Områdesnämnden beslöt våren 2021 att det skulle inrättas programråd för alla utbildningsprogram inom fakulteten där mer än en institution är kursansvarig. Programrådens uppgifter är att utveckla respektive program genom att främja informationsutbytet mellan medverkande institutioner, följa upp utvärderingar och föreslå förändringar. På BIG inrättades två programråd för de tre kandidatprogrammen: ett råd för molekylärbiologi och ett gemensamt råd för biologi och marinbiologi.

BIG:s båda programråd leds av Björn Birgersson som är studierektor på BIG. I övrigt ingår lärare från de tre biologiinstitutionerna DEEP, MBW och Zootis samt från de tre kemiinstitutionerna DBB (Biokemi och biofysik), MMK (Material- och miljökemi) och Organisk kemi. Dessutom ska studenterna vara representerade.

Biologernas kemikurser

Att biologiutbildningen bygger på kemi är inget nytt. Så har det varit i mer än femtio år och lika länge har det varit ett problem att många biologistudenter inte känner särskilt hög motivation för kemistudierna. Då och då har man tillsatt arbetsgrupper som har försökt göra något åt problemet men det har varit tillfälliga insatser och problemet kvarstår. Därför är det hoppingivande att det nu finns ett permanent forum för diskussioner om utbildningen där både biologer och kemister deltar.

Så vad ska man göra för att öka biologistudenternas motivation under kemikurserna? Vi frågar Mats Johnsson, en av de fem kemister som medverkar i BIG:s programråd. Mats är professor och studierektor på MMK och sitter med i båda de biologiska programråden.

Först och främst slår han fast att även om somliga skulle vilja inrätta särskilt anpassade kemikurser för biologer så är det inte möjligt. Dels måste biologerna i viss utsträckning samläsa med andra studenter, dels – och viktigare – måste biologernas kemikurser vara påbyggbara, dvs. ge samma behörighet som övriga grundkurser i kemi, så att de biologer som senare vill läsa mer kemi kan göra det.

Inhopp under kursen i grundläggande kemi?

I stället tror Mats att det absolut viktigaste är att biologistudenterna redan under den första kursen i grundläggande kemi upplever att kemin är relevant för deras fortsatta biologistudier. Därför måste de få exempel på vilken betydelse kunskaper i kemi har för att förstå de levande organismerna och deras miljö. Själv ger han som exempel pH och isotoper. Det är begrepp som många studenter brottas med, men här är det egentligen ganska lätt att göra relevanta kopplingar till biologin - alla celler är ju beroende av ett noga reglerat inre pH. För Vattenlevande organismer har även omgivningens pH stor betydelse. Kunskap om isotoper är relevant av andra anledningar: genom att analysera olika isotoper i biologiskt material kan man till exempel datera benrester, fastställa fåglars flyttningsvägar eller räkna ut vilken typ av kolkälla en bakterie utnyttjat.

Men detta kräver naturligtvis att biologer medverkar i kemiundervisningen. Mats tror inte att det krävs några omfattande insatser; det borde räcka med korta ”inhopp”, kanske bara tio minuter då och då under kursen. Mats är påtagligt entusiastisk för idén och hoppas att det finns tillräckligt många biologer som nappar på den.

Organisk kemi och biokemi

Hittills har programråden främst diskuterat kursen i grundläggande kemi, men även de efterföljande kemikurserna behöver uppmärksammas. Kursen i organisk kemi innebär till exempel stora krav på utantillinlärning och skulle också behöva göras litet ”roligare” och mer relevant för biologerna, säger Mats. Under biokemin är det väl inte så stora problem med biologistudenternas motivation, men det skulle behövas mer diskussioner mellan lärarna i biokemi och cell- och molekylärbiologi om kursernas innehåll och nivå. Programråden har alltså mycket att ta itu med, men som Mats säger: ” Kommunikation kan ju bara göra det bättre!”.

Fågelskådande kemist

Mats Johnsson. Foto: privat.

Hur mycket biologi kan egentligen en professor i kemi? En hel del, i alla fall när det gäller Mats, som i sin ungdom var aktiv i Fältbiologerna och fortfarande är en hängiven fågelskådare. Eftersom han är uppvuxen i Karlskrona blev det mycket skådande vid Torhamns udde och på Utlängan - roligaste obsen var en oväntad fjälluggla vid Torhamns udde. Han betonar dock att han inte ”drar” på rariteter, även om han är medlem i Club 300. Däremot skådar han gärna på fina lokaler i Stockholmstrakten som Angarn och Hjälstaviken, minst ett par söndagar i månaden.  

Mats har alltså ett genuint intresse för biologi och också kunskaper inom området. Däremot är hans forskning rent kemisk, den handlar om att utveckla oorganiska elektrokatalysatorer för vattenspjälkning. Det kan inte ens Mats tycka har någon koppling till biologi.