När PIRLS 2021 offentliggjordes våren 2023, myntade skolminister Lotta Edholm (L) begreppet ”läskris”. Sedan dess har olika lösningsförslag på denna ”läskris” presenterats och debatterats från olika håll, inte minst rörande den tidiga läs- och skrivundervisningen i förskoleklass och årskurs 1–3. Även om vi på Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) vid Stockholms universitet välkomnar flera av förslagen är det uppenbart att den elevgrupp som tydligt framstår som förlorarna i läskrisen ofta saknas i de satsningar som föreslås.

“Läskrisens” drabbade: elever som lär sig läsa och skriva på sitt andraspråk

Två av de mest utmärkande resultaten i PIRLS 2021, med hög relevans för förståelsen av ”läskrisen”, är de ökande skillnaderna i läsförmåga mellan elever med olika bakgrund, och att skillnaden mellan de högst och lägst presterande eleverna ökat. I rapporten framgår med stor tydlighet att de stora förlorarna finns i gruppen ”elever som inte talar svenska i hemmet”. I Skolverkets statistik för läsåret 2023/2024 framgår att elever med utländsk bakgrund utgör närmare 30 procent av eleverna i svensk grundskola. Många av dessa elever utvecklar svenskan som ett andraspråk och har därmed rätt att få undervisning i ämnet svenska som andraspråk.

Läs- och skrivinlärning på ett andraspråk är annorlunda

En radikal skillnad mellan barn och elever som utvecklar svenska som sitt andraspråk och de som har svenska som modersmål är att de förstnämnda ska lära sig läsa på ett språk de kanske enbart delvis eller inte alls behärskar – samtidigt som de har börjat bygga ord- och begreppsvärldar och fonologisk medvetenhet på andra språk. Det ställer specifika krav på den tidiga läs- och skrivundervisning som dessa barn och elever möter. Den tidiga läs- och skrivundervisningen för barn och elever som lär sig svenska som ett andraspråk behöver ha ett andraspråksperspektiv. 

Vi anser därför att det är alarmerande att detta perspektiv förefaller bortglömt i de analyser och rapporter och tillhörande lösningsförslag som hittills presenterats. Barn och elever med svenska som sitt andraspråk verkar glömmas bort i de många lösningar som läggs fram, trots att dessa barn och elever tydligt är de som drabbas.

Svensk skola har två likvärdiga svenskämnen – på pappret

I svensk grundskola finns två likvärdiga svenskämnen: svenska (sv) och svenska som andraspråk (sva). Undervisning i svenska som andraspråk ska anordnas för en elev om det behövs (5 kap. 14 § skolförordningen) och syftar till att stärka språkutvecklingen hos just elever som utvecklar svenska som andraspråk. I kommentarmaterialet till kursplanen i svenska som andraspråk framgår att ”undervisningen i svenska som andraspråk utgår från ett andraspråksperspektiv, vilket innebär att den medvetet möter de behov som elever med ett andraspråk under utveckling kan ha” (s. 6).

Många av de barn och elever som utvecklar svenska som ett andraspråk och behöver lära sig läsa och skriva på ett språk de ofta inte till fullo behärskar, har förutsättningar och behov som skiljer sig från elever som får läs- och skrivundervisning på modersmålet. Dessa förutsättningar och behov behöver lärare, speciallärare och specialpedagoger ha kunskap om. De behöver veta hur man rent praktiskt möter dessa behov i undervisningen. 

I andraspråksperspektivet ingår därmed att både ta hänsyn till att svenska språket är under utveckling och att bygga vidare på och dra nytta av de flerspråkiga erfarenheter, kunskaper och resurser som eleverna redan har. Den kunskap lärare i svenska som andraspråk har är således central i den tidiga läs- och skrivundervisningen i svensk grundskola.

Sva-ämnet behöver stärkas

Långt ifrån alla elever som har rätt att få undervisning i ämnet svenska som andraspråk (sva) får det, trots att de två svenskämnena i svensk grundskola ska vara likvärdiga. Det här är något som analyser och förbättringsförslag gällande “läskrisen” och den tidiga läs- och skrivundervisningen behöver ta i beaktande.

Utöver att ämnet svenska som andraspråk inte erbjuds alla elever som behöver det – trots lagar och regleringar – är det även vanligt att elever som på pappret får undervisning i sva ofta får det av lärare som inte har utbildning i ämnet. Orsakerna till denna kvalitetsbrist är flera. Skolverkets statistik visar att svenska som andraspråk i grundskolan är det ämne som har lägst andel behöriga lärare. I många år har den som utbildat sig till lärare i låg- och mellanstadiet inte kunnat välja svenska som andraspråk i sin utbildning, vilket har skapat ett underskott på behöriga lärare i sva.  När lärarlegitimationen infördes i början av 2000-talet fick dessutom en stor del lärare i årskurs 1-3 automatiskt behörighet i sva-ämnet i sin lärarlegitimation, trots att de inte läst en poäng i ämnet. Detta har sedan dess justerats, men andelen lärare med utbildning i sva är således betydligt färre än vad statistiken säger.

Skolledare och lärare behöver bättre förutsättningar

Även om rektorer är medvetna om elevernas rätt att läsa svenska som andraspråk är bristen på lärare med utbildning i sva-ämnet ett stort problem. Därtill är kunskap om sva-ämnet och om läs- och skrivutveckling i andra- och flerspråkighetsperspektiv ofta svagt på huvudmannanivå och många rektorer kämpar med att budgetera och organisera för ämnet.

Både Skolinspektionens granskning av ämnet svenska som andraspråk (2020) och Skolverkets översyn av svenskämnena (2022) pekar på hur bristande förutsättningar får konsekvenser för den undervisning som erbjuds. Detta pekade vi på NC på i vår kommentar av Skolverkets lägesrapport för 2023. Där argumenterar vi för vikten av att stärka förutsättningarna för sva-ämnet.

Satsa på utbildningar i sva för svensklärare

Sedan 2022 kan lärare med utbildning i årkurserna f–6, med svenska i sin examen, läsa 15hp i svenska som andraspråk för att även bli behöriga i svenska som andraspråk. Vi på NC ser dessa årskursanpassade sva-utbildningar för verksamma svensklärare som otroligt viktiga i skolors kvalitetsarbete och i synnerhet i arbetet med att stärka kvaliteten i den tidiga läs- och skrivundervisningen. Sådana kurser erbjuds idag inom Lärarlyftet men eftersom lärarlyftet riktar sig till individuella lärare är det fortfarande både kostsamt och svårt för huvudmän som behöver och vill utbilda många av sina lärare i låg- och mellanstadiet. NC menar att möjligheterna för huvudmän att erbjuda sina svensklärare sådana kommunförlagda utbildningar därför behöver stärkas.

Vi behöver prata mer om andraspråksperspektivet i “läskrisen”

För att lösa läskrisen välkomnar NC ett fortsatt engagemang och en dialog där analyser och förslag inkluderar elever med flerspråkig bakgrund som utvecklar svenska som ett andraspråk. Satsningar på att stärka kompetensen kring den tidiga läs- och skrivundervisningen måste inkludera kunskap om läs- och skrivinlärning ur andra- och flerspråkighetsperspektiv. Satsningar på ämnet svenska som andraspråk behöver vara en central del i lösningar på läskrisen. 

För att “läskrisen” ska kunna lösas är det avgörande att följande åtgärder diskuteras:

• Införande av ämnet svenska som andraspråk (sva) i grundlärarprogrammen
• Läs- och skrivinlärning i andra- och flerspråkighetsperspektiv som ett centralt (och inte perifert) innehåll specialpedagog- och speciallärarutbildningarna
• Stärkta möjligheter för huvudmän att erbjuda kompetensutveckling i läs- och skrivundervisning i andra- och flerspråkighetsperspektiv för lågstadielärare som fått automatisk behörighet i sva
• Stärkta möjligheter för huvudmän att låta låg- och mellanstadielärare med behörighet i svenska läsa 15-poängskurser i svenska som andraspråk 
• Stärkta möjligheter för huvudmän och rektorer att organisera för kvalitativ undervisning i både svenska och svenska som andraspråk i skolans tidigare år/i låg- och mellanstadiet
• Skolverket bör verkställa de förslag som lades fram i översynen av svenskämnena (Skolverket, 2022)

Ta del av våra tidigare kommentarer och yttranden

NC kommenterar PISA 2022

NC kommenterar Skolverkets lägesrapport 2023

NC kommenterar de ökade skillnaderna i läsförmåga enligt PIRLS 2021

NC kommenterar Skolverkets översyn av svenskämnena

NC kommenterar Skolinspektionens sva-granskning

Remissyttrande angående Läsa-Skriva-Räkna-garantin