Underlaget för seminariet är ett artikelutkast som dels är en diskussion om ”historiebruk” som ett historiedidaktiskt begrepp, dels en kritisk diskussion om hur begreppet har operationaliserats analytiskt.   Historiebruk är ett försök att begripliggöra att historien kan vara något som människor aktivt använder för att beskriva, bygga och förändra identiteter och samhällen. Statyer, gatunamn och minnesplatser gör bruket av historia fysiskt påtagligt i det offentliga rummet. Lättillgänglighet har emellertid visat sig vara analytiskt bedräglig.   Vad som först verkar nära nog självförklarande möter snart följdfrågor om vad ett historiebruk faktiskt syftar till, hur det verkar, vilka omständigheter som är relevanta och vad det egentligen är en bruksaspekt förklarar.  I denna artikel undersöker jag relationer mellan "historia" och "bruk". Termen historia diskuteras ur ett fenomenologiskt perspektiv och hur det kan förstås som en kommunikativ handling. Slutligen en skisseras ett analytiskt ramverk i syfte att försöka avgränsa begreppet utan att det förlora sin komplexitet.