återhämta sig, säger Henrik Svedäng, docent i marin ekologi och forskare vid Östersjöcentrum.

Skydda delbestånd

Henrik Svedäng

Strömming i Bottniska viken förvaltas som ett bestånd. Men genetiska studier visar att strömmingen i själva verket är uppdelad i en mängd mindre delbestånd, som ansamlas och leker vid olika platser och tider på året. I fjol upptäcktes till exempel den storvuxna så kallade ”slåttersillen” i Gävlebukten. Den är genetiskt skild från andra strömmingssorter och har i alla tider fångats av lokala kustfiskare runt midsommar. 

– Fartygen i det pelagiska industrifisket kan ta upp flera hundra ton strömming i ett enda tråldrag. Ett så koncentrerat fiske med så stora punktvisa uttag hotar de lokala delbestånden, säger Henrik Svedäng. 

När ett delbestånd i ett specifikt havsområde väl har fiskats ut kan det dröja väldigt många år innan strömming återetablerar sig i det aktuella området – om den ens sker överhuvudtaget. 

En helt central del i att återuppbygga strömmingsbestånden, kustekologin och det lokala småskaliga fisket i Bottniska viken är därför att värna dessa viktiga delbestånd, menar Henrik Svedäng.

– Man bör omgående införa trålförbud innanför territorialgränsen, det vill säga innanför 12 sjömil från kustlinjen, under hela året. Dessutom måste så kallade inflyttningsområden innanför den nuvarande trålgränsen stängas helt för trålfiske, säger han. 

Text: Henrik Hamrén