Hanna Johannesson med sin hund. Foto: privat.

Vad gör professor Bergianus?

Tjänsten som professor Bergianus är unik. Den inrättades redan 1791 och avsikten var att innehavaren, förutom att bedriva forskning, skulle vara föreståndare för Bergianska trädgården. Så var det också ända till 2014 då Hannas företrädare, Birgitta Bremer, gick i pension. 

Då hade man börjat inse att det var ett nästan omöjligt uppdrag att både åstadkomma bra forskning och att leda trädgårdens hela verksamhet. Nu har en särskild föreståndartjänst inrättats och professor Bergianus har blivit adjungerad professor vid Stockholms universitet och kan ägna sig helhjärtat åt sin forskning, utan ansvar för trädgården. Varken administration eller undervisning ingår i tjänsten och avkastningen från Bergianska stiftelsen ger en god basfinansiering. – Det är verkligen lyxigt, säger Hanna, som 2022 tillträdde som Professor Bergianus nummer tio.

Mötet med svamparna

Men att Hanna skulle bli biolog var verkligen inte givet. I skolan var hon mest road av matte, fysik och musik. En framtid som kyrkomusiker, arkitekt eller författare var det som lockade mest. Men till slut blev det ändå biologistudier vid Uppsala universitet, för biologi är kreativt och som biolog får man ju både skriva och räkna så mycket man vill. 

När hon så småningom kom till en kurs som handlade om svampar kände hon direkt att det här var något för henne. Svampar är ju så intressanta och viktiga och ändå så litet studerade. Och tänk så många olika sorters livscykler det finns hos svampar!

Vid den tiden då Hanna blev klar med sin magisterexamen fanns väldigt begränsade 
möjligheter att fördjupa sig i svamparnas värld vid Uppsala universitet, så det blev 
forskarutbildning vid SLU i stället. På Institutionen för skoglig mykologi och patologi
studerade hon livscykeln hos en brandgynnad svamp och dess relationer med brandgynnade insekter. Hanna utförde grundforskning men projektet hade också ett spännande tillämpat naturvårdsperspektiv. 

Från Uppsala till Kalifornien och tillbaka

Efter disputationen år 2000 åkte hon tillsammans med man och två små barn på postdok till Berkeley i Kalifornien. Det var på många sätt en lärorik tid. Bland annat blev det ännu mer tydligt att hon i fortsättningen ville satsa på mer på grundforskning än tillämpningar och att integrera mykologi med evolutionsbiologi.

Och så blev det. Hanna återvände till Uppsala universitet och en forskarassistenttjänst på Evolutionsbiologiskt centrum (EBC). Där trivdes hon bra, för även om hon var ensam om att jobba med svampar, hade hela institutionen en stark evolutionsbiologisk profil med många gemensamma frågeställningar. Med tiden blev hon både lektor och professor på EBC.

Nystart på DEEP

Samtidigt gled hon in på den administrativa banan. Hon blev sektionsdekan och senare ställföreträdande vicerektor för den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Administration visade sig vara roligare än hon trodde för det handlade ju mycket om ledarskap och om möjligheter att påverka och forma forskningsmiljön. Men i längden blev det alldeles för betungande att ägna sig åt både forskning och administration och Hanna kände att hon måste bestämma sig för vad hon skulle satsa på. Vägvalet var inte självklart.

Då - vilken tur! – utlystes tjänsten som professor Bergianus i Stockholm. Den var ju så otroligt attraktiv, säger Hanna. Hon sökte tjänsten, fick den och flyttade till DEEP och det blev en riktig nystart för henne att satsa på forskningen.

Forskningens inriktning

Ända sedan Hanna återvände till Sverige har hon i sin forskning fokuserat på svampars reproduktion och evolution och frågan om hur variation skapas och nedärvs i naturliga populationer.

Som modellorganism valde hon först sporsäcksvampen Neurospora crassa, en gammal bekant för alla som läst genetik. Men på senare tid har det även handlat mycket om basidiomyceter. Favoriten nu är nejlikbrosking, en svamp som kan bilda stora häxringar. Det går inte att få den att fullfölja sin livscykel på labb så här är man helt hänvisad till att studera naturliga populationer. 

Genom genetisk analys av enskilda fruktkroppar i en och samma häxring försöker man förstå var och när mutationer uppstår och varför vissa celler blir sporer medan andra celler bygger upp fruktkroppen. De viktigaste metoderna som används är jämförande genomik, populationsgenetik och bioinformatik. 

Häxring på Berthåga kyrkogård utanför Uppsala. Foto: Hanna Johannesson.

BIG:s första svampkurs

BIG har aldrig haft en särskild kurs om svampar. Men i höst startar Svamparnas biologi, en ny orienteringskurs på 7,5 hp med Hanna som kursledare. Kursen ska ge en introduktion till modern mykologi och tar upp svamparnas form och funktion samt deras olika roller som parasiter, nedbrytare och symbionter. 

Hanna väntar sig många ansökningar - svampar har ju liksom kommit i ropet. Hon framhåller att det är viktigt att vi når ut med vår kunskap till skolor och till allmänheten. Hon har därför också funderat på att skriva en bok om svampar eller kanske skapa en webbsajt som skulle kunna inspirera biologilärare. Vi får väl se vad det blir av det. Kan vi till och med hoppas på en mer avancerad svampkurs i framtiden? Gärna, säger Hanna, men då måste vi först bli fler på institutionen som håller på med svampar.

I skogen på fritiden

Vad gör en svampforskare på sin fritid? Plockar svamp? Jo, visserligen uppskattar Hanna välkända matsvampar men har stor respekt för svampars förmåga att bilda livsfarliga gifter. Ändå är hon ofta ute i skogen. Hon har nämligen ärvt en skog som tidigare brukats på traditionellt sätt. 

Nu vill hon omskapa den till en annan sorts skog med hög diversitet vad avser trädslag och trädens ålder. Det har blivit ett projekt som engagerar hela familjen; man friställer gamla ekar, man gallrar de planterade granarna och planterar nya träd – det kanske slutar som ett arboretum. Och när skogen inte finns inom räckhåll kopplar Hanna gärna av med en stund vid pianot. Musik är fortfarande viktigt i hennes liv.