Hur bra är läroboken?

Två erfarna universitetslärare har läst var sitt kapitel i en lärobok i biologi för gymnasiet. På BIG:s seminarium med biologilärare fick vi ta del av deras synpunkter.

BIG fortsätter att bjuda in biologilärare till gemensamma diskussioner om utbildning och undervisning. Tyvärr var det bara tre lärare från skolan som kom till seminariet den 6 februari, lärarna från universitetet var betydligt fler. Alla som var där fick i alla fall uppleva en givande diskussion om hur några områden inom människans och djurs fysiologi tas upp i läroböcker och i undervisningen.

 

Jan Nedergaard om nervsystemet

”Om studenterna kunde allt detta när de kom till oss på universitetet skulle de få minst betyget B på tentan!”. Med dessa ord inledde Jan Nedergaard sina reflektioner. Han och Eva Sverremark Ekström hade läst var sitt kapitel i läroboken Campus 2, som används mycket i gymnasiets biologiundervisning. Båda är professorer på MBW och har lång erfarenhet av undervisning på olika nivåer på universitetet. 

Man sitter på kateder framför projektorbild med illustration av membranpotenital i en cell.
Jan Nedergaard. Foto: Margareta Ohné.

Jan hade läst bokens avsnitt om nervsystemet, ett område som knappast hör till de lättaste. Han hade också tagit sig en titt på det inledande kapitlet om cell- och molekylärbiologi. Även här finns det många svåra och abstrakta begrepp.

Sammantaget ansåg Jan att bokens text är utmärkt, han hittade faktiskt inga fel och stoffet är dessutom bra uppdaterat. Han pekade dock på några brister som att varken begreppet membranpotential eller hur spänningskänsliga jonkanaler fungerar förklaras i boken. Å andra sidan, sade Jan, har han aldrig träffat en allmän lärobok i biologi som förklarar hur jonkanaler öppnas och stängs, inte ens läroböcker på universitetsnivå. Att det ändå går att förklara utan att det blir för krångligt visade Jan elegant genom sina åskådliga teckningar på svarta tavlan.

Jan framhöll vidare att det är en fördel att boken inte tar upp särskilt mycket om sjukdomar utan fokuserar på det friska, välfungerande nervsystemet. 

 

Eva Sverremark Ekström om immunsystemet

Eva hade läst lärobokens avsnitt om immunsystemet och inledde sin recension med att fråga biologilärarna hur mycket tid de lägger på detta och om eleverna tycker det är svårt. Svaret var som väntat att det handlar om mycket kort tid och att lärarna förenklar en hel del.

Det är inte så konstigt, menar Eva, för ”det som står i läroboken är vad jag går igenom på universitetet på en hel vecka!”. Men hon hade inga anmärkningar vad gäller innehållet, det är korrekt och upplägget är pedagogiskt, hon är helt enkelt ”jätteimponerad”. 

Kvinna med glasögon står och pratar och gestikulerar med händerna
Eva Sverremark. Foto: Margareta Ohné.

Problemet är, precis som när det gäller nervsystemet, att boken försöker täcka allt. Mycket är överkurs (som komplementsystemet), annat hör egentligen inte till immunsystemet (som tarmfloran och leukemi). I stället kunde man fördjupa delen om vacciner; ”har man förstått vacciner och immunologiskt minne, då har man förstått det viktigaste inom immunologin”, enligt Eva.

Både Jan och Eva var alltså överens om att läroboken får mer än godkänt vad gäller korrekt och aktuellt innehåll, men att ambitionsnivån är för hög. Man måste acceptera vissa förenklingar, alla detaljer behöver inte vara med.

 

Ny resurs för undervisning om hav och hållbar utveckling

Som en bonus fick deltagarna i seminariet en presentation av Lektionsbanken om Östersjön. Det är ett material som är avsett för undervisning om hav och hållbar utveckling, i första hand på gymnasiet. Materialet omfattar bilder, filmer och animationer samt faktaunderlag och övningar. Det har tagits fram inom Östersjöcentrum vid Stockholms universitet och allt är fritt tillgängligt på nätet. 

Kvinna vid ett bord med salt, matlagningsfärg och vatten, håller upp glasbehållare med grön vätska.
Michaela Lundell med en modell av Östersjöns skiktning. Foto: Margareta Ohné.

Lektionsbanken presenterades av Michaela Lundell som är vetenskapskommunikatör med marinpedagogisk inriktning på Östersjöcentrum och själv har gjort mycket av utvecklingsarbetet. Att man kan förklara komplicerade fenomen genom enkla demonstrationer visade Michaela på ett övertygande sätt när hon försiktigt hällde grönfärgat sötvatten i ofärgat saltvatten. Så enkelt åstadkom hon en modell av Östersjön och visade hur vattenmassan skiktas när sötvatten från våra vattendrag rinner ut i den saltare Östersjön.

Läs mer i lektionsbanken

Nästa träff med biologilärarna blir preliminärt den 15 april, då vi hoppas på en diskussion om de nya ämnesplanerna i biologi.