Publicerad 2024-05-31

Den kanske mest uppseende nyheten i ICES senaste rådgivning för nästa års Östersjöfiske, som publicerades under fredagen, är att sillbeståndet i centrala Östersjöns bedöms vara redo för ett kraftigt ökat fisketryck under 2025. 

Så sent som förra året bedömde ICES att beståndet låg vid eller under det lägsta hållbara gränsvärdet (Blim) och gav råd som innebar en maxkvot på 52 500 ton. EU-kommissionen föreslog stopp för allt riktat fiske på båda den centrala sillen och strömmingsbeståndet i Bottniska viken under 2024, i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma förvaltningsplanen för Östersjön. 

I år menar ICES att fångstkvoten (TAC) för sillen i centrala Östersjön kan höjas till som mest 125 344 ton – och ändå förbli inom förvaltningsplanens MSY-baserade intervall för fiskeridödlighet (F-values). 

Den stora svängningen beror enligt ICES på att deras uppskattningar tyder på att rekryteringen (nytillskottet av unga fiskar i beståndet) tycks ha ökat, samt att lekbiomassan (antalet lekmogna fiskar) har växt och nu ligger strax över Blim. 

Östersjöcentrums båda fiskeforskare Sara Söderström och Henrik Svedäng är mycket skeptiska till de nya vetenskapliga riktlinjerna. 

– Man ska komma ihåg att detta är ganska osäkra prognoser. Men även om beståndet faktiskt har ökat något från ett år till ett annat så hoppas jag att politikerna som beslutar om nästa års kvoter funderar över om det är så klokt att genast fiska upp alltihop, eller om det är bättre att låta beståndet växa till ytterligare, säger Sara Söderström. 

Sara Söderström

”Oansvarigt”

Henrik Svedäng är inne på samma linje och menar att det är oansvarigt och långt ifrån försiktighetsprincipen att öppna för kraftig ökat fiske på ett bestånd som fortfarande är i dåligt skick, och där prognoserna dessutom är osäkra.  

– ICES resonemang är inte bara obegripligt utan också oansvarigt. De introducerar en ny modell för att uppskatta beståndet och enligt den finns det chans att beståndet precis har tagit sig över den lägsta biologiskt hållbara gränsen. Men osäkerheterna är fortfarande stora. Och även prognosen stämmer är lekbiomassan fortfarande väldigt låg. På denna grundval bygger man en förhoppning om att beståndet tål en kvotökning på hela 139 procent – och att beståndet ändå ska öka i storlek, säger han. 

Faktum är att lekbiomassan för centrala sillen fortfarande ligger långt under det som är målsättningen i EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) och som betraktas som hållbart, menar Östersjöcentrums omvärldsanalytiker Charles Berkow. 

– Enligt artikel 2.2 i CFP ska man vidta åtgärder för att få upp bestånden över nivåer som kan producera MSY, det vill säga över MSYBtrigger som är gränsvärdet för vad som anses vara en hållbar nivå för lekbiomassan. Enligt ICES prognoser ligger sillen i centrala Östersjön fortfarande en bra bit under MSYBtrigger, säger han.

Felrapportering ökar osäkerheten

Sillen i centrala Östersjön fiskas i ett storskaligt blandfiske där både sill och skarpsill fångas samtidigt. Det är sedan länge känt att industrifisket ibland rapporterar fångad sill som skarpsill, eller vice versa, för att kunna fylla sina kvoter. Eftersom ICES är beroende av yrkesfiskets fångstdata i sina modeller kan felrapportering leda till felaktiga prognoser.

– Det finns stora osäkerheter i prognoserna, och i år befarar ICES att dessa osäkerheter kan vara större än tidigare. Man tar upp felrapportering av sill-skarpsill, men även misstankar om att sill eller skarpsill rapporteras som flundra. Dessutom tar ICES modeller inte hänsyn till olika konsekvenser för miljön, som till exempel biologisk mångfald bland strömmingarna och påverkan på olika delbestånd, säger Charles Berkow. 

Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

Enligt honom gör detta att frågan om hur sillbestånden ska förvaltas ställs på sin spets. 

– Mycket av ökningen i avkastningsprognosen för den centrala sillen baseras på tecken som tyder på en ovanligt stark årskull. Då blir förvaltningsfrågan: hur hanterar man denna årskull? Ska man vara försiktigare och satsa på mer långsiktig tillväxt eller – som vanligt – tänka kortsiktigt och fiska upp den, säger han.

Skarpsillen på nedgång

För några av de övriga Östersjöbestånden ligger ICES rådgivning för 2025 någorlunda i linje med tidigare råd: 

• nollfångst för den västra vårlekande sillen
• nollfångst för det östra torskbeståndet,  
• 24 ton (bifångstkvot) för det västra torskbeståndet
• ca 39 000 ton för sillbeståndet i Rigabukten.

För Östersjöns andra stora sillbestånd, det i Bottniska viken, kan ICES i dagsläget inte ge någon rådgivning om kvoter. 

För skarpsillsbeståndet visar ICES uppskattningar att lekbiomassan har minskat kraftigt - och att kvoterna bör sänkas till någonstans mellan 130 195 ton och 169 131 ton.

– Det är väldigt oroande att skarpsillen har gått ned så mycket. Enligt ICES uppskattningar har det varit tre år med dålig rekrytering, varav det sista året har varit jättedåligt. Precis som de andra stora pelagiska bestånden är skarpsillen en väldigt viktig del av det marina ekosystemet i Östersjön. Att nu även skarpsillen går ner är en varningsklocka som bör tas på stort allvar, säger Sara Söderström.

Text: Henrik Hamrén
 

Rättelse införd 2024-06-05: ICES misstänker att sill/skarpsill felrepporteras som skrubba.