Stockholm university
Denna sida på svenska

Ylva Lorentzon

About me

Assistant professor

Center for the Study of Children's Culture

 

I have a Ph.D. in Child and Youth Studies and work at the Centre for the Study of Children's Culture. My research interests concern cultural sociology and children's culture, theater, cultural policy, diversity, and migration in various interconnected ways. I am also interested in democracy and children's participation. A common thread in my research concerns the relationship between people's meaning-making and lived experiences on the one hand, and political initiatives and policies on the other.

Between 2024-2026, I work on the research project Who decides on a child's health care? An interdisciplinary study on the child's right to participation in decisions concerning care and treatment. The project is funded by Forte and the project manager is Johanna Schiratzki. I am involved with examining young people's experiences of participation in decision-making concerning their medical care regarding conditions that require long-term treatment.

Between 2021 and 2025, I am working with the project Staging Migration, funded by the Swedish Research Council, and the associated communications project "To be Swedish and yourself", also funded by the Swedish Research Council. In the research project we are three researchers, Anna Lund (PI), Rebecca Brinch, and Ylva Lorentzon (researchers), investigating how performing arts for children and young people have dealt with issues of migration, relocation, and integration in Sweden since 2015. The aim is to create knowledge about the potential of children's theatre to stage an inclusive Sweden.

In the research project, we follow several theater productions from rehearsals to finished performances and interview artistic staff and young audiences. A sub-project in Staging Migration that I have worked with especially is about how cultural policy relates to experiences of migration and diversity. In application documents, I examine, for example, how the concept of diversity is used to legitimize activities. This project ties in with my postdoctoral project which focused on the arm's length principle and how it is organized in practice.

In 2020, I worked on a postdoctoral project on democracy and notions of the child in Swedish cultural policy with a focus on the arm's length principle, with support from the Anna Ahlström and Ellen Terserus Foundation.

My thesis project was about the production of performing arts and child culture as an artistic field. About culture in general, culture for children usually enjoys a lower status and is strongly influenced by adults' perspectives and preferences, adults' ideas about children, and why they should encounter culture. In this way, child culture can be perceived as a politically charged artistic field affected by power asymmetries. The thesis aims to investigate how this influences social processes and practices when culture for children is produced. The thesis is based on a year-long ethnographic fieldwork.

Here you can order a printed copy of the thesis: https://widget.publit.com/ylva-lorentzon_sv_4435

In a previous project, I have also taken an interest in how concepts such as child perspective have been interpreted and put into practice within cultural organizations. Children's rights and the right to art and cultural experiences, in particular, have long been an important area of ​​my research.

I teach mainly within Children's Culture, BA and MA. 

 

Keywords

Children's culture, cultural sociology, theater, cultural policy, migration, ethnography, children's rights, and perspectives.

Research

 

 

 

Research projects

Publications

A selection from Stockholm University publication database

  • Mångfaldspolicy och fri (scen)konst

    2023. Ylva Lorentzon. Nordisk kulturpolitisk tidskrift 26 (2), 194-211

    Article

    I artikeln undersöks hur mångfaldsbegreppet används i legitimering av verksamhet i ansökningar om ekonomiskt stöd. Syftet är att problematisera kulturpolitisk mångfaldspolicy i relation till teater och ideal om konstnärlig frihet och demokratisering. Empirin utgörs av ansökningar till det svenska Kulturrådet år 2018. Analysen utgår från Jeffrey C. Alexanders (2006) teori om den civila sfären och mångkulturell inkorporering, samt Sara Ahmeds (2012) perspektiv på mångfaldspolicy. Analysen visar att mångfald lyfts fram som ett problem i samhället, förknippas med vissa grupper, och att teatern är ett verktyg som kan adressera mångfaldens problematik. En stor del av den mångfaldspolicy som skrivs fram i ansökningarna används främst för legitimering av själva teatergruppen snarare än att den riktas mot särskilda insatser med potential att förändra materiella förhållanden. Det kan dock föreligga en särskild potential i gestaltade ”goda” budskap förknippade med mångfald genom att teater är en kommunikativ institution. Men det måste ifrågasättas hur mångfald gestaltas, vilkas perspektiv som ges företräde och hur grupper i samhället relateras till varandra, vilket spelar roll för implikationerna av den policy som skrivs fram.

    Read more about Mångfaldspolicy och fri (scen)konst

  • Öppna världar, slutna rum

    2018. Ylva Lorentzon (et al.).

    Thesis (Doc)

    This doctoral thesis is about child culture and status, power and social relations in everyday practice. The aim is to explore the everyday practice within the production of performing arts and problematize what is at stake in the practice with regard to child culture as an artistic field. The research focuses on how the everyday practice is organized, how status-power influences the practice, and lastly, the potential relevance that the everyday practice within the production of performing arts has for understanding child culture as an artistic field. 

    The thesis ethnographically explores the everyday practice of a theater. The fieldwork was performed in a section that produces performing arts for children and young people. The practice is analyzed and interpreted through the practice theory of Theodore Schatzki, Stephen Kemmis et al.’s methodological concept of practice architecture and Theodore Kemper’s theory on status-power. Other important concepts are child culture, culture and childhood. 

    The analysis shows the everyday practice as organized around an artistic objective that is simultaneously artistically and pedagogically oriented. This split orientation of the objective sets the section apart from the other artistic sections within the theater. The artistic objective generates important status for a production aimed at children and young people. However, compared to other sections within the institution, this section has differing material and economical prerequisites, which complicates, and sometimes obstructs, the process of asserting artistic status within the theater. The weaker material and economical arrangements underlines the importance of positive social relatings (Kemmis’ term), social status and the maneuvering of power-relations within the theater, in order to ensure artistic, technical and material resources. 

    The practice appears organized in a practice tradition that displays a firm artistic hierarchy, and this illuminates how what is understood as artistic rather than pedagogical or technical in nature always carries a higher status within the practice. This is significant in the work of the section, since large parts of their production are presented as pedagogical rather than artistic projects, and therefore generate lower artistic status. Yet, the analysis also shows a third kind of policy related status being generated by the production of the section. The section and its production is a central part of legitimizing the production of the theater regarding cultural policy, state bureaucracy and funding. Its production therefore upholds a kind of policy related status within the institution. 

    The analysis reveals three kinds of status in the practice, one social, one artistic and one related to cultural policy. The weaker power position and lower artistic status of child culture creates dependence of visibility within the theater. It also shows child culture and pedagogy as deeply intertwined phenomena, with pedagogy both diluting and obscuring the production of artistic status while simultaneously generating possibilities for the policy related kind of status within the institution. Thus while pedagogy can generate low artistic status, the analysis shows it can also be understood as creating a radical artistic potential within child culture as an artistic field.

    Read more about Öppna världar, slutna rum

  • Barn, kultur och kulturutbud - förutsättningar och förväntningar: En pilotstudie om att lyfta barns och ungas perspektiv

    2013. Manilla Ernst, Ylva Lorentzon, Moa Wester.

    Report

    Syftet med denna rapport är att illustrera hur arbetet med att lyssna till barns och ungas röster om upplevelser av kulturevenemang och utbud kan gå till och vidare vilken slags kunskap som kan komma Stockholms stads Kulturförvaltning och andra berörda parter till gagn genom arbetet.

    Det empiriska underlaget för studien utgörs av intervjuer med 108 barn i åldrarna 4-18 år. Intervjuerna har genomförts som fokusgrupper varav vissa skett i direkt anslutning till en scenkonstföreställning och då fokuserat på reception, medan andra fokuserat på generella upplevelser av kultur och kulturutbud.

    I studien konstateras att barn och unga främst talar om kultur i termer av estetiska uttryck, men att de också vidgar begreppet till att innefatta antropologiska aspekter. Kommersiell och massproducerad kultur nämns inte av barnen i någon större utsträckning vilket troligen är ett resultat av vilken kultur det är som premieras i skolan. För många barn och unga är skolan den huvudsakliga kulturförmedlaren och de upplever mycket begränsat inflytande över det professionella kulturutbud de möter där. De uttrycker oro inför större medbestämmande och särskilt inför risken att välja fel, något som framstår bero på svårigheten att hitta något som passar alla barn såväl som själva skolkontexten. Däremot efterfrågar de större variation och valfrihet i relation till det utbud de möter. Närvaron av professionell kultur i skolan uppfattas ofta av barnen som en form av belöning för framför allt gott uppförande. Någonting som framstår påverka barns upplevelser av kulturevenemang är tidigare erfarenheter samt den information de fått inför ett besök. Barnen anser att denna ofta är bristfällig. Barnen diskuterar kulturens egenvärde i termer av lust, inspiration och utmaning för tanken, men också hur dessa aspekter tillintetgörs av den nyttopräglade användningen av kultur de möter i skolan.

    För Kulturförvaltningens del så innebär detta att de är beroende av skolan, såtillvida att många kulturfrämjande insatser på ett eller annat sätt inbegriper skolan som kulturförmedlare. Skolkontext och kulturfrämjande insatser är ofrånkomligt sammanlänkade. Det innebär också att Kulturförvaltningen för sitt arbete med barns och ungas delaktighet har mycket att vinna på att upprätta direkta kontakter med målgruppen. För detta arbete är det viktigt att föra med sig vetskapen om hur barns, ungas och vuxnas kulturbegrepp kan skilja sig åt, något som komplicerar arbetet med att tillgodose barns och ungas rätt till kultur. En fråga att bära med sig i detta arbete gäller vems definition som ska gälla.

    Read more about Barn, kultur och kulturutbud - förutsättningar och förväntningar

Show all publications by Ylva Lorentzon at Stockholm University

Edit the profile