Claes Andrèasson med en SDS-PAGE-körning i sitt labb. Foto: Margareta Ohné.

Bra att pröva sig fram

Hur viktigt det är att vara strukturerad och tydlig märkte Claes första gången på allvar när han i tjugoårsåldern vikarierade som biologilärare på högstadiet. Fast det tog nog en hel termin innan det blev så lugnt i klassrummet att han fick utveckla sin talang för undervisning. Att pröva på jobbet som lärare i skolan var nyttigt, säger han, men det gav inte mersmak, det var för mycket fostran. 

Biologiintresset kvarstod däremot, och det hade han med sig sen barndomen. Men han hade också ett annat stort intresse, nämligen hur vårt samhälle och vår demokrati fungerar och det ledde till två terminers studier i statskunskap. Men sen blev det inte mer; han klarade inte av det relativistiska tänkande som rådde inom ämnet på den tiden, han var helt enkelt mer hemma i naturvetenskapen. 

Bland proteaser och chaperoner

Claes valde då att gå Biologlinjen och avslutade grundutbildningen med ett externt examensarbete på Ludwiginstitutet för cancerforskning på Karolinska institutets campus. Han fortsatte som doktorand och disputerade 2004 på en avhandling om cellsignalering. Under avhandlingsarbetet upptäckte han ett nytt proteas och blev fascinerad av proteolytiska enzymer, så när han letade efter ett labb där han kunde göra sin postdok var han ute efter ett labb som studerade proteaser. Det fann han i Heidelberg hos Bernd Bukau på ZMBH-DKFZ, ett stort tyskt centrum för cancerforskning. Men väl där upptäckte han att det finns en ännu intressantare grupp av proteiner, nämligen chaperoner, alltså proteiner som hjälper andra proteiner att vecka sig. 

Att nybildade proteiner veckas på rätt sätt när de lämnar ribosomen är helt nödvändigt för att de ska komma till rätt plats i cellen och få sin rätta funktion. Men veckningen är en komplicerad process och mycket kan gå fel. Det kan till exempel bero på mutationer eller på skadliga ämnen som tungmetaller eller lösningsmedel. Chaperoner kan dock rädda situationen och hjälpa proteiner att få sin rätta form. Proteiner som ändå veckats fel bryts ner eller stuvas undan i aggregat. Det är lätt att förstå att man som Claes kan bli helt fängslad av denna intrikata kvalitetskontroll, det så kallade proteostassystemet!

Tiden i Heidelberg avgjorde alltså den fortsatta inriktningen på Claes forskning. Efter drygt fyra år återvände han sedan till Sverige och fick då en forskarassistenttjänst finansierad av Vetenskapsrådet. Han valde att lägga sin forskning på dåvarande Wenner-Grens institut och har nu en livaktig forskargrupp på MBW med chaperonerna i fokus. I våras blev han dessutom fastare knuten till institutionen genom att han fick ett lektorat. 

Ett stort kursansvar 

Denna termin är Claes kursansvarig för den stora 30 hp-kursen Cell- och molekylärbiologi, mikrobiologi och genetik. Det är ingen liten uppgift att koordinera denna långa kurs, där många av institutionens lärare medverkar. Kursen är organiserad så att olika lärare har ansvar för olika nivåer, men det är Claes som sitter i toppen på pyramiden. Det är första gången han gör det och han är ödmjuk inför uppgiften. 

- Jag låter hela kursen gå en gång och försöker förstå den och dokumentera den, säger Claes. Sen får vi fundera på vad vi kan göra bättre. Men jag tycker inte att man ska göra några radikala förändringar på en gång. Hellre då göra en sak bättre för varje år - efter några år kan man ha nått fantastiska resultat! Och även om det är en utmaning att hålla ihop en terminslång kurs så är förutsättningarna goda, eftersom ansvaret ligger hos en enda institution, som dessutom har utvecklat en gemensam kultur, enligt Claes. 

”Vi bombar studenterna med koncept!”

Som kursledare ägnar Claes mycket tid åt möten och administration, men han undervisar naturligtvis själv också och det tycker han om. Han trivs med att vara den som kan saker och han är duktig på att förenkla och förklara för andra, vare sig det gäller studenter på en grundkurs, projektstudenter på masternivå eller doktorander i det egna labbet. 

Och förklaringar behövs, för Claes menar att biologi är ett ämne med extremt många koncept. Inget ämne har så många koncept som biologin och vi väntar oss att studenterna ska ta till sig allt detta! Vi bombar studenterna med koncept! Biologi är plugghästarnas ämne, säger Claes och skrattar gott. 

Claes Andrèassons blåljusbelysta akvarium med GFP-bildande koraller. Foto: Margareta Ohné.

Med trädgård och akvarium

Under helgerna försöker Claes undvika att jobba för mycket och helst är han då i sin stora trädgård i Lästringe i Sörmland, inte långt från Tovetorp. Ett rejält grävarbete är bästa sättet att koppla av! Ända sen barndomen har han ett stort intresse för både trädgårdar och akvarier. 

Och på tal om akvarier så avslutas intervjun med att han visar det fina akvarium som han har på sitt kontor. Det är inte vilket akvarium som helst: här syns inga fiskar, men det är gott om koraller som uttrycker fluorescerande proteiner. De sprider sitt vackra blågröna ljus av olika våglängder i det LED-belysta akvariet – en syn som kan förhäxa vilken molekylärbiolog som helst.