Publicerad: 2024-09-25.

Det kommersiella fisket i Östersjön regleras genom årliga beslut, som utgår från den gemensamma fiskeripolitiken och den fleråriga förvaltningsplanen (multiannual plan, MAP) som antogs 2016. Planen syftar till att fisket ska bedrivas på ett sådant sätt att fiskbestånden återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer MSY (maximalt hållbart uttag), och innehåller flera bestämmelser för hur fiskekvoterna bör sättas. En del i planen har varit särskilt omdiskuterad det senaste året, nämligen artikel 4.6. Artikeln har beskrivits som en nödbroms eller ett säkerhetsbälte för fiskbestånden och lyder: ”Fiskemöjligheterna ska under alla omständigheter fastställas på ett sådant sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5% för att lekbeståndets biomassa understiger Blim.”

Policyanalytiker Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

 – Om risken är 5 procent eller större för att beståndet så att säga ”kör mot rött” och därmed riskerar att krascha ska alltså fisket stoppas enligt planen, även om prognosen om nästa års avkastning ökar, förtydligar Charles Berkow, policyanalytiker vid Östersjöcentrum. Men att beståndet över huvud taget hamnar så nära den gränsen beror på att förvaltningen varit överoptimistisk i flera år. 

I december i fjol föreslog EU-kommissionen att artikel 4.6, även kallad 5-procentsregeln, skulle tas bort, och ministerrådet ville se frågan snabbehandlas i parlamentet. Det sa parlamentet nej till, och efter att förslaget nu behandlats enligt normal procedur föll det i måndags (23 september) i parlamentets fiskeutskott. För att gå igenom krävdes majoritet för förslaget i utskottet, men omröstningen slutade 13–13 och artikel 4.6 blir alltså kvar, tills vidare.

 – Man kan köra mot rött utan att något händer, men det innebär en stor risk. Konsekvensen av parlamentets beslut är att ministrarna måste lära sig att bromsa redan när det är gult, om de vill slippa nödstopp, säger Charles Berkow. 

Paragrafen användes inte

Förslaget om att ta bort 5-procentsregeln kom efter att kommissionen i fjol för första gången hänvisade till den i sitt förslag till beslut om fiskekvoter för sillen i centrala Östersjön och Bottniska viken. Enligt rådgivningen från Internationella havsforskningsrådet, ICES, var nämligen risken större än 5 procent för att dessa bestånd skulle hamna under gränsen där återväxten hämmas även om det inte fiskades alls. Kommissionen föreslog därför ett stopp för det riktade strömmingsfisket under 2024 (men en betydande kvot för så kallad ”bifångst” vid ett blandfiske på strömming och skarpsill).

Ministerrådet beslutade dock annorlunda: kvoten sattes till 40 368 ton för beståndet i centrala Östersjön och till 55 000 ton för beståndet i Bottniska viken. Det bedömdes av ICES ge en sannolikhet på över 20 procent att den bottniska strömmingen skulle hamna under krisgränsen nästa år. För strömmingen i centrala Östersjön gav beslutet en motsvarande sannolikhet på över 30 procent – alltså långt över tillåtna 5 procent. Miljöorganisationer runt Östersjön har senare vänt sig till EU-domstolen för att få beslutet ogiltigförklarat.

 – Ministerrådet ville kunna ta högre risker med fiskbestånden för att hålla kvoterna uppe, i strid med regelverket. För att slippa bli kritiserade för regelbrott och dras inför domstol vill de nu ändra regelverket, konstaterar Charles Berkow. 

Spelar det då någon roll om artikel 4.6 blir kvar när den ändå inte används?

 – Ja. Ministrarna får inte ta så stora risker med fiskebestånden – och därmed fiskenäringen och havsmiljön – som de tog förra året. Med tanke på alla osäkerheter kring beståndsutvecklingen måste kvoterna sättas med betydligt större marginal, säger Charles Berkow.

Årets förhandlingar i oktober

20–21 oktober fattas beslut om nästa års kvoter av EU:s ministerråd. Förslaget från kommissionen är en kvot på 83 000 ton för sillbeståndet i centrala Östersjön, vilket är mer än en fördubbling av årets kvot på 40 000 ton. Enligt uppskattningarna från ICES ligger nu beståndet strax över krisnivån (Blim) men fortfarande under beståndsmålet (Btrigger), som motsvarar en nivå som skulle ha nåtts redan 2020.

För Bottniska viken finns ännu inget förslag till beslut, men avkastningsprognosen från ICES ligger på 66 400–74 500 ton. Även om det inte fiskas alls uppskattas beståndet inte komma upp i den nivå där beståndet kan klassas som produktivt. 
 
 – Båda dessa bestånd ligger långt ifrån den nivå som man skulle ha nått 2020, om man ser till lekbiomassan. Samtidigt finns det flera andra varningssignaler i det vetenskapliga underlaget, till exempel när det gäller beståndsstruktur och storleksfördelning. Vi får hoppas att ministerrådet den här gången tar hänsyn till detta, och till den stora osäkerhet som finns i beståndsuppskattningarna, och inte gasar när det lyser gult, säger Charles Berkow.

Text: Lisa Bergqvist