Att tillsätta aluminium som binder fosfor är en väl beprövad metod för att minska övergödningen i sjöar där det finns mycket lagrad näring. Under åtta sommarveckor 2012–2013 testades metoden för första gången i stor skala i en övergödd havsvik – Björnöfjärden i Stockholms skärgård – som en del av demonstrationsprojektet Levande kust.

Behandlingen gav snabb effekt på fosforkoncentrationerna i vattnet och ledde till en förbättrad miljö i viken. Nu har forskarna undersökt hur halterna av aluminium i vattnet och i fisk och alger förändrades under och efter projektet, och vilken risk detta innebar för människor och biota. Analysen omfattar 10 års data från Björnöfjärden och från en kontrollvik.

Resultaten visar att aluminiumhalten i ytvattnet steg med 50 procent samband med behandlingen. Redan året därpå hade halten i vattnet dock sjunkit igen, till samma nivå som före behandlingen.

Emil Rydin, Stockholms universitets Östersjöcentrum. Foto: Lisa Bergqvist

 – Aluminiumet tillsattes direkt till bottensedimentet och största delen bands direkt till fosfor som finns där. Men dosen var anpassad till att också binda fosfor som frigjordes under de kommande åren, förklarar Emil Rydin, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och en av författarna till studien.

Forskarna undersökte också hur mycket aluminium som transporterades från Björnöfjärden till den angränsande Nämdöfjärden. För 2013 beräknas transporten till 1 ton, vilket var omkring 3 procent av det tillförda aluminiumet.

 – Att transporten var så pass låg och att halten i vattnet sjönk snabbt visar att metoden att tillföra aluminium direkt till bottensedimenten var effektiv, jämfört med att sprida ämnet i vattnet som är en vanligare metod. Största delen av aluminiumet stannade i sedimenten och band fosfor, precis som avsikten var, säger Emil Rydin.

Aluminiumbehandlingen i Björnöfjärden genomfördes under åtta sommarveckor 2012–2013. Totalt tillfördes 36 ton aluminium. Foto: Fredrik Wulff

Aluminiumhalten mättes också i prover av blåstång och i abborre från viken. I abborrens muskulatur visade mätningarna inget tydligt mönster. I fiskens lever och gälar syntes däremot en tydlig ökning av aluminiumhalten efter behandlingen, men även denna minskade snabbt till ursprungsnivån. Gällande blåstång fanns inga mätningar gjorda före behandlingen, men efter behandlingen var halterna i Björnöfjärden högre än i kontrollviken. Några år senare hade halterna sjunkit till samma nivå som i flera andra liknande vikar, medan halterna den kontrollviken fortsättningsvis låg något lägre.

Det har ibland funnits en oro över att aluminiumbehandling i sjöar och hav kan vara skadlig för organismer i vattnet. Det beror bland annat på att aluminium som frigörs från marken i samband med försurning har visat sig kunna skada bland annat fiskars gälar.

Den nya studien visar dock att riskerna för påverkan på blåstång eller abborre i Björnöfjärden var mycket låg.

Linda Kumblad, Stockholms universitets Östersjöcentrum och Baltic Waters. Foto: Niklas Björling

 – Björnöfjärden är inte försurad, utan pH ligger stabilt mellan 6 och 8, samtidigt som det finns tämligen höga halter av bland annat löst organiskt kol (DOC) som bidrar till att oskadliggöra aluminiumet. För att aluminium skulle utgöra en risk under sådana förhållanden krävs många gånger högre halt än vad som uppmättes, säger forskaren Linda Kumblad, en annan av författarna till studien.

Inte heller för människor som äter fisk från Björnöfjärden, eller dricker avsaltat vatten därifrån, utgjorde aluminiumhalten någon betydande risk.

 – Även under tiden precis efter behandlingen var halterna 17 gånger lägre än vad som skulle vara riskabelt för mänsklig konsumtion. I till exempel bröd eller flingor finns normalt sett betydligt högre halter av aluminium än i fisken i Björnöfjärden, säger Linda Kumblad.

Sammantaget visar projektet i Björnöfjärden att aluminiumbehandling kan vara ett kraftfullt verktyg för att minska övergödning, även i kustområden, menar forskarna.

 – I sådana vikar där det finns mycket näring i omlopp, trots att den externa tillförseln från land har minskats, kan det krävas aktiva restaureringsåtgärder för att minska övergödningen. Den här studien visar att aluminiumbehandlingen av Björnöfjärden var framgångsrik för att minska fosforhalterna, och att den inte utgjorde någon risk för människor eller för vattenlevande organismer, säger Linda Kumblad.

Läs hela studien i Water Research:

Long-term evaluation of potential Al toxicity after an Al treatment in a coastal bay

 Text: Lisa Bergqvist