Sonja Kovalevsky (1850-1891) var mycket mångsidig och drevs bl.a. av en brinnande kärlek till matematiken. Hon var också mycket engagerad i litteratur och samhällsfrågor och i hennes bekantskapskrets kan vi bl.a. finna Fjodor Dostojevski, Ellen Key, Karl Weierstrass och Hjalmar Branting. Sonja utnämndes till professor i Högre Matematisk Analys i juni 1889 vid Stockholms högskola (numera Stockholms universitet). Hon var och är en viktig förebild för kvinnliga matematiker och hennes levnadsöde känns alltjämt aktuellt. Hon sammanfattade själv sitt livsmål med orden: "Jag tror att mitt öde är att tjäna sanningen i vetenskapen, men också att arbeta för rättvisan genom att öppna nya vägar för kvinnor".

---

 

Inledning

Utan att överdriva kan man påstå att Sonja Kovalevskys levnadsöde är ett av de mest fascinerande i vetenskapens historia. Framför allt var hon en lysande matematiker, men detta hindrade henne inte från att engagera sig i en rad andra ämnen.

Sonja Kovalevsky var under sin sista tid aktiv i Stockholm och arbetade vid Stockholms högskola som sedermera heter Stockholms universitet.

Sonjas liv kom att innehålla spänning, tragik och en lysande karriär. Hon sökte ständigt nya mål och reste mycket under sin livstid men hon återkom ändå alltid till sina två favoritämnen – matematik och litteratur. Hennes tillvaro var minst sagt ombytlig i en värld av politisk turbulens och inte sällan befann hon sig mitt i händelsernas centrum, samhällsintresserad som hon var.

Omgiven av akademiker och många intressanta personer fick hon goda förutsättningar för högre studier även fast hon var kvinna. Hon kom att bli djupt engagerad i kampen för att ge fler kvinnor möjligheten att studera. Hennes professur vid Stockholms högskola har blivit en milstolpe i historien efter som hon var den första kvinnan att få en högre akademisk tjänst.

Sonjas största matematiska bedrift var arbetet Om rotation hos en stel kropp kring en fast kropp för vilket hon tilldelades Bordinpriset på julafton 1888 i Paris.

Hennes engagemang lever kvar än idag och i Sverige liksom i andra länder firar studenter årligen Sonja-Kovalevsky-dagar för att främja utbildning för alla. Sonja beskriver själv sitt livsmål med orden:

Jag tror att mitt öde är att tjäna sanningen i vetenskapen, men också att arbeta för rättvisan genom att öppna nya vägar för kvinnor.

Sonja Kovalevsky avled efter en akut lunginflammation i Stockholm den 10 februari 1891.

---

 

Barndom

Sonja Kovalevsky (även Sofya Kovalevskaya) föddes i Moskva den 15 januari 1850 (datumet är angivet enligt den västerländska kalendern som inte tillämpades i Ryssland på den här tiden). Hennes föräldrar var Vasilij Korvin-Krukovsky och Elizaveta Fedorovna Schubert. Vasilij var general vid ryska artilleriet och släkten Korvin-Krukovsky härstammade bl.a. från Ungern, Polen och Litauen. Elizavetas morfar var astronomen Fedor Schubert, släkten Schubert härstammade från Tyskland. Sonja har beskrivit sin blandade bakgrund så här:

Kunskapsbegäret härstammar från min ungerske stamfader Mattias Corvinus. Matematiken, musiksinnet och lyriken från min tyske morfars far, astronomen Schubert. Från min farmor som bar zigenarblod kommer vandringslusten. Min individualistiska frihetskärlek har jag hämtat från Polen och resten är ryskt…

Korvin-Krukovskys bodde på familjegodset Palibino som ligger 60 mil söder om St Petersburg nära den litauiska gränsen. Än idag står godset kvar och man har gjort i ordning det för att levandegöra Sonjas barndomshem.

Sonja var nummer två i en syskonskara bestående av tre barn. Hennes två syskon var den äldre systern Anyuta (även Anna) var sex år äldre än Sonja och den yngre brodern Fedor (eller Fedya) var fem år yngre. (Elizavetas far berättar i sina memoarer om ett fjärde barn, en pojke vid namn Vasilij som dör tidigt.) Deras uppväxt måste ha präglats av den politiska turbulens och omvandling det ryska samhället upplevde då livegenskapen upphävdes 1860. Vidare har nihiliströrelsen framväxt under 1860-talet har påverkat Sonjas liv i flera sammanhang.

Sonja växte upp i tron att hon aldrig var älskad av sina föräldrar, en övertygelse som också familjens barnflicka delade. Sonjas föräldrar ville ha en son efter första barnet, Anyuta, så Sonja var från början inte ett välkommet barn. Dessutom var Anyuta en vacker, blond, intellektuell flicka medan Sonja var mörk och inte en lika slående skönhet som sin syster.  Sonja var ett blygt, men sympatiskt barn och trots sin sorg över föräldrarnas frånvarande kärleksbetygelser blev hon inte inåtvänd utan allt mer lekfull och utåtriktad ju äldre hon blev.

Sonjas matematikintresse väcktes tidigt. Det berättas om hur hon fascinerat kunde betrakta en vägg i en av barnkammarna i Palibino i timmar – den var nämligen tapetserad med blad innehållande Ostogradskis föreläsningar om differential- och integralkalkyl. Även hennes farbror, Petr Korvin-Krukovsky, torde med sitt intresse och sin stora respekt för ämnet ha inspirerat henne trots att han själv inte var matematiskt skolad. Han filosoferade gärna kring matematik då Sonja var närvarande och hon lyssnade fascinerat. Från det att Sonja var sju år gammal fick hon lektioner i hemmet av privatläraren Iosif Malevich. Hon studerade tidigt språk – engelska, franska och tyska.

Själv trodde Sonja att hennes stora livsmål var att bli författarinna eller poet. Under sitt liv hann hon skriva artiklar om en rad olika ämnen; nya rön inom teknik och medicin, bok- och teaterrecensioner samt samhällsfrågor. Sitt skönlitterära författarskap inledde hon sent i livet och hennes barndomsskildring, Ur ryska livet, rönte stor framgång.

När Sonja var femton fick henns syster, Anyuta, en novell antagen i den litterära tidskriften Epocha där redaktören hette Fjodor Dostojevkij. Kanske var detta händelsen som gjorde att systrarna Korvin-Krukovsky så starkt vågade tro på sin förmåga att skapa den framtid de önskade. Ty därefter har de båda gått sina egna vägar hur svåra de än må ha varit.

---

 

Studietid

Sonjas ungdomsår kantas av en rad intressanta och mer eller mindre berömda människor vilket säkerligen bidragit till att hon kom att bli en av våra stora matematiker genom tiderna. Berättelser från hennes barndom vittnar dock om att hon var ett särdeles begåvat barn. Hennes storhet är mångfaldig, hon var en enastående kvinna även utanför matematiken. Hon tycktes behaga och fascinera dem hon mötte med sitt betänksamma sätt och skarpa intellekt. Bara det faktum att hon som kvinna i Ryssland under 1800-talets andra hälft tog sig till universitetsstudier är i sig en bedrift. Sonjas prestationer det akademiska liv hon kom att leva får mot denna bakgrund betraktas som mirakulösa.

När Sonja var fjorton år gammal besöktes familjen Korvin-Krukovsky av fysikern Nikolai Tyrtov. Han hade skrivit en lärobok i fysik som var populär vid den tiden och hade med sig ett exemplar till generalen. Sonja intresserade sig genast för boken och när hon kom till ett avsnitt som handlade om optik fick hon för första gången se sinus- och tangensfunktionerna. Helt på egen hand lyckades hon förstå dess innebörd och nästa gång Tyrtov kom på besök blev han väldigt imponerad av detta och rådde generalen att låta Sonja studera matematik. (Tyrtov jämförde rentav Sonja med Pascal.) Efter detta fick Sonja privatlektioner i matematik av Alexandr Strannolyubsky – en student vid Naval Akademien och löjtnant i flottan. Detta blev upptakten till Sonjas karriär som matematiker.

Studier i Heidelberg

Blott 18 år gammal behärskade Sonja vad som idag motsvarar avslutade högskolestudier i matematik. Vid denna tidpunkt ingick Sonja äktenskap med Vladimir Kovalevsky för att kunna fortsätta sina studier. På den här tiden var det vanligt att kvinnor gifte sig av en sådan anledning eftersom föräldrarna sällan tillät dem åka utomlands eller påbörja studier.

Direkt efter bröllopet flyttade makarna Kovalevsky till St Petersburg och studerade fysiologi och anatomi vid Medicinsk-kirurgiska akademien. Sonja insåg snart att hon längtade tillbaka till matematiken och rådfrågade Pafnuty Chebyshev om hur hon skulle gå vidare med sina matematiska studier. Kvinnor var vid den här tiden inte tillåtna att studera vid Universitetet i St Petersburg så Sonja bestämde sig för att resa utomlands.

Våren 1868 reste Sonja och Vladimir Kovalevsky tillsammans med Sonjas syster Anyuta till Wien där de antogs till föreläsningar i fysik. Sonja visste dock att matematikprofessorerna i Heidelberg var mer framstående än de i Wien varför hon och Anyuta reste dit.

Julia Lermontova

I St Petersburg hade Sonja träffat Julia Lermontova som kom att bli hennes närmsta väninna. Julia var liksom Sonja en begåvning fast inom kemi. Mycket tack vare Sonjas förmåga att övertyga professorer i Heidelberg om kvinnors rätt att studera fick Julia studera kemi under handledning av den framstående kemisten Bunsen. Julia Lermontova disputerade i Göttingen 1874 och blev därmed den första kvinnan att ta en doktorsexamen i kemi. Redan vid den här tiden var alltså Sonja en viktig förebild för samtida unga kvinnor som ville studera och hon har fortsatt inspirera sedan dess.

Karl Weierstrass

Sonja Kovalevskys handledare i Heidelberg var ingen mindre än Karl Weierstrass. Eftersom universitetsrådet inte tillät Sonja att gå på hans föreläsningar hade Weierstrass privatlektioner med henne. Sonja kom att bli Weierstrass favoritelev och de två hade även en vänskaplig relation. Så här skriver Karl Weierstrass om sin elev (fritt översatt ur Love and Mathematics av Pelageya Kochina):

Om Kovalevskys matematiska utbildning kan jag intyga att jag haft väldigt få studenter som kan jämföras med henne vad gäller flit, förmåga och hängivenhet.

1874 ansökte så Weierstrass om att Universitetet i Göttingen skulle bevilja Sonja Kovalevsky doktorsgrad i sin frånvaro och utan examination.

---

 

Tiden efter doktorsexamen

Efter att ha erhållit sin doktorsgrad återvänder Sonja till Ryssland tillsammans med Vladimir som under tiden också han doktorerat i Jena. Paret flyttar till St Petersburg och där är de sedan bosatta i fem år. Den första tiden i St Petersburg blir problematisk eftersom ingen av makarna Kovalevsky lyckas få anställning vid universitetet, deras utländska examina räknas inte. De ger sig in i fastighetsaffärer för att hålla ekonomin flytande och de lever ett relativt slösaktigt liv.

Under några år överger Sonja matematiken helt och ägnar sig åt att skriva teaterrecensioner, arbeta åt ett flertal tidskrifter och skriva en del populärvetenskapliga artiklar. Hon leder under denna tid också insamlingar till ett gymnasium för flickor. Den 17 oktober 1878 föder Sonja sin dotter Sofija under en mycket svår förlossning som ledde till att Sonja fick kronisk hjärtsvikt.

En svår tid

Efter att ha misslyckats med ett fastighetsprojekt förlorade Sonja och Vladimir sina sista pengar och blev tvungna att flytta till en mindre lägenhet i Moskva. Sonja tog en tjänst vid ett företag som tillverkade elektrisk gatubelysning och Vladimir fick äntligen en tjänst som docent i geologi vid universitetet i Moskva. Allt eftersom deras tillvaro stabiliserades återvände Sonja till matematiken. I januari 1880 höll hon ett föredrag om Abelska funktioner vid en kongress i St Petersburg och blev invald som medlem i Moskvas matematikersällskap. Någon tjänst vid Universitetet var det dock inte tal om eftersom det fortfarande var stängt för kvinnor.

I mars 1881 lönnmördas tsar Alexander och situationen i Ryssland blir allt mer besvärlig. Sonja reser utomlands tillsammans med sin dotter och de spenderar bl.a. sommaren hos Weierstrass varpå de reser till systern i Paris. Efter detta kommer Sonja aldrig mer att bo i sitt hemland. I Paris blir dottern allvarligt sjuk och får därför flytta till Vladimirs bror Alexander i Odessa där hon sedan bor kvar under några år. Vladimir är under denna tid kvar i Ryssland.

Vladimir Kovalevsky begår självmord

I maj 1883 får Sonja beskedet att Vladimir begått självmord. Vid sidan av universitetstjänsten hade han arbetat som vetenskaplig konsult i ett oljebolag. När det senare uppdagades att bolaget ägnat sig åt svindlerier och att han ovetandes blivit anställd för att ta ansvar för dessa blev det helt enkelt för mycket. När han ställdes inför rätta orkade han inte invänta domstolsprocessen – han tog sitt liv genom att andas in kloroform den 27 april 1883.

Sonja tog dödsbudet mycket hårt och förebrådde sig för att inte ha funnits vid makens sida när han hade det svårt. När hon samlat sig något reste hon först från Paris till Odessa där dottern fanns.  Därefter reste hon sedan till Moskva och tillsammans med en av Vladimirs universitetskollegor lyckades hon rentvå maken från anklagelserna och ordna med hans efterlämnade papper.

Hösten 1883 vänder det äntligen för Sonja när hon genom Gösta Mittag-Leffler får möjlighet att undervisa om Abelska funktioner vid Stockholms högskola under fem terminer.

---

 

Tiden i Stockholm

Sonja träffade Gösta Mittag-Leffler under en kongress i St Peterburg i januari 1880. De blev snabbt goda vänner och inledde en livlig korrespondens som fortlöpte ända till Sonjas död. I det första brevet undrade Sonja om vilka möjligheter som fanns för kvinnor att få studera i Helsingfors. Gösta Mittag-Leffler var liksom Sonja mån om att få till stånd att kvinnor skulle få studera och undersökte därför saken. Eftersom Finland fortfarande lydde under Ryssland vid den här tiden så var det stora problemet inte att Sonja var kvinna utan hennes anknytning till nihiliströrelsen.

I juni 1881 informerade Mittag-Leffler Sonja om att att Stockholms högskola skulle öppna den 1:a september. Han frågade henne om hon kunde tänka sig en anställning som professor eller docent utan betalning det första året. Det var naturligtvis ett riskfyllt företag att driva igenom denna anställning för Mittag-Leffler eftersom ingen kvinna tidigare haft en högre akademisk tjänst vid ett universitet. Men Mittag-Leffler driver igenom frågan i alla fall.

Stockholms högskola

Efter att maken avlidit tillbringar Sonja sommaren med sin dotter hos Alexander Kovalevsky och hösten 1883 reser hon till Stockholm. Vårterminen 1884 föreläser Sonja som oavlönad docent och i juni samma år förordnas hon till professor under fem år. Under åren 1884 – 1886 föreläser och forskar Sonja vid Stockholms högskola. Hon medverkar även som redaktör i tidskriften Acta mathematica och publicerar flera egna artiklar.

Hösten 1886 insjuknar systern Anyuta och Sonja reser till St Petersburg för att ta hand om sin syster. Om det inte varit för den hjälp Sonja fick av vännen Julia Lermontova och Dostojevskijs änka Anna Vasilievna skulle Sonja antagligen sagt ifrån sig sina åtaganden vid Stockholms högskola under denna period. Sommaren 1887 avlider Anyuta och återigen drabbas Sonja av svår sorg i sitt liv.

Våren och sommaren 1888 arbetar Sonja med vad som skulle komma att bli hennes största bedrift inom matematiken. Det är ett tävlingsbidrag till Bordinpriset som handlar om en solid kropps rotation kring en fast punkt. På julaftonen 1888 mottar Sonja det prestigefyllda priset i Paris. Den enda kvinnan som fått ett pris av liknande dignitet tidigare var Sophie Germain som 1816 erhöll ett akademipris i Paris för en uppsats om elastiska ytor. 1889 fick Sonja en professur i Högre matematisk analys. Detta motstriddes av många, men inte för att hon var kvinna utan för hennes politiska bakgrund. Mittag-Leffler har i sin dagbok skildrat de dramatiska turerna kring denna professur.

Vid sidan av matematiken

Förutom undervisning och forskning hann Sonja även med att recensera svensk litteratur i den ryska tidsskriften Severnyj vestnik. Bl.a. beskriver hon Strindbergs författarskap med orden:

Strindberg anses som grundare av en ny litterär skola – flera av hans berättelser, i synnerhet ur folklivet, äro ovanligt lyckade och skulle passa utmärkt att översättas till ryska…

Till saken hör att Strindberg tyckte mycket illa om Kovalevsky och svärtade både hennes vetenskapliga arbete och hennes person så allt detta visar på hur storsint Sonja var och hennes förmåga at se det bästa i människan.

Tillsammans med Ann-Charlotte Leffler, Gösta Mittag-Lefflers syster skrev Sonja noveller och teaterstycken. Vidare intresserade hon sig mycket för folkbildning. Som redan konstaterat var Sonja Kovalevsky en mycket mångfacetterad person och strängarna på hennes lyra tycktes inte ta slut.

Maksim Kovalevsky

Maksim Kovalevsky var en avlägsen släkting till Vladimir. Han var jämnårig med Sonja och blev efter lönnmordet på tsaren 1881 uppsagd från sin professur i statsvetenskap vid universitetet i Moskva. Efter det flyttade han till Rivieran och gav föreläsningar runtom i världen. Sonja och Maksim träffades då han var inbjuden som gästföreläsare i Stockholm och de två kom att bli mycket nära vänner.

En ödesdiger resa

I december 1890 gjorde Sonja en resa under julferien. Hon träffade först Maksim i hans villa på Rivieran och de två planerade att träffas åter under påsken i St Petersburg. På hemresan stannade hon i först i Paris och sedan i Berlin där hon spenderade några dagar hos sina vänner Georg von Vollmar och dennes svenska fru Julia.

Sista biten på resan till Stockholm blev krävande eftersom en smittkoppsepidemi brutit ut i Köpenhamn. Sonja som var väldigt rädd för infektioner valde en besvärlig rutt för att undvika tågbyte i Köpenhamn. Utan danska växelpengar släpade hon runt på sitt bagage i det blåsiga januarivädret då hon bytte tåg. Ibland inföll dessa tågbyten dessutom mitt i natten. När hon kommit till Stockholm hade hon fått en allvarlig förkylning, men trots detta höll hon terminens första föreläsning fredag den 6 februari. Samma kväll åkte hon till familjen Gyldén på en middagsbjudning men blev tvungen att åka hem efter en timme då hon fått frossa. På lördagsmorgonen skickade hon ett telegram till Mittag-Leffler där hon bad honom skicka efter läkare. Sonja hade drabbats av lunginflammation och den 10 februari avled hon då den våldsamma infektionen framkallat varbildning i lungorna. Eftersom antibiotika inte fanns på den tiden gick sjukdomsförloppet inte att hejda.

Kvinnor i Ryssland har genom en insamling bekostat ett vackert stenkors som står vid Sonjas grav på Norra begravningsplatsen vid Karolinska Sjukhuset.

---

 

Matematiken

Sonja Kovalevsky var den mest talangfulla kvinnliga matematikern under 1800-talet. Hon producerade originell forskning som uppskattades av hennes kollegor. Under sin karriär publicerade hon nio avhandlingar som handlade om ämnen såsom ljusets spridning i kristaller, formen på Saturnus ringar, lagarna som beskriver rotation och teori kring partiella differentialekvationer. Ofta beröms och uppskattas hon av andra matematiker för tydligheten i sina framställningar.

Med Karl Weierstrass som handledare producerade Sonja en doktorsavhandling i tre delar där vilken som helst av de tre delarna hade räckt för doktorsexamen. Det är i denna avhandling som ett av hennes mer betydande resultat återfinns. Hon erhöll sin doktorsexamen vid Göttingens Universietet 1874 summa cum laude.

Hennes absoluta höjdpunkt i karriären utgörs av arbetet om en solid kropps rotation kring en fix punkt. För detta arbete fick hon Bordinpriset i Paris julen 1888. Tillämpningarna för detta arbete är många, exempelvis kan nämnas planernas rörelser. Matematiker har genom att sätta restriktioner på roterande objekts egenskaper (form, tyngdpunkt) kunnat dela in objekt i tre klasser för vilka deras rörelse kan definieras genom partiella differentialekvationer. De två första klasserna analyserades och löstes före Sonja Kovalevsky. Det allmänna fallet (dvs utan restriktioner) har ännu inte lösts. Det tredje fallet hade gäckat matematiker i över hundra år och har kallats ”the Mathematical Mermaid” p.g.a. dess fascinerande och oåtkomliga natur. Den tredje och sista klassen beskrivs av sex stycken röriga differentialekvationer i många variabler. Sonjas genombrott var att hon satte tiden som en komplex variabel (liksom Poincaré gjort tidigare i n-kroppsproblemet) och det var detta som ledde till att hon löste problemet.

Förutom sin forskning hann Sonja med omfattande undervisning vid Stockholms högskola, 12 terminer. Prydliga föreläsningsanteckningar finns bevarade på matematiska institutionens bibiliotek i Stockholm. Under fem år var hon professor vid Stockholms högskola och hon fick sin berömda professur på livstid den 6 juni 1889. Hon var under sin tid i Stockholm också redaktör i tidskriften Acta mathematica. Hon utgjorde också en viktig länk till samtida ryska matematiker som Chebyshev.

Här nedan följer en lista över Sonjas publicerade matematiska arbeten. Arbetena numrerade 5 och 6 är identiska med undantag för språket. Två av hennes arbeten har fått stor matematisk betydelse.  Dessa två är vad som senare har kommit att kallas Cauchy-Kovalevskys Sats (nr 1) och arbetet om en solid kropps rotation kring en fix punkt för vilket hon fick Bordinpriset för julen 1888 (nr 9).

1. Zur Theorie der partiellen Differentialgleichungen, Journal fur die reine und angewandte Mathematik, 80 (1875), 1-32.
2. Uber die Reduction einer bestimmten Klasse von Abel'scher Integrale 3-en Ranges auf elliptische Integrale, Acta Mathematica 4 (1884), 393-414.
3. Zusatze und Bermerkungen zu Laplace's Untersuchung uber die Gestalt des Saturnringes, Astronomische Nachrichten 111 (1885), 37-48.
4. Uber die Brechung des Lichtes in crystallinischen Mitteln, Acta Mathematica 6 (1883), 249-304.
5. Sur la propagation de la lumiere dans un milieu cristallise, Comptes rendus Acad. Sc. 98 (1884), 356-357.
6. Om ljusets fortplanting uti ett kristalliniskt medium, Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Forhandlinger 41 (1884), 119-121.
7. Sur le probleme de la rotation d'un corps solide autour d'un point fixe, Acta Mathematica 12 (1889), H.2, 177-232.
8. Sur une propriete du systeme d'equations differentielles qui definit la rotation d'un corps solide autour d'uin point fixe, Acta Mathematica 14 (1890), 81-93.
9. Memoire sur un cas particulier du probleme de la rotation d'un corps pesant autour d'un point fixe, ou l'integration s'effectue a l'aide de fonctions ultraelliptiques du temps. Memoires presentes par divers savants a l'Academie des Sciences de l'Institut National de France, Paris, 31 (1890), 1-62.
10. Sur un theoreme de M. Bruns, Acta Mathematica 15 (1891), 45-52.

---

 

Människor i Sonjas liv

Sonja Kovalevsky omgav sig med en mängd intressanta människor och här följer några korta presentationer av nyckelpersoner i hennes liv. Sonja var också nära vän med socialisterna Hjalmar Branting och Georg von Wollmar.

Anyuta (Anna)

Sonjas syster som med sin författartalang blev publicerad av Dostojevskij. Den numera berömde författaren förälskade sig i Anyuta och friade till henne. Anyuta tackade dock nej eftersom hon ansåg att han inte var någon äkta kommunist. Hon blev tidigt politiskt aktiv och flyttade ensam till Paris där hon engagerade sig i Paris kommunen. Hon gifte sig senare med en av kommunardens ledare, Victor Jaclard.

Vladimir Kovalevsky

Sonjas make var en framstående geolog och politiskt aktiv i nihiliströrelsen under 1860-talet. Han var en av Darwins favoritelever och har gjort betydande insatser inom utvecklingsläran. Hans liv fick en tragisk ände när ett tilltrasslat yrkesliv antagligen var en bidgragande orsak till hans självmord.

Karl Weierstrass

Sonjas handledare och vän under studietiden i Heidelberg. Weierstrass hör till en av de genom tiderna absolut största matematikerna.

Julia Lermontova

Hon var första kvinna att avlägga doktorsexamen i kemi. Hon var Sonjas närmsta väninna och studerade samtidigt som Sonja i Heidelberg.

Gösta Mittag-Leffler

Svensk matematiker av högsta rang som beskrivs som en entusiasmerande lärare och hyllades för sina många internationella engagemang. I sitt testamente efterlämnade han sin förmögenhet, sitt hem och sitt bibliotek till forskning inom de fyra nordiska länderna och framför allt i Sverige – Mittag-Leffler institutet.

Anne-Charlotte Leffler

Gösta Mittag-Lefflers syster och nära vän till Sonja. Tillsammans skrev Sonja och Anne-Charlotte Leffler teaterstycken och noveller.

Maxim Kovalevsky

Nära vän till Sonja. Maksim Kovalevsky var en avlägsen släkting till Vladimir. Han var jämnårig med Sonja och blev efter lönnmordet på tsaren 1881 uppsagd från sin professur i statsvetenskap vid universitetet i Moskva. Efter det flyttade han till Rivieran och gav föreläsningar runtom i världen.

Ellen Key

Ellen Key och Sonja Kovalevsky var nära vänner och de umgicks regelbundet. Ellen Key var under 1880-talet lärare vid Anna Whitlocks skola där Sonjas dotter var elev. Ellen Key hör till en av våra stora svenska författare genom tiderna.

August Strindberg

Strindberg och Kovalevsky träffades aldrig, men Sonja uppskattade hans verk. Strindberg däremot hade stora svårigheter med att förlika sig med Kovalevskys utnämning vid Stockholms högskola.

Några matematiker som var samtida med Sonja och som anknyter till henne på något sätt är t.ex. Chebyshev, Weierstrass, Königsberger, Volterra, och Bruns.

---

 

Lästips

För den som vill veta mer om Sonja Kovalevsky finns en hel del artiklar och biografier att tillgå, Pelageya Kochinas biografi Love and mathematics är den mest innehållsrika. För att levandegöra Sonja Kovalevsky hänvisas till hennes litterära skrifter, tidningsartiklar och brev till vänner.

Ett urval av Sonja Kovalevskys publicerade arbeten

Ur ryska livfet: systrarna Rajevski,; öfversättning av Walborg Hedberg, Hæggström, Stockholm, 1889

Vera Vorontzoff : berättelse ur ryska lifvet, Stockholm, 1893

The nihilist girl, translated by Natasha Kolchevska with Mary Zirin, Modern Language Association of America, New York, 2001

Sonja skrev även för den ryska tidskriften Novoe Vremya där några av hennes alster publicerades. Hon var under sin tid i Stockholm redaktör för Acta Mathematica (se mer under Matematik).

Några publiktioner som handlar om Sonja Kovalevskys liv

J-E. Björk, Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, Stockholms univ. 2003

Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, av Jan-Erik Björk (pdf) (129 Kb)

A. Koblitz, A convergence of lives, second ed., New Brunswick, Rutgers Univ., 1993

G. Mittag-Leffler, Sophie Kovalevsky, Acta Math., 16 (1892), 385-392

G. Weidel Randver, Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, Trevi, Stockholm, 1981

Andra som har skrivit om Sonja Kovalevsky är Ellen Key och Ann-Charlotte Leffler. Vidare finns delar av hennes korrespondens med t.ex. Weierstrass publicerade (se t.ex. Böllings Briefwechsel zwischen Karl Weierstrass und Sofja Kowalewskaja utgiven av Akademie Verlag i Berlin, 1993)

Länktips

På Internet finns också en hel del att läsa om Sonja Kovalevsky. Om du vill söka på Google eller liknande sökmotorer kan du söka både på Sofya Kovalevskaya och Sonja Kovalevsky (även andra stavningar förekommer, på tyska stavar t.ex. man ”Kowalewskaja”).

Här följer några tips på websidor om Sonja Kovalevsky:

The MacTutor History of Mathematics archive

Kort presentation på svenska av Christian Målmark

Kort presentation på engelska av Becky Wilson

Sofya Kovalevskaya – Mathematician and author av Joan Spicci Saberhagen

---

 

Referenser

Materialet i detta arbete bygger till stora delar på de två förstnämnda referenserna. Jan-Erik Björk har dessutom hjälpt till och kommit med tips under arbetet. Längst ner anges också adressen till de websidor som delar av innehållet på denna sida baseras på.

1. P. Kochina, Love and mathematics: Sofya Kovalevskaya, Mir, Moskva, 1985 (översättning från rysk utgåva 1981)
2. J-E. Björk, Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, Stockholms univ., 2003
   Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, av Jan-Erik Björk (pdf) (129 Kb)
3. M. Alic, Arvet efter Hypatia, Alfabeta bokförlag, Stockholm, 1989
4. Björk, Kurasov (rev.), Magnusson (rev.), tillägg av Boman & Börjesson, Sonja Kovalevsky, Stockholms univ., 2003  
5. C. Henrion, Women in mathematics; The Addition of Difference, Indiana University Press, Bloomington, Indianapolis, 1997
6. J. Unenge, Människor bakom matematiken; en berättelse om matematikens utveckling, Studentlitteratur, Lund, 1997
7. The MacTutor History of Mathematics archive (2004-04-08)
8. Sofya Kovalevskaya – Mathematician and author av Joan Spicci Saberhagen (2004-04-12)

---

 

Citat

Say what you know, do what you must, come what may.

Motto på hennes artikel On the Problem of the Rotation of a Solid Body about a Fixed Point.

It is impossible to be a mathematician without being a poet in soul.

Many who have had an opportunity of knowing any more about mathematics confuse it with arithmetic, and consider it an arid science. In reality, however, it is a science which requires a great amount of imagination.

The meaning of these concepts I naturally could not yet grasp, but they acted on my imagination, instilling in me a reverence for mathematics as an exalted and mysterious science which opens up to its initiates a new world of wonders, inaccessible to ordinary mortals.

Je pense que ma destineé est de servir la verité dans la science, mais aussi de travailler pour la justice en ouvrant de noveaaux chemins pour le femmes.