Är artkunskap viktigt?

Ja, absolut! Det tyckte alla som deltog i BIG:s seminarium för biologilärare den 26 april. Syftet med seminariet var att diskutera hur mycket artkunskap en biologilärare behöver kunna och att ge information om universitetets kurser i floristik och faunistik för blivande lärare. I seminariet deltog nio lärare – fyra från skolan och fem från universitetet – samt tre representanter för BIG.

 

Floristik utan lupp?

Närbild på kvinna i svart kostymjacka och blommig sjal som verkar lyssna eller fundera.
Catarina Rydin. Foto: Margareta Ohné

Seminariet inleddes av Catarina Rydin, växtsystematiker på DEEP, där man nu har en livlig diskussion om hur floristikkursen ska läggas upp i framtiden. Idag förväntas studenterna lära sig 200–250 olika växtarter utantill, med både svenskt och vetenskapligt namn. De ska också lära sig att identifiera okända växter med bestämningsnyckel. Inlärningen bygger på att studenterna har entusiastiska och kunniga lärare, att de använder lupp och Krok-Almquists flora och att de tillbringar åtta långa dagar i fält.

Men kanske har förutsättningarna förändrats? Studenterna är inte länge vana att lära sig så mycket utantill. Dagens lärare och forskare har inte alltid så god artkunskap själva – just det är ingen merit vid tillsättningen av lärartjänster. Kan man satsa mer på självstudier i stället för att vara så mycket i fält? Räcker enkla bildfloror med svenska namn i stället för Krok-Almquist? Måste man ens använda lupp? Eller räcker det med mer översiktlig kunskap, färre arter och färre detaljer?  Catarina lät frågorna bli hängande i luften tills vidare; tiden får utvisa om det blir några förändringar av kursen.

 

Faunistik: mest fåglar och insekter

Kvinna som håller tal och gestikulerar, med andra handen i fickan.
Cilla Kullberg. Foto: Margareta Ohné

Seminariet fortsatte med att Cecilia Kullberg från Zootis beskrev hur faunistikkursen är upplagd. Också här gäller det att lära sig en massa utantill. Studenterna ska bland annat lära sig 70 fågelarter, 15 fiskarter och åtskilliga taxa inom insektssystematiken. De ska också lära sig att bestämma djur med hjälp av litteratur och lupp. I kursen ingår dessutom metodik för insamling och preparering av djur.

Faunistikstudenterna är förstås också i fält. Förutom fyra halvdagexkursioner har de fem hela dagar på fältstationen Tovetorp. Då ägnar de sig åt exkursioner och bestämningsövningar och får också pröva på inventering och ringmärkning. Eftersom kursen ligger på sensommaren är det dock för sent att lära sig fågelläten i fält; för det måste man ta till ljudinspelningar. Men Cilla kunde vittna om hur glada studenterna blir när de följande vår upptäcker att de känner igen vilka fåglar som sjunger.

 


Fältkurser ger naturvana

Att det är viktigt med artkunskap var inget som behövde diskuteras under seminariet; alla var överens om det. Goda kunskaper i floristik och faunistik ger en bakgrund för att förstå ekologiska och evolutionära teorier och är en alldeles nödvändig bas för den som ska undervisa i biologi. Att kunna sätta namn på det som växer, kryper och sjunger ger också en insikt om den levande världens enorma diversitet och om vikten av hållbar utveckling och bevarandearbete.

Men som biologilärarna från skolan påpekade: att kunna identifiera djur och växter när man är ute i naturen kräver träning och den ska helst börja tidigt. Tyvärr varierar det enormt vilken naturvana eleverna får, både hemifrån och genom skolan, mycket beroende på lokala socio-ekonomiska förhållanden.

Därför är det viktigt att de blivande lärarna själva får naturvana så att de inte drar sig för att ta med eleverna ut i skog och mark. Biologilärarna hade alltså ett viktigt budskap till oss på universitetet: fältundervisningen på kurserna i floristik och faunistik får inte skäras ned!

Nästa seminarium för biologilärare blir preliminärt i oktober. Förslag till diskussionsämnen är mycket välkomna!