Baltic Eyes välbesökta seminarium om mikroplast hölls den 5 juni och var ett av en serie seminarier ombord om Östersjörelaterade frågor på Briggen Tre Kronor i Visby hamn. Seminariet fokuserade på vägen framåt, mot ett förbud mot mikroplast i kroppsvårdsprodukter, men inleddes med en föredragning av Baltic Eye-forskaren Marie Löf om vad den senaste forskningen säger om problemen mikroplaster ställer till med, och om varifrån mikroplasterna kommer.

– Detta är en typisk fråga som väljarna vill att politikerna ska fixa på EU-nivå, konstaterade Linnéa Engström under seminariets paneldiskussion.

Flera enskilda medlemsländer, däribland Sverige, har under de senaste åren försökt få EU-kommissionen att lyfta frågan om mikroplast i kosmetika och kroppsvårdsprodukter – men utan framgång.

I slutet av juni ökade dock pressen på kommissionen avsevärt, när EU:s miljö- och klimatministrar i ett gemensamt uttalande krävde ”kraftfulla åtgärder” för att minska utsläppen av plast  i den marina miljön, och uppmanade EU-kommissionen att föreslå ett specifikt förbud mot mikroplastpartiklar i kosmetiska produkter.

Nu måste kommissionen bryta tystnaden och komma med något slags förslag på hur de tycker att mikroplasten i sådana produkter ska hanteras. Allt annat vore en smärre skandal.

Enligt Linnéa Engström kommer det att ske inom kort, sannolikt i samband med att kommissionen presenterar sin så kallade ”plaststrategi” inom målsättningen för cirkulär ekonomi.

– Eventuellt kommer man att försöka hitta vägar till förbud genom att tillämpa ekodesigndirektivet, säger hon. Men jag tror att vi också kommer att få se ett förslag på en helt ny lagstiftning, som gälleralla medlemsländerna. Och det vore väl snyggt om det blev så.

Det finns problem med att referera till ekodesigndirektivet, hävdar Fredrik Sundström, jurist vid Kemikalieinspektionen, men menar att det finns andra juridiska möjligheter att nå ett tillräckligt effektivt förbud.

– Problemet är att ekodesigndirektivet i dag bara gäller energirelaterade produkter. Kosmetiska produkter faller inte inom den kategorin. Men man skulle kunna ta fram ett systerdirektiv till ekodesigndirektivet, som omfattade även andra produkter än de energirelaterade.

Se film från seminariet i Almedalen 2016

 

"Mikroplaster är inte den allra hetaste frågan i riksdagen för tillfället"

Citatet ovan kommer från Kristina Yngwe (C) som under paneldebatten efterlyser en kraftfullare dialog i Sveriges riksdag. Här kan du se paneldebatten i sin helhet. Efter filmklippet finns några av de viktiga poängerna som deltagarna säger i textform.

Sveriges regering har det senaste året tydligt flaggat för ett svenskt förbud. Och nyligen släppte Kemikalieinspektionen en rapport som också rekommenderar ett nationellt förbud.

Frågan är: kommer Sveriges strävan efter en egen nationell lag att hjälpa – eller stjälpa – arbetet med att skapa en EU-övergripande lagstiftning?

– Mikroplaster är kanske inte den allra hetaste frågan i riksdagen för tillfället, sa Kristina Yngwe (C) och miljöpolitisk talesperson. Däremot vet jag att det finns en samstämmighet i riksdagen om att detta är en fråga som vi måste arbeta med på EU-nivå.

Att länder går före med egna lagstiftningar behöver inte bli ett hinder för EU-processen, enligt Linnéa Engström. Snarare tvärtom.

– Det jag tycker är så otroligt bra med alla de här nationella processerna är att de förstärker förhandlingsmandatet kring förhandlingsbordet när man sedan ska sätta sig ned på EU-nivå. Då kan man trycka på tillsammans.

Bland slutsatserna i EU:s rapport (6144 Kb) om möjligheterna att införa ett EU-förbud mot mikroplast i kroppsvårdsprodukter finns en tydlig signal till de enskilda EU-länderna: gå före och visa vägen mot ett förbud.  

Kristina Yngwe betonade att hon och hennes parti gärna ser att Sverige tar en sådan ledande roll på EU-nivå.

– Inom många frågor på miljöområdet har Sverige under lång tid varit ett land som har talat med en väldigt klar röst inom EU och spelat en väldigt viktig roll i att faktiskt driva processer framåt. Jag hoppas att Sverige tar på sig den ledartröjan.

Hon konstaterade också att det fortfarande råder en generell kunskapsbrist hos Sveriges folkvalda om problemets omfattning.

– Själv visste jag ingenting om detta för två år sedan, innan jag började intressera mig för frågan.

Kunskap och forskning är viktiga hörnstenar när rätt politiska beslut ska fattas. Samtidigt finns det en risk att politikernas strävan efter heltäckande kunskap förlamar beslutsprocessen.

– Vi har försiktighetsprincipen inom EU, som betyder att om det finns vetenskapliga studier som pekar mot en risk ska man inte behöva vänta tills den risken är slutligt fastställd innan man agerar, säger Fredrik Sandström.

– Med hänsyn till försiktighetsprincipen finns det i dag ett tillräckligt vetenskapligt underlag, både för den svenska regeringen och för EU, att begränsa tillförseln av mikroplaster till havet.

En som inte väntar på beslut från vare sig EU eller Sveriges riksdag är Ulf Kamne (MP) kommunalråd i Göteborg och ansvarig för stadsbyggnad, miljö och klimat. Han tycker att vi måste agera på alla nivåer mot mikroplaster.

– Vi har ett problem och vi måste hantera det så gott vi kan, då gör vi något där vi har ett utrymme att agera och väntar inte beslut på nationell eller EU-nivå.

Politikerna i staden har beslutat att inte tillåta produkter med mikroplastpartiklar inom den kommunala upphandlingen. Göteborgs stad utgör genom det synsättet ett exempel på framsynt arbete för att minska spridningen av mikroplaster till miljön.

Text: Henrik Hamrén

Film: Kan Sverige ta ledartröjan i arbetet för ett EU-förbud mot mikroplast i kroppsvårdsprodukter?

 

Film: Några korta citat ur seminariet