Från Köpenhamn till Stockholm

Foto: Jan Petersen.

Det var inte det här jag hade tänkt, säger Gitte Petersen, när hon konstaterar att hon blev lektor i växtsystematik på DEEP våren 2018. Det hon inte hade kunnat förutse var att den högre utbildningen i Danmark skulle utsättas för så kraftiga nedskärningar som hon just hade upplevt. 

Utbildningen vid Köpenhamns universitet, där Gitte hade arbetat sedan 1990, hade då drabbats av tvåprocentiga nedskärningar per år i flera års tid och det finns ju en gräns för hur långt man kan effektivisera. Det var oundvikligt att många förlorade sitt arbete och Gitte var en av dem, så utlysningen av lektoratet i Stockholm kom verkligen lägligt! Och när hon säger att karriären inte blev som hon hade tänkt sig, så ser hon faktiskt ändå ganska glad ut.

Tidigt intresse för växter

Att Gitte skulle ägna sig åt växtsystematik var i alla fall inte någon överraskning. Redan som barn var hon intresserad av botanik och odlade egna växter i ett hörn av föräldrarnas trädgård. Dessutom har hon alltid gillat att klassificera saker, så systematiken var ett naturligt val. 

Studierna vid Kongelige Veterinær- og Landbohøjskole ledde till en avhandling som blev färdig 1990 och behandlade hybridisering mellan olika sädesslag. 

Efter disputationen var Gitte alltså trogen Köpenhamns universitet, förutom en kortare postdokperiod vid University of Minnesota. Fram till 2005 var hon anställd vid dåvarande Botaniska institutionen men därefter sökte hon sig till Statens naturhistoriske museum, Danmarks motsvarighet till Naturhistoriska riksmuseet i Sverige. Det var inget långt steg, för till skillnad från det svenska Riksmuseet är det danska museet en integrerad del av universitetet, och där blev Gitte kvar tills hon kom till SU.

Att reda ut trassliga växtgenom

När Gitte väl hade börjat forska inom växtsystematiken hade hon också anledning att säga ”det var inte det här jag hade tänkt mig”. En helt ny värld öppnade sig nämligen när hon 
började använda molekylära data. Först var hon ganska tveksam till att tillbringa arbetstiden på labb och framför datorn i stället för i trädgårdar och växthus, men snart växte fascinationen över allt som DNA-molekylerna kan avslöja. 

Växtceller har ju tre genom: det nukleära, kloroplastens och mitokondriens. Av dessa tre har mitokondriegenomet visat sig vara speciellt intressant och mycket dynamiskt med en häpnadsväckande variation i form och struktur. Dessutom kan DNA från andra genom (till och med från andra arter) inkorporeras i mitokondriens DNA. 

Även om Gitte alltid har gillat ordning och reda – det syns på hennes välstädade skrivbord – tycker hon att forskningen är som mest spännande när allt tycks vara en enda röra. Att hitta biologiska förklaringar till att det inte stämmer med tidigare fylogenetiska hypoteser är ju rena detektivarbetet!  

Mistelns mysterier

Efter att en tid ha studerat gräs och andra enhjärtbladiga växter kom hon så småningom in på parasitiska växter och det är fortfarande hennes huvudintresse. Favoritorganismen är mistel, en parasitisk växt som i Sverige kan hittas på grenar av lind och lönn och vars bär sprids av dubbeltrastar och andra fåglar. 

Fördelen med att studera just mistel är att den är så stor att det går hyfsat lätt att isolera ren mistelvävnad och undersöka cellerna. Vad man då har upptäckt är bland annat att mistel saknar vissa gener, som man trodde var essentiella, i sitt mitokondrie-DNA. Gitte överlåter åt biokemister och fysiologer att reda ut hur misteln klarar sin cellrespiration utan dessa gener och deras produkter; det hon vill förstå är vilka evolutionära mekanismer som lett till dessa genförluster. 

Förutom mistel och dess nära släktingar har Gitte också studerat både parasitiska och icke-parasitiska växter som tallört, blomvass och olika liljeväxter.

Att undervisa om växternas mångfald

Mistel på Campus. Foto: Margareta Ohné.

Gitte var ingen novis vad gäller undervisning när hon kom till DEEP; både på museet och på Botaniska institutionen i Köpenhamn blev det mycket undervisning på alla nivåer, inklusive distansutbildning. Hon har också utvecklat flera kurser i fylogeni och molekylär växtsystematik och varit en drivande kraft bakom Nordiskt masterprogram i biodiversitet och systematik (NABiS). 

På DEEP har Gitte från enstaka föreläsningar på Organismernas mångfald och evolution nu tagit över kursledningen. Hon jobbar ständigt på att utveckla och anpassa kursen till krav som tillgodoser såväl vetenskaplig kunskap som studenternas förkunskaper. Hon är också kursledare på en masterkurs om landväxternas mångfald och här kommer hennes breda intresse för växter verkligen till rätta. Hon kan även få prata om parasitiska växter. Men man kan ju inte vara expert i allt och därför bjuder Gitte in föreläsare från Naturhistoriska riksmuseet på båda kurserna.

Uppskattade sångfåglar

Trots eländet på Köpenhamns universitet kan det erbjuda något som SU saknar, nämligen semesterstugor som anställda kan hyra. Några av dem ligger i Sverige och Gitte har tillbringat många somrar nära Anderstorp i Småland. Där är det också nära till nationalparken Store Mosse, ett härligt område för den som likt Gitte har ett stort fågelintresse. 

När hon flyttade till Stockholm utforskade hon stadens omgivningar med tunnelbanan och fastnade för Bagarmossen. Det var i första hand närheten till Nackareservatet hon föll för, och där njuter hon av promenader och fågelsång. Men samtidigt är det tillräckligt nära en annan uppskattad plats för skönsång, nämligen Kungliga Operan.