Vad handlar din avhandling i huvudsak om?

-  Min ambition är att utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv analysera barnets och djurets liknande positioner i förhållande till det vi, både i den filosofiska traditionen och i det allmänna medvetandet, tänker som människan. Den vuxna människan definieras som en förnuftig, språklig, social och kulturellt välanpassad varelse. Barnet, liksom djuret, betraktas ofta som om det befann sig närmare naturen än kulturen. På vägen mot att bli ett civiliserat vuxet mänskligt subjekt lämnar barnet både det ”barnsliga” och ”djuriska” bakom sig, som något det skall komma över, förbi och utvecklas ifrån.

Kan du beskriva lite djupare?

-  Barndomsforskningen har länge problematiserat hur tänkandet kring barnet fastnat i ett binärt tänkande i motsatser, i en dikotomi mellan barn och vuxen. Jag tar mig också an detta problem men jag utgår från den franska filosofen Jacques Derrida som mer än någon annan problematiserat och komplicerat detta binära tänkande i dikotomier som han menar genomsyrar hela den västerländska filosofin.
-  Derrida visar hur detta tänkande även är hierarkiskt strukturerat i förenklade motsättningar där den ena termen i dikotomin är överordnad den andra och styr dess mening. Definitionen av den ena görs på bekostnad av den andra. Jag tycker att detta dikotoma tänkandet blir som tydligast i Derridas sena texter om djuret där han poängterar hur människan definieras i sin skillnad från djuret och djuret enbart ses utifrån denna negativa förståelse av att vara något helt annat.

Anette Kristensson: Barn- och djur i den karnofallogocentriska ordningen. Illustration: Johannes Stjärne Nilsson

-  Derrida har inte barnet som uttryckligt tema men jag spårar upp ett implicit barn genom hans sena texter om djuret. Eftersom Derrida inte har haft barnet som explicit tema är det inte så konstigt att han inte diskuterar så mycket i barndomsforskningen, men det är flera som påpekar nödvändigheten av att använda sig av en dekonstruktiv metod inom barndomsforskningen. Derrida blev framför allt känd för dekonstruktionen och den har använts som metod i flera ämnen trots att Derrida själv inte ville kalla den för en metod. Hos Derrida är dekonstruktionen snarare en sorts närläsning av klassiska filosofiska texter, inte sällan samma texter som barndomsforskningen visat fastnat i ett dikotomt tänkande.  Jag följer ambitionen med Derridas uppöppnande närläsning när jag läser fram barnet i hans egna texter.

Ett nyckelbegrepp i avhandlingen är karnofallogocentrism som Derrida nämner utan att förklara närmare.

-  Karnofallogocentrism, en neologism, benämns av Derrida men endast ett fåtal gånger och utan att förklara närmare, men antyder det västerländska tänkandets implicita förförståelse som ligger till grund för vårt teoretiska tänkande, våra ideologiska föreställningar samt vårt konkreta handlande i världen, till exempel vårt våldsamma offrande av djur, mäns våld mot kvinnor och västerlandets brutala kolonialism.

Karnofallogocentrism och dess beståndsdelar

-  Jag ”benar ut” begreppets tre beståndsdelar: logocentrism, fallocentrism och karnocentrism, där var del cirkulerar kring var sin dikotomi: Derridas dekonstruktion av logocentrismen cirkulerar kring dikotomin mellan tal och skrift, fallocentrismen cirkulerar kring dikotomin mellan man och kvinna och karnocentrism cirkulerar kring dikotomin mellan människa och djur.
-  Med detta begrepp fångas aktuella etiska problem, såsom ytterst handlar om vår relation till den andre. I definitionen av människan, i sin motsatts till djuret, som rationell, gående på två ben, talande osv utesluts inte bara djuret (vad nu det är) utan även många som man kanske vid en första anblick trodde var människor, såsom små barn. Barnet är inte helt utesluten som djuret utan befinner sig än mer på gränsen och rör sig både innanför och utanför och har på detta sätt en potential att rucka på den vuxna karnofallogocentriska ordningen, och vara vad jag kallar en etisk vägvisare.

Jag skulle vilja bidra med att utveckla barndomsforskningen med barndomsfilosofi.

Varför valde du det temat som forskningsområde?

-  Jag har sedan jag var barn haft ett starkt djuretiskt engagemang, starkast när jag var liten för att sedan mildras i skolan och mest bli något privat kring mat och kläder. Filosofi har jag läst sedan tonåren, först själv sedan på universitet och högskolor, men det var först när Derridas sena texter om djuret publicerades som jag på allvar fick ihop mina intresseområden.
-  Innan doktorandtjänsten skrev jag om skillnaden mellan människa och djur utifrån Derrida och när Helena Pedersen som också var aktiv inom de kritiska djurstudierna flaggade om en tjänst kring barn och djur var det en självklarhet att söka. Men det var inte självklart hur jag skulle ro projektet iland, det har tagit lång tid att få ihop allt.

Vad är det viktigaste du vill lyfta fram från din forskning?

-  Att vi ska vara försiktiga med snabba generaliserande definitioner. I min avhandling blir detta tydligt med hur det generella ordet djur, för alla andra varelser än människan, möjliggör hur vi på grund av denna definition kan behandla dem. Även om barnet inte definieras på samma sätt så finns det väldigt generaliserande bilder av barnet, som det vi projicerar vår hoppfulla framtid på till exempel, som låser in även det.
-  När Derrida öppnar upp för en annan etik än den brukligt rationella, som utgår från mänskliga, vuxna, framför allt manliga subjekt, påtalar han snävheten i vår till synes jämlika etik. Han menar att en etik som enbart inbegriper de som liknar varandra inte är värd att kallas etik, han menar att en etik måste vara öppen för den radikalt andra, såsom djuret. Jag tänker att även barnet måste få vara något radikalt annat än det vi redan vet, det måste få vara odefinierat av oss vuxna.

Något som förvånade dig under studien?

-  Jag förvånades av hur centralt barnet ändå var hos en filosof som inte haft barnet som explicit tema.

Vad hoppas du kunna bidra med din avhandling?

-  Barndomsfilosofin är inte så stor som till exempel den pedagogiska filosofin i Sverige, jag skulle vilja bidra med att utveckla barndomsforskningen med barndomsfilosofi.

Avslutningsvis vad vill du göra härnäst?

-  Jag hade velat undervisa mer. Hade varit kul att få vara med och utveckla en kurs i barndomsfilosofi till exempel. Det finns även mycket att göra kring temat barn och djur, inte minst ur ett djuretiskt perspektiv. Aktivism och veganism blir ofta kontroversiella ämnen då det inbegriper barn, det är också ämnen jag vill forska mer kring, inte minst varför ett djuretiskt engagemang kan provocera så mycket. Derrida menade att det pågår ett krig mot medlidandet, jag skulle vilja hålla upp en spegel mot det krigiska subjektet och än mer försöka formulera vad det är för definition av människan som ligger till grund i detta krig. Jag skulle även vilja undervisa filosofi i gymnasiet, den filosofi jag specialiserat mig på tycker jag nämligen passar den ålderskategorin särskilt väl.

Anette Kristensson "Barn och djur i den karnofallogocentriska ordningen. En barndomsfilosofisk studie i Jacques Derridas tänkande".