Ett livsviktigt doftsinne

Foto: Gabriella Kovac Gvidi

Hur känner en fjärilshona igen den växt hon ska lägga sina ägg på? Hur hittar hon en hane att para sig med och hur lockas hon till energirika nektarkällor? Beteendet beror till stor del på doftsignaler, även om andra typer av sinnesintryck bidrar. 

Beteendet måste vara relevant för den aktuella situationen; om man letar efter en partner bör man ju inte låta sig distraheras av irrelevanta doftsignaler från växter. Det bör alltså finnas någon överordnad styrning av doftresponsen. 

Detta är frågor som har fascinerat Mikael Carlsson på Zootis i många år. Han försöker förstå hur fjärilar ”tänker”, vad som styr deras beslutsfattande och var i hjärnan detta äger rum.

Men hur undersöker man det?

Minst lika fascinerande är de metoder han använder för sina studier. Han ser bokstavligt talat in i fjärilens huvud för att kartlägga vilka nervceller och nervbanor som aktiveras när en fjäril stimuleras med olika typer av dofter. 

Metoden kallas functional imaging och bygger på att tillsatta fluorescerande ämnen binder specifikt till vissa andra ämnen i fysiologiskt aktiva celler eller vävnader. När hjärnan studeras i mikroskop och avbildas på datorskärmen, syns det som färggranna fläckar var i hjärnan ämnena har bundit.

När Mikael först började intressera sig för fjärilars doftsinne studerade han nattfjärilar. Men nu är det dagfjärilar som gäller, i första hand vinbärsfuks och nässelfjäril. De är intressanta att jämföra, för trots att de är hyfsat nära släkt, är vinbärsfuks en generalist medan nässelfjärilen är specialist, starkt knuten till brännässlor. 

Under säsong fångar man vilda fjärilar i naturen men man föder också upp dem på institutionen. I första hand är det vuxna fjärilar som studeras även om larvstadierna också är intressanta.

Från Skåne till Stockholm via Södertälje

Redan som barn var Mikael road av fjärilar och andra insekter – men inte tänkte han bli biolog bara för det. Efter skoltiden i Malmö var han ganska vilsen och prövade på allt möjligt: läste språk och marknadsföring och reste en hel del. 

Först i trettioårsåldern återkom biologiintresset så då blev det biologistudier i Lund med inriktning mot zoofysiologi. År 2003 disputerade han på en avhandling om nattfjärilars doftsinne.

Några år efter disputationen flyttade familjen till Stockholm. Mikael fick jobb på AstraZeneca i Södertälje och fortsatte att arbeta med sinnesbiologi, fast nu gällde det råttors synsinne. Tiden på AstraZeneca gav bra träning i att arbeta målinriktat och att avsluta projekt i tid, men Mikael kände sig inte hemma där, han saknade den kreativa universitetsmiljön. 

Så när AstraZeneca fick ekonomiska problem och Mikael var tvungen att sluta, var han inte så ledsen för det, särskilt inte som han fick en postdok på Zootis 2008 och där har han varit sedan dess. 

Att undervisa i zoologi

Mikael undervisar främst i zoomorfologi och zoofysiologi. Egentligen är ju gränsen mellan morfologi och fysiologi konstlad; struktur måste kopplas till funktion för att det ska bli meningsfullt för studenterna, säger Mikael. 

Eftersom det råkar vara ”Den biologiska mångfaldens dag” när intervjun görs, kommer vi också in på den oerhörda mängden djur i världen. Hur tacklar man det? - Vi fokuserar på stora viktiga fyla, säger Mikael; leddjuren får t ex tre hela dagar på kursen Organismernas mångfald och evolution, medan mer obskyra maskgrupper hoppas över. 

Mikael har tillsammans med Emily Baird också utvecklat en kurs i sinnesbiologi som gavs första gången 2020. Numera heter den Sinnesbiologi och djurs kommunikation 7,5 hp och ges på avancerad nivå.

Mikael tycker om att föreläsa – ”eftersom jag inte blev rockstjärna”. Men är inte föreläsningen en omodern undervisningsform, frågar jag litet provocerande. - Jag prövar gärna nya metoder som ”omvänt klassrum”, säger Mikael, men föreläsningar har fortfarande ett existensberättigande, särskilt på grundkurser där studenterna behöver lotsas in i ämnet av någon som kan det. 

Många andra intressen

Många biologer har yrket även som hobby. Men Mikael har helt andra fritidsintressen än biologi. Förutom familjeliv med två döttrar, matlagning och vinprovning, ägnar han sig gärna åt fotografering, främst ”gatufoto” och porträtt. Dessutom älskar han att resa, särskilt till storstäder; favoritmålet är dynamiska Berlin.