Vad behöver en biologilärare kunna?

Det är temat för en serie seminarier om utbildningen av biologilärare, som BIG startade våren 2021. Birgitta Åkerman och Björn Birgersson tog då initiativ till seminarierna, där både verksamma biologilärare och ett antal representanter för Skolverket och Stockholms universitet har deltagit. Projektet stöds av Rektors kvalitetsmedel.

Det fjärde seminariet hölls den 27 januari och behandlade lärarlegitimationen, som ju är ett krav för att bli tillsvidareanställd i skolan och för att få undervisa och sätta betyg. Det är Skolverket som utfärdar lärarlegitimationen och kontrollerar att den som söker legitimation uppfyller kraven. Totalt finns det nu runt 284 000 personer med lärarlegitimation i landet, de flesta med grundlärarexamen, och varje år kommer det in bortåt 15 000 nya ansökningar. På Skolverket arbetar 45 anställda med lärarlegitimationen. Två av dem, Malin Andersson och Olivia Määttä, medverkade i BIG:s seminarium i januari och berättade om sitt arbete, som ibland kan vara ganska komplicerat.

 

Ingen nationell samsyn om särskild behörighet till KPU

Allt fler av dem som vill bli ämneslärare i biologi väljer att inte gå Ämneslärarprogrammet (i Stockholm erbjuds det ju inte ens längre). I stället börjar de med flera års ämnesstudier och läser sedan ett och ett halvt års Kompletterande pedagogisk utbildning (KPU). Vad gäller ämneskunskaper är kraven för behörighet till KPU desamma som för att bli behörig lärare, dvs 90 hp biologi för undervisning på högstadiet och 120 hp för undervisning i gymnasiet, förutsatt att man har biologi som ämne 1. (Om man har biologi som ämne 2 krävs 60 hp för undervisning på högstadiet och 90 hp för undervisning på gymnasiet. På högstadiet kan man också ha biologi som ämne 3 och då räcker det med 45 hp. I diskussionerna på BIG:s seminarier har man fokuserat på kraven för biologi som ämne 1.)

Men KPU erbjuds för närvarande på hela 18 lärosäten i landet och vad som egentligen ska ingå i de 90/120 poängen i biologi varierar mycket mellan lärosätena. Måste man t ex ha läst floristik och faunistik och i så fall hur mycket? Hur är det med evolution? Växtfysiologi? Mikrobiologi?

Skolverkets handläggare kan inte ta beslut om vad som skall ingå i ämnesstudierna. När en person som söker lärarlegitimation har svårbedömda meriter behövs därför hjälp från det lärosäte där den sökande har studerat och Skolverket följer den bedömning som det lärosätet gör. Att ett annat lärosäte kanske skulle göra en annan bedömning är ett naturligtvis ett problem, men inget som Skolverket kan göra något åt.

 

KPU-lärarnas erfarenheter

I seminariet i januari deltog också två lärare från Stockholms universitet med erfarenhet av att undervisa på KPU, Karim Hamza och Jesus Piqueras Blasco. De ansåg att studenterna i allmänhet är väl förberedda när de kommer till KPU från biologistudierna. Men Jesus pekade i alla fall ut tre områden som är centrala i skolan men som kanske inte uppmärksammas tillräckligt under biologikurserna. De tre områdena är ”människan” (hälsa och samlevnad mm), ”samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll” (t ex hållbar utveckling och genteknik) samt ”biologins idéhistoria”. Det sista området handlar framför allt om evolution – hur klarar den nyblivna läraren utmaningen att möta elever med kreationistisk uppfattning?

 

Nästa seminarium

Den 28 april blir det ett avslutande möte vad gäller frågan om behörigheten till KPU och förhoppningsvis kan det hållas på campus. Målet är att man då ska komma fram till ett förslag på hur de särskilda behörighetskraven i biologi ska formuleras, något man sen ska försöka förankra hos övriga berörda lärosäten. Vid detta möte kommer också det framtida samarbetet mellan BIG och verksamma biologilärare att diskuteras.

Student studerar i studiesamlingen framför primatskelett.
Student i studiesamlingen. Foto: Margareta Ohné.