Hösten 1970 startade för första gången en grundkurs i biologi vid Stockholms universitet. Biologi hade just inrättats som ett nytt examensämne vid de svenska universiteten. Det var en av alla nyheter som infördes med 1969 års studieordning. Hade man inte kunnat läsa biologi vid universitetet före 1970? Jo, men bara som något av de fyra delämnena botanik, genetik, mikrobiologi eller zoologi. Fram till 1970 var de egna examensämnen med långa grundkurser. Däremot fanns inte några kurser med ett övergripande perspektiv på biologin. Det var ett problem att skolämnet biologi inte hade någon motsvarighet på universitetet, särskilt för den som ville bli biologilärare.

Institutionen inrättas

Detta förändrades när den nya grundkursen i biologi byggdes upp. Den omfattade två terminer och var avsedd för alla studenter, både de som ville bli biologilärare och de som ville ägna sig åt biologisk forskning eller yrkesverksamhet utanför akademin. Den nya kursen innebar att man måste komprimera innehållet i fyra tidigare examensämnen, som vart och ett hade haft en grundläggande utbildning om två terminer, till bara ett år. Några framväxande nya ämnesområden som cellbiologi och ekologi skulle också få rum. Det krävdes mycket planeringsarbete för att utveckla kursen och mycket kritik framfördes mot att den var så kort. Samtidigt var det positivt att den blev så bred och gav en helhetssyn på den levande världen. Det var något som behövdes alltmer, både för arbete inom miljövård och naturvård och för undervisning i skolan. Kursen som då kallades AB1 Biologi 40 poäng startade hösten 1970 med 48 studenter. Årets därpå startade ett antal påbyggnadskurser.

Den nya utbildningen ställde stora krav på pedagogisk och administrativ samordning mellan biologins olika delområden. Därför inrättades vid Stockholms universitet, liksom vid andra lärosäten i landet, en institution som fick namnet Biologiska övningslaboratoriet (BÖL). Den fick ansvar för både grundkurser och påbyggnadskurser i biologi. De gamla institutionerna (Botaniska, Genetiska och Zoologiska institutionerna samt Wenner-Grens institut) fick ansvar för forskarutbildning och forskning inom sina respektive områden. År 1990 ändrades namnet på undervisningsinstitutionen från BÖL till Institutionen för biologisk grundutbildning (BIG).

Biologiutbildningens utveckling

Under de följande femtio åren utvecklades biologiutbildningen genom ett antal utredningar och reformer. Problem med tillströmningen och missnöjet med att AB1-kursen var så kort kom fram i flera utredningar i början av 1970-talet. Högskolereformen 1977 innebar att systemet med utbildningslinjer infördes. Då skapades den treåriga Biologlinjen och därmed också ett basblock med en grundkurs i biologi på tre terminer. Den nya linjen blev en framgång med god tillströmning av studenter. Ganska snart inrättades också ett fjärde år på linjen. Söktrycket var högt till biologlinjen men det var lägre till övriga naturvetenskapliga utbildningar. Det ledde till nya utredningar. Efter en snabb och omstridd enmansutredning skapades den fyraåriga Naturvetarlinjen. Den startade 1989, trots stora protester från universiteten, och Biologlinjen lades ner. Behovet av ytterligare en biologiutbildning med inriktning mot mikrobiologi, fysiologi och molekylärbiologi hade påtalats i många år men löstes med enstaka kurser och speciella inriktningar på Kemistlinjen och Naturvetarlinjen.

1970-talets och 1980-talets centralstyrning av svensk högskoleutbildning fick ett abrupt slut 1993, då en ny reform drastiskt ökade lärosätenas självbestämmande. Vid Stockholms universitet valde man att lägga ner Naturvetarlinjen och återinföra Biologlinjen och de andra tidigare naturvetenskapliga linjerna. Samtidigt kunde BIG för första gången erbjuda en fyraårig linje med molekylärbiologisk inriktning, Molekylärbiologlinjen. I slutet av 1990-talet genomförde BIG på eget initiativ en stor översyn av hela sitt utbildningsutbud. Den ledde bland annat till stora förändringar av basblockens uppläggning. År 2007 kom sedan Bolognareformen, som återigen förändrade utbildningsstrukturen i grunden. De gamla linjerna lades ner och ersattes av tre treåriga kandidatprogram och ett större antal tvååriga masterprogram. De senare ges helt på engelska för att rekrytera internationella studenter. BIG har genom åren också medverkat i lärarutbildningen och i utbildningar i biogeovetenskap, miljövetenskap och näringslära.

Personal

Från början var både lärare och teknisk och administrativ personal anställda på institutionen. Men 1983 överfördes lärartjänsterna till forskningsinstitutionerna med syftet att alla som deltog i undervisningen också skulle vara aktiva forskare, en självklarhet idag. Efter 1983 har institutionens anställda huvudsakligen bestått av teknisk och administrativ personal med uppgift att samordna utbildningen och ge service till lärare och studenter.

Lokaler

I många år hade BÖL en splittrad och besvärlig lokalsituation. Föreläsningssalar, kurslabb och arbetsplatser för lärare och teknisk personal var utspridda på tre olika områden. I Vasastan låg lokaler för undervisning i genetik (Teknologgatan 8F), zoologi (Rådmansgatan 70A) samt zoofysiologi och immunologi (Norrtullsgatan 16). Lokaler för botanikundervisningen låg ute i Lilla Frescati. Mikrobiologi höll till på femte våningen i ett kontorshus på Kungsholmen (Lindhagensgatan 124) men flyttade hösten 1977 till gamla Veterinärhögskolan i Kräftriket. BÖL hade också ett sekretariat där den administrativa personalen och studievägledaren fanns. Efter att i flera år ha flyttat runt mellan olika provisorier hamnade sekretariatet 1974 på Drottninggatan 95A.

Men redan på 1960-talet stod det klart att det behövdes nya byggnader i Frescati där all forskning och undervisning i biologi kunde samlas. År 1982 var det äntligen byggstart och 1985 invigdes Biologihuset. Det bestod av tre huskroppar på norra universitetsområdet, öster om kemiinstitutionerna. All biologisk forskning och undervisning som tidigare hållit till i innerstaden kunde nu flytta ut till Frescati. Biologihuset har sedan byggts till i flera omgångar allteftersom antalet studenter ökat och nya forskningsområden tillkommit. Efter en omfattande tillbyggnad som var klar 2015 kunde även botanister och systemekologer lämna sina gamla lokaler i Lilla Frescati och Frescati backe och alla biologer var äntligen samlade på ett och samma ställe. Det officiella namnet på alla byggnader för biologi och kemi är idag Arrheniuslaboratorierna.

Fältstationer

Det dröjde också länge innan biologiutbildningen kunde disponera en egen fältstation. I många år användes Solbacka kursgård som förläggning för större studentgrupper medan mindre grupper var på Häggenäs och Tullbotorp nära Tullgarn. Till slut löstes behovet av en egen permanent fältstation genom en utbyggnad av Zoologiska institutionens forskningsstation Tovetorp. Den nya förläggningen och undervisningslokalerna invigdes 1994. Den har sedan dess använts för kurser i ekologi, etologi, faunistik och floristik. Fältavsnitten på kurser i marinbiologi har huvudsakligen förlagts till Tjärnö marinbiologiska station utanför Strömstad. Tjärnö ägdes länge gemensamt av Stockholms och Göteborgs universitet men 2008 drog sig Stockholms universitet ur samarbetet. Tjärnö marina laboratorium, som stationen nu heter, ägs nu helt av Göteborgs universitet men BIG utnyttjar fortfarande stationen för kurser i zoologi och marinbiologi. BIG utnyttjar också i viss utsträckning Askölaboratoriet för kurser i marinbiologi.

Priser

På 1990-talet instiftade Stockholms universitet ett pris till Årets utbildningsinstitution. Det delades ut första gången 1996 men har sedan dess bara delats ut åtta gånger till. BIG fick priset 1998, som tredje institution vid universitetet. BIG hade nominerats både av Biologiska ämnesrådet och av en grupp lektorer och professorer.

Priset till Årets lärare har delats ut sedan 1992 och det har fem gånger gått till lärare verksamma inom biologiutbildningen.

Text: Margareta Ohné